Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÖL 4l, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(fö(ö)l (-öh-) 1530 osv. föll 15281708 (: föllunge). fööll 15261604)
Etymologi
[fsv. fyl(l), föl(l), motsv. isl. fyl, d. føl; till stammen i FÅLE; jfr FÖLJA, sbst.1]
I. icke utvuxen (icke årsgammal) unge av häst l. hästdjur (ss. åsna); äv. om fostret; äv.: fåle; äv. om unge av kamel l. giraff. The stodh oc fööll som han haffuer ther hoss sigh. GR 3: 40 (1526). Tiwghu åszninnor medh tiyo föl. 1Mos. 32: 15 (Bib. 1541). Tretiyo deggiande Camelar medh theras föl. Därs. 3 fiolgambla fohlar, 2 föll. HTSkån. 1: 203 (i handl. fr. 1658). Komma medh Miölcken, sedhan Föhlet är dödt. Grubb 420 (1665). Föl under ett år. SFS 1906, nr 38, s. 23. jfr ARDENNER-, BASTARD-, BORICK-, DI-, HINGST-, HÄST-, MUL-, MÄRR-, STO-FÖL m. fl. — särsk. bildl., i ssgrna AM-, MAMMO-FÖL.
II. [möjl. uppkommet ur adj. IFÖL (se anm. nedan); jfr d. i fol] i uttr. i föl, om sto: i dräktighetstillstånd. Ett brunt skiut, som war wed Gregersby i 3 åhr så länge, att thet bleff i föll. BtFinlH 2: 372 (c. 1555; möjl. eg. till IFÖL). Ston, som svårt ”taga sig i föl”. Wrangel HbHästv. 1447 (1887). Klint (1906). Anm. Med samma bet. som uttr. i föl förekommer äv. ett med avs. på sitt bildningssätt oklart oböjl. adj. IFÖL i3~2l. [jfr fsv. ifol(a), sv. dial. (Finl.) i fol(a), d. dial. ifol, ävensom IKALV]. (Märren) war iföl. Verelius Götr. 190 (1664; möjl. bl. sammanskrivning för i föl). Dalin (1851). Till detta adj. har bildats en (föga br.) likbetydande avledning IFÖLIG [jfr sv. dial. (Finl.) i folo(gär), i fulatär]. GHT 1897, nr 224, s. 4.
Ssgr (till I): A: FÖL-AVGIFT~02 l. ~20. landt. avgift varmed språngavgift kompletteras för vart särskilt föl som födes i följd av betäckningen. Wrangel HbHästv. 1215 (1886). Afgiften för hingstens begagnande är 20 kr. och fölafgiften äfvenledes 20 kr. Nathorst LandtbrSk. 46 (1896).
-BECK. (mindre br.) tarmbeck hos föl. Skulle emellertid modersmjölken ej åvägabringa det s. k. fölbeckets afgång, bör fölet erhålla några ljumma lavemanger. Wrangel HbHästv. 1461 (1887).
-BOX. landt. jfr BOX, sbst.1 2. GHT 1895, nr 269, s. 3. PT 1910, nr 69 A, s. 4.
-GIFT, n. (föga br.) Man påträffar ofta uti .. (fostervattnet hos ston) bruna, runda eller ovala kakor, hvilka man kallat ”föl-gift” och som af vidskepelsen i vårt land tilläggas en viss betydelse, men endast äro tillplattade träckbollar. Sjöstedt Förlossn. 31 (1875).
-HAMN l. -HAM. (föl- c. 1900 osv. föla- 1911) (bygdemålsfärgat) fölhinna. Landsm. VIII. 3: 260 (c. 1900). Om en havande kvinna kryper genom en fölaham, skall hon få lätt för att föda barnet. Därs. 1911, s. 602.
-HINNA, r. l. f. föls fosterhinna. Wigström Folkd. 1: 231 (1880).
-LAMHET~20 l. ~02. veter. hos späda föl förekommande var- o. blodförgiftning uppkommen gm infektion från navelsträngen och ofta framträdande ss. varig ledinflammation åtföljd av betydande rörelsestörningar. Wrangel HbHästv. 1462 (1887).
-MÄRR. (bygdemålsfärgat l. vard.) fölsto. Jag är så törstig som en fölmärr i första månaden. Cavallin Kipling Wi 89 (1897).
-SJUKA. veter. föllamhet. SDS 1901, nr 78, s. 3. BKonvLex. (1924).
-STINN. (i vissa trakter) om sto: dräktig. Weste (1807). Dalin (1851).
(jfr FÖLA) -STO. i sht landt. dels om dräktigt sto, dels om sto som användes till avel, dels om sto som ännu dias. Lind (1738). Hon är nu mera såsom gammal otienlig til fölsto. HdlÅgerupArk. 1784. Fölstona med sina föl fingo kvarstanna i sina boxar. GHT 1895, nr 201 A, s. 1.
-TAND. (föl- 1825 osv. föle- 1640) i sht veter. mjölktand hos häst(djur); i sht i pl. Linc. (1640; under pullinus). Sjette året (hos hästar) kännes deraf, att tandväxlingen nu är förbi, och således inga så kallade Mjölk- eller Föl-tänder äro qvar. Bure Häst. 29 (1825). Wrangel HbHästv. 633 (1885).
-UNGE. föl (i bet. I); äv. bildl., särsk. (skämts.) om ung pojke l. flicka. KKD 10: 145 (1708). Kutsken .. bar et Barn .. ut på gården, til at roa det med at se en fölunge. Alm(Gbg) 1763, s. 35. När han vände sig om, såg han två halfvuxna pojkar. .. ”Nej, se borgmästarns fölungar!” utbrast den gamle herrn. Fahlcrantz Kyrkoh. 116 (1907).
B (starkt bygdemålsfärgat i södra Sv.): FÖLA-HAMN l. -HAM, se A.
C (†): FÖLE-TAND, se A.

 

Spalt F 2237 band 9, 1926

Webbansvarig