Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GARVARE gar3vare2, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(garvare 1669 osv. -vere 1775 (: Garfverelön). gerfware 1659 (: Gerfware trää). giärfware, gier- BoupptSthm 1650, SthmStadsord. 1654, 1: 104 (: Gierfware Taxa). gerber 1640)
Etymologi
[vbalsbst. till GARVA, v.1; jfr dan. o. nt. garver; formen gerfware (gier-, giär-) av mnt. gerwer, formen gerber av t. gerber]
person som har till yrke att garva hudar; person som (äger l.) driver ett garveri; jfr BARKARE. RP 8: 101 (1640). Stockholms Stad äger nu af Borgerskap .. (bl. a.) 18 Garfvare. PJBergius IVetA 1758, s. 32. En garvare vid namn Simon. Apg. 9: 43 (Bib. 1917; NT 1526: lädhermakare). — jfr LO-, VIT-GARVARE m. fl.
Ssgr (i sht garv.): GARVAR- l. GARVARE-BARK. (sönderhackad) garvbark; ofta om den redan av garvaren använda barken, vilken nyttjas för olika ändamål. Garfvare-bark .. (gör) en öfvermåttan fet och rik jord. Serenius EngÅkerm. 181 (1727). Dalin (1852). 2NF 19: 493 (1913).
-BUSKE. (†) benämning på vissa buskar varav garvämne erhålles.
a) den i medelhavsländerna växande busken Rhus coriaria Lin. Rudbeck HortBot. 98 (1685).
b) i uttr. liten garvarbuske, den i Sydeuropa växande busken Coriaria myrtifolia Lin. (Lat.) (Rhus) myrtifolia, (sv.) Lille garfwarbuska. Rudbeck HortBot. 98 (1685).
-FALS. = FALS, sbst.2 2. BoupptVäxjö 1795 (: Garfvare Falts).
-GESÄLL. BoupptSthm 8/6 1669. Cannelin (1921).
-HUND. (numera bl. tillf.) särsk.: vakthund vid garveri; i Finl. förr äv. i utvidgad anv.: stor, farlig hund. Schultze Ordb. 1988 (c. 1755). (Pojken) ledde en stor ”garfvarhund”, ”den största som fanns i staden” och ”värre än vargen”. JLRuneberg (c. 1870) hos Strömborg Runebg 1: 37. särsk. (numera knappast br.) i jämförelser. Han (hon) är ovettig som en garfvarehund. Granlund Ordspr. (c. 1880). Skälla som en garvarhund ɔ: groft ovettas. FoU 15: 46 (1901; angivet ss. finlandism o. talspråk).
-LERA. (förr) till visst slags garvning avsedd l. använd lera. Linné PlutoSv. 40 (1734).
-LIM. = GARV-LIM. HushBibl. 1757, s. 182.
-SKRÅ. (förr) jfr -ÄMBETE. Dalin (1852).
-STOCK. (†) stock på vilken huden vid garvningen lägges, när den avhåras l. skaves, skavbom. Rothof 699 (1762).
-TRÄ. [jfr t. gerberholz] (†)
1) garvbark. Lind (1749). Heinrich (1814).
2) benämning på vissa buskar varav garvämne erhålles.
a) = -BUSKE a. Franckenius Spec. E 4 a (1659).
b) den i medelhavsländerna o. södra Asien förekommande busken Rhus cotinus Lin., perukträdet. Rudbeck HortBot. 32 (1685).
-TRÄD. (†) i uttr. myrtenbladigt garvareträd, = -BUSKE b. Synnerberg 1: 127 (1815).
-ÄMBETE~020, äv. ~200. (förr) garvarskrå. TaxaSlachtareEmb. 8/8 1722, s. 1.

 

Spalt G 129 band 10, 1928

Webbansvarig