Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEHÄG jehä4g, n. ((†) r. VDAkt. 1798, nr 291); best. -et; pl. = (StadgSkogHäfd 1691, s. A 2 a, WoJ (1891)) l. -er (StadgSkogHäfd 1691, s. A 1 b, Cnattingius Skogslex. 115 (1877, 1894)).
Ordformer
(jehäg LandtmFörordn. 109, 110 (1734))
Etymologi
[av t. gehäge, n., till t. hag, inhägnad plats (jfr HAGE)]
(förr) benämning på mindre, inhägnad skogslott; i sht om sådan som användes till djurgård (o. som tillhörde kronan). RARP 9: 434 (1664). Öfver Våre och Kronans Parker, Gehäg och Djurgårdar skal Öfver-Hof-Jägmästaren .. en noga upsigt hafva. FörordnSkog. 1/8 1805, s. 19. Trädgården, som på ena sidan begränsades af stadens ”gehäg”. Wetterbergh SamhKärna 2: 22 (1857). Thelaus Skog. 132 (1865; efter handl. fr. 1638).

 

Spalt G 171 band 10, 1928

Webbansvarig