Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRE- 3re~ l. 3re~. (rörande olika former se FÖRE, prep. osv.)
I. [fsv. fore-, ssgsform till FÖRE, prep. osv.; jfr d. fore-, mnt. o. t. vor-] motsv. FÖRE, prep. osv. (o. FÖR, prep. osv.), ävensom FÖR- I.
1) motsv. FÖRE, prep. osv. I 1, II 1; i fråga om befintlighet framför l. rörelse fram till ngn l. ngt; t. ex. FÖRE-BRINGA, -HAVA, -KLÄDE. Anm. Hit ansluta sig en mängd bildl. anv.; t. ex. FÖREBRÅ, FÖRE-KASTA (i bet. 3), FÖREFALLA, v.1
2) motsv. FÖRE, prep. osv. I 2, II 2; i fråga om fortskridande rörelse framför ngn l. ngt; t. ex. FÖREGÅ (i bet. 2), FÖRETRÄDA, v.1 (i bet. 2).
3) motsv. FÖRE, prep. osv. I 5, ävensom FÖR, prep. osv. I 10; i fråga om förhindrande av ngt o. d.; t. ex. FÖRE-RÅDA, -VAKTA.
4) motsv. FÖRE, prep. osv. I 8; i fråga om meddelande o. d. som lämnas åt ngn; t. ex. FÖRE-DIKTA, -MÄLA (i bet. 1), -SÄGA (i bet. 1, 3).
5) motsv. FÖRE, prep. osv. I 9; i fråga om ledarskap för l. tillsyn o. d. över ngn l. ngt; t. ex. FÖRE-STYRE, FÖRESTÅ (i bet. 3, 4).
6) motsv. FÖRE, prep. osv. I 10, II 3; i fråga om företräde framför l. överlägsenhet över ngn l. ngt o. d.; t. ex. FÖRE-STEG, FÖRETRÄDE (i bet. 3).
7) motsv. FÖRE, prep. osv. I 11, II 4; i fråga om inträffande l. förefintlighet före ngn l. ngt i tid l. ordningsföljd; t. ex. FÖRE-BUD, -BÅDA, -KLOK, -MIDDAG, -SPÅ.
8) motsv. FÖR, prep. osv. 19; i fråga om uppträdande i st. f. ngn annan l. ngt annat; t. ex. FÖRESTÄLLA (i bet. 7).
9) motsv. FÖRE, prep. osv. I 13; i fråga om ersättning för ngt; jfr FÖRETAGA, v.1 10.
10) motsv. FÖRE, prep. osv. I 14; i fråga om uppfattande av ngt ss. ngt; jfr FÖREHÅLLA, v.1 8.
11) motsv. FÖRE, prep. osv. I 16; i fråga om orsaken l. anledningen till ngt; jfr FÖRE-SKYLLA.
12) motsv. FÖRE, prep. osv. I 18; i fråga om utförande av ngt till gagn för ngn, för ngns räkning o. d.; t. ex. FÖRE-BEDJA (i bet. 2), -BÖN, -SPRÅKA.
13) i fråga om begagnande av ngn l. ngt till ledning l. ss. mönster; t. ex. FÖREBILD (i bet. 3 o. 4).
II. [fsv. fore- i motsv. anv.; jfr mnt. vor-, t. ver-. I hithörande ord är FÖRE- i de flesta fall bl. en mera tillf. variant av det vanl. använda FÖR-] motsv. FÖR- II; t. ex. FÖRE-BLIVA, -FÅNG, FÖRE-KOMMA, v.2, FÖRE-VÅLLANDE.
Sammansättningar.
(I 7) FÖRE-AKT, r. l. f. [fsv. forakt] förutseende, omtanke. Swedberg Schibb. 329 (1716). Förderf, som kunnat genom en bättre föreakt afvändas. Liljestråle PVetA 1775, s. 33.
(II) -BADA. [jfr FÖR-BADA] (†) till BADA 5 a: slita ondt, lida, ”sota” (för ngt). En Fattig moste för en ringa Brott skull förebadha. Schroderus HelsBegSkattk. 109 (1638).
-BEDERSKA, se -BEDJERSKA.
-BEDJA, -an (†, Thomander 1: 72 (1829), Strinnholm Hist. 4: 112 (1852)); jfr -BEDJARE, -BEDJERSKA. [jfr mnt. vorbidden, t. vorbeten o. fürbitten. Jfr FÖR-BEDJA]
1) (i högre stil) till I 13: framsäga en bön som ngn annan skall eftersäga, leda en gemensam bön. (Prästen) vänder sig .. mot altaret och förebeder i kommunikanternas namn sålunda. Hb. 1894, s. 172.
2) till I 12.
a) (i högre stil) fälla förbön hos Gud (för ngn), bedja till Gud (för ngn). Axehiälm (c. 1630; under bidhia); möjl. till b. HSH 31: 134 (1664). I himmelen förebedjande helgon. Strinnholm Vas. 2: 326 (1820).
b) (†) allmännare: bedja för (ngn hos ngn), fälla förbön (för ngn). VDAkt. 1720, nr 450. Möller (1745, 1755).
-BEDJARE. [jfr mnt. vorbidder, t. vorbeter o. fürbitter. Jfr FÖR-BEDJARE]
1) till I 13: ledare av gemensam bön; jfr -BEDJA 1. De troende samlas till gemensam andakt i moskéerna .. under ledning af en förebedjare, imam. NF 7: 836 (1883). Gordon JudHögt. 80 (1910).
2) till I 12.
a) person som beder till Gud för ngn, som fäller förbön för ngn hos Gud; jfr -BEDJA 2 a. PErici Musæus 3: 145 a (1582). Wi hafwe .. en stor förebidiare, o Herre, neml. Tin kiära Son Jesum Christum. Swedberg SabbRo 712 (1697, 1710). Rudin 2Evigh. 1: 426 (1887). särsk. (†) i avslutningsfras i skrivelse; i sht i uttr. (eder) trogne l. ödmjuke tjänare och förebedjare o. d. Emporagrius LTorstenson Dedik. 4 b (1651). Her Biskopens Ödmiuk-Hörsambste, och Trogne Förebidiare hoos Gud, sålänge Iag lefwer Nicolaus Ölander. VDAkt. 1698, nr 307. Därs. 1804, nr 138.
b) (numera knappast br.) allmännare: person som fäller förbön hos ngn för ngn, förespråkare; jfr -BEDJA 2 b. Hafvande vij .. anmodat Högvälborne .. Commendeuren Siöblad hos venerandum Consistor: vara vår förebediare. VDAkt. 1736, nr 48. Östergren (1924; angivet ss. förekommande ngn gg).
-BEDJERSKA, förr äv. -BEDERSKA. (-bederska 17311760. -bedjerska (-bidj-) 1698 osv.)
1) till I 7; jfr -BEDJARE 1. GHT 1895, nr 229 B, s. 1.
2) till I 12.
a) kvinna som beder till Gud för ngn, som fäller förbön för ngn hos Gud; jfr -BEDJARE 2 a. Peringskiöld MonUpl. 234 (1710). Man ser i den heliga jungfrun framförallt gudamodern, .. mensklighetens förebedjerska. NF 10: 551 (1886). särsk. (†) i avslutningsfras i skrivelse; jfr -BEDJARE 2 a slutet. Högwyrdige Hr Doctor och Bÿskopens .. Vnderdån och ödmiuke Tienarinna och altÿd en trogen förebidierska Annica Robergia. VDAkt. 1698, nr 89. Därs. 1760, nr 385.
b) (numera knappast br.) kvinnlig förespråkare; jfr -BEDJARE 2 b. Crusenstolpe Tess. 1: 141 (1847). Hagberg Shaksp. 10: 334 (1850).
(I 7, 12) -BEHÅLLA. [jfr FÖRBEHÅLLA] (†) göra förbehåll, förbehålla (ngt för ngn). Doch wele wij för oss thet förebeholdet haffue, ath (osv.). GR 13: 86 (1540). Allenast thet förebehållet. Linc. (1640; under tamen).
(I 13) -BELÄTE. [jfr FÖR-BELÄTE] (†) föredöme, förebild. När the göra väl och hålla sigh eenliga effter hennes (dvs. Saras) loffliga Förebeläte. PJGothus Hunnius Hust. 203 (1606).
(I 7) -BEMÄLT, p. adj. [jfr FÖR-BEMÄLD] (†) förbemäld, förut omnämnd. Ifrån förebemälte 1517. Åhrs Begynnelse. Tegel G1 1: 60 (1622). Thetta förebemelte Möthe. Därs. 2: 90.
(I 7) -BENÄMND, p. adj. [jfr FÖR-BENÄMND] (†) förenämnd, förut omnämnd. Tegel G1 1: 42 (1622).
(I 7) -BETÄNKANDE, n. [jfr FÖR-BETÄNKA] (†) föregående omtanke l. överläggning. Ingen skal föruhtan Förebetänkjande taghas til Försoning. Schroderus Os. 1: 737 (1635). Linc. (1640; under meditate).
-BI, se FÖRBI.

 

Spalt F 2521 band 9, 1927

Webbansvarig