Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄSTNING fäs3tniŋ2, förr äv. FÄSTING, sbst.4, r. l. f. (m. Sahlstedt, Dähnert (1784)); best. -en; pl. -ar ((†) -er RARP 1: 21 (1627; i bet. 2 b)).
Ordformer
(fäst- (fest-) 1526 osv. -ing, i bet. 2 b 16211656, i bet. 6 1604. -ning 1526 osv. fästninge (i bet. 6 efter prep. till l. uti) BtFinlH 4: 381 (1569), FörarbSvLag 1: 310 (1690))
Etymologi
[fsv. fästning, stadfästelse, trolovning, motsv. d. fæstning; jfr isl. festing, mnt. vest(en)inge, nt. festinge, mht. vest(en)unge, t. festung; vbalsbst. till FÄSTA, v.; bet. 2 b är sannol. lånad från (m)nt.]
1) (†) motsv. FÄSTA, v. 1 slutet: vid mätning av spannmål o. d.: kvantum som vid löst mål tillägges för erhållande av fast mål; jfr FAST, adj.1 1 d. Denna fästning är för Råg, Korn m. m. så proportionerad, at 9 Tunnor .. löst Mål gifva 8 Tunnor .. fast Mål. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. Bih. 24 (1775).
2) motsv. FÄSTA, v. 2.
a) (†) abstr.: befästande. Linc. Aaa 1 b (1640).
b) konkret: ort l. plats av varaktig större politisk l. militär betydelse, på lämpliga avstånd o. med lämpliga mellanrum rundt om omgiven av permanenta befästningar, ss. fästen (fort), skansar, batterier o. d. (allt i övrigt så ordnat att orten l. platsen kan försvaras med jämförelsevis fåtaliga stridskrafter), eventuellt äv. försedd med en inre sluten befästning, stundom benämnd fästningens kärna (kärnfästning); förr äv. om permanent befäst plats i allm. o. ofta liktydigt med: fäste, borg, fast slott, skans. Karlsborgs fästning. Bygga en stark fästning. Rasera en fästning. Belägra, storma, innesluta, försvara en fästning. Flera äldre fästningar skola slopas. Inom fästningens område. En fästnings försvarsområde (mil.), åt fästningskommendant anvisat område inom vilket han skall utföra fästningens försvar. En fästnings skyddsområde (mil.), inom vilket en utlänning icke utan särskilt tillstånd äger rätt att uppehålla sig. AJGothus ThesArithm. 87 (1621). En hwijt Fästning medh tree hwijte Torn i rödt Fäldt, (betecknar) gamble Castilien. Rålamb 4: 88 (1690). Schultze Ordb. 1086 (c. 1755). Fästningarne tjena såsom depoter för armeernas materiel. Sylvan Vial 2: 38 (1863). NF (1882). jfr FÖRRÅDS-, GRÄNS-, HUVUD-, KÄRN-, LANDT-, LÄGER-, SJÖ-, SLOTTS-, SPÄRR-FÄSTNING m. fl. — särsk.
α) i uttr. liten fästning, enstaka beläget (självständigt) fäste l. fort; förr äv. om sådant kastell l. dyl. Swedberg Schibb. 254 (1716). Djurberg GeogrUngd. 451 (1781).
β) i mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. Schroderus Sleid. 109 (1610). Belten kasta än kring dig de fria armar, / och fjellens fästning står, och Himlen sig förbarmar. Tegnér (WB) 2: 67 (1811). Snöbollskrig och storma fästning äro hurtiga vinterlekar, om de ordnas väl. TIdr. 1883, s. 95. De ”flytande fästningarna”, såsom man icke sällan behagat kalla örlogsfartygen. Wrangel SvFlBok 466 (1898). jfr IS-, SNÖBOLLS-FÄSTNING.
3) fängelse; dels konkret, urspr. o. eg. om ss. fängelse använd fästning (se 2 b), dels abstrakt: ”fästningsstraff”, fängelsestraff. Ågren Gell. 81 (1757). Fångar, hvilka .. i följe af Under Domstolarnes beslut på Fästning hållas. Flintberg Lagf. 5: 143 (1803; efter handl. fr. 1799). (Han) blef dömd till flera års fästning. Forssell i 3SAH 3: 403 (1888). Inte vill jag gifta mig med en, som har suttit på fästning. Lagerlöf Saga 101 (1908).
4) motsv. FÄSTA, v. 4; särsk. mer l. mindre konkret: sätt varpå ngt är fäst; ställe där ngt är fäst; ngt varmed ngt fäst(e)s. SvSaml. 4: 133 (1765). De omkring .. (röret) lagda fästningarna skola .. i möjligaste mån fullkomligt hoplödas med röret. TT 1882, s. 94. Borrens fästning. JernkA 1897, s. 373. Bågsenan (var) brusten vid ena fästningen. Melin VikSaga 88 (1910).
5) (†) motsv. FÄSTA, v. 10, 11: försäkran, bekräftelse, stadfästelse; jfr HANDFÄSTNING till HANDFÄSTA. Troskap och lofwens fästning. Verelius 68 (1681).
6) (i fråga om förh. före 1916, i sht rättshist.) motsv. FÄSTA, v. 12: (under iakttagande av laga former ingången) trolovning. VarR 11 (1538). (Av bönder gjord) festning eller troloffuan (skall) intet hindra lagha festning, som Presten bör göra. KOF 1: 108 (1571). Lysning på predikestolen til fästning eller tå et paar folck wilja med hwar andra trolofwas. SynodA 1: 163 (1688). Tå fästning ske skal, bör giftoman med fyra vitnen när vara. GB 3: 1 (Lag 1734). Björling CivR 215 (1908). jfr BRUD-, MÖ-FÄSTNING. — särsk.
a) i vissa numera föråldrade stående uttr., ss. hålla fästning, ingå i fästning, vara (ut)i fästning. GR 3: 337 (1526). Vij underskrefne har Jngåt i fästning eller Trolofning med hwar andra. VDAkt. 1784, nr 476.
b) i uttr. i fästning, under trolovning. Lägersmåhl i fästning. FörarbSvLag 1: 325 (1690). Olivecrona MakGift. 168 (1859).
c) (†) konkret: trolovningsring. SvFolkv. 2: 188. Kung Magnus .. gaf’na gullkronan och fästningen med. Därs. 3: 118.
7) (enligt den 1926 upphävda tjänstehjonsstadgan) motsv. FÄSTA, v. 13: städjande, städsel. Björkman (1889). Städjandet eller den s. k. fästningen. AB 1890, nr 20, s. 2.
Ssgr: A (†, till 6): FÄSTNING-GÅVA, -RING, se D.
B (ännu ngn gg i fråga om ä. förh., till 6): FÄSTNINGA-FÄ. [fsv. fästninga fä] (†) ”fästningsgåva”. SvForns. 1: 383. —
-GÅVA, -RING, se D.
-SKILLNAD. (fästninga- 17341896. fästninge- 1789. fästnings- 17901814) rättshist. upplösning av ”fästning” (äv. därigm att den förklarades hava varit från början ogiltig). GB 3: 7 (Lag 1734). Hahnsson (1896).
-STÄMMA, r. l. f. (fästninga- 18401912. fästninge- 1834) [fsv. fästninga stämma] sammankomst mellan de båda parterna o. deras släktingar på vilken ”fästningen” ägde rum. Strinnholm Hist. 1: 563 (1834). Heidenstam Folkung. 1: 78 (1905).
-VITTNE. rättshist. Olivecrona LagbGift. 82 (1851).
C (†, till 6): FÄSTNINGE-BAND, -GÅVA, se D.
-LAD. ”fästningsband”. VDAkt. 1694, nr 824.
-PÄNNING, -RING, se D.
-SKILLNAD, -STÄMMA, se B.
-ÖL, se D.
D: (2 b) FÄSTNINGS-AGAT. (†) miner. agat med vinkelformigt löpande olikfärgade ränder; jfr FORTIFIKATIONS-AGAT. Retzius Min. 269 (1795).
(2 b) -ANLÄGGNING~020. Hazelius Bef. 382 (1836).
-ARBETE~020, äv. ~200.
1) till 2 b: arbete som avser byggande l. utvidgande l. iståndsättande l. dyl. av fästning; ngn gg konkret. FortifOrdn. 1695, 6: 1. Malmström Hist. 2: 309 (1863).
2) (numera knappast br.) till 3: straffarbete (urspr. utfört på fästning). (Dömd) til fästningsarbete på vissa år. KunglBref 8/5 1754 (hdskr.). Auerbach (1908).
(2 b) -ARTILLERI. mil. o. sjömil. sammanfattningen av de artilleripjäser som ingå i en fästnings fasta o. rörliga bestyckning; äv. om det l. de artilleritruppförband som handha nämnda bestyckning; jfr FÄLT-ARTILLERI. Hazelius Artill. 3 (1833). Sylvan Vial 1: 187 (1863).
-ARTILLERI-KÅR. mil. o. sjömil. till fästningsartilleriet hörande truppförband som i storlek kommer närmast efter regemente. SFS 1901, Bih. nr 4, s. 9.
(2 b) -ARTILLERIST. mil. o. sjömil. person, i sht menig, anställd vid till fästningsartilleriet hörande truppförband. ExFästnArtill. 1884, s. 4.
(6) -BAND. (fästninge- 1843. fästnings- 1843 osv.) (förr) (till) ”fästningsgåva” (givet l. avsett band). Dybeck Runa 1842—43, 3: 38.
(2 b) -BRYGGA, r. l. f. i äldre fästningar: brygga över en fästnings huvudgrav. ResolStädBesvär 1748, § 23.
(2 b) -BYGGARE.
(2 b) -BYGGNAD. abstr. o. konkret; särsk. konkret: fästningsanläggning, fästningsvärk. Dahlberg Dagb. 239 (1682; uppl. 1912). HSH 9: 118 (c. 1740).
(2 b) -DESSÄNG. (†) jfr DESSÄNG 1 a. Arbin PVetA 1773, s. 74 (1666). InstrCommendant. 1796, s. 5.
(2 b) -ESPLANAD. (i Finl.) bef. jfr ESPLANAD 1. FFS 1895, nr 24, s. 12. Hahnsson (1896).
(2 b) -FRONT. mil. efter terrängförhållandena avpassad l. efter väderstreck l. dyl. benämnd del av en fästnings omkrets. Wingård Minn. 1: 73 (1846).
(2 b) -FYRKANT~20, äv. ~02. mil. inom en o. samma krigsskådeplats (ett o. samma landområde) i en ungefärlig fyrkantform anlagd grupp av fästningar; äv. bildl. Rappe Nordarm. 221 (1874). IllSvH 4: 226 (1881; bildl.).
(3) -FÅNGE. (utom i fråga om ä. förh. numera föga br.) straffånge. AdP 1786, s. 192. Auerbach (1908).
(3) -FÄNGELSE. (i fråga om förh. före 1866) fästning varpå fängelsestraff med l. utan straffarbete avtjänades; äv. abstr.: fängelsestraff (med l. utan straffarbete) som avtjänades på ngn fästning. SFS 1840, nr 4, s. 50. 2NF 9: 328 (1908).
(2 b) -FÖRRÅD. mil. o. sjömil. inom fästning befintligt förråd av krigsmateriell o. andra för fästningens underhåll o. försvar erforderliga krigsförnödenheter. NF 1: 1151 (1876).
(2 b) -FÖRSVAR. Hamilton i VittAH 20: 49 (1852).
(2 b) -GARNISON. fästnings besättning. Oscar II V. 2: 23 (1861, 1892).
(2 b) -GRAV. till försvarsanläggningarna inom äldre fästningar hörande större grav, i sht huvudgraven. Wärnskiöld Fortif. C 4 a (1673). At fiskia uti Fästnings-Grafwen. FortifOrdn. 1695, 7: 4.
(2 b) -GRUPP. mil. sammanfattande benämning på inom en o. samma krigsskådeplats (ett o. samma landområde) befintliga, i operativt förhållande till varandra (i strategisk samvärkan) stående fästningar. Lefrén Förel. 3: 176 (1817).
(6) -GÅVA. (fästning- 1681. fästninga- 17791889. fästninge- 16831834. fästnings- 1635 osv.) (i fråga om ä. förh.) vart särskilt av de värdeföremål som en man gav en kvinna (l. en kvinna gav en man) vid deras trolovning med varandra (till bestyrkande av trolovningen), ”fästegåva”. Schroderus Os. 1: 362 (1635). Påskedagen gick hon till kyrkian och prålade med fästningegåfwor ring, kädia och bälte. VDAkt. 4/6 1683, nr 213. Livijn 1: 323 (1822).
(2 b) -GÖRDEL. mil. sammanfattande benämning på de befästningsanläggningar som beteckna en fästnings omkrets; äv. om ett antal fästningar så anlagda att de utgöra skydd för ett större landområde. Rydberg KultFörel. 4: 466 (1887). NF 12: 781 (1888).
(3) -HÄKTE. (i fråga om förh. före 1866) = -FÄNGELSE. Adlerbeth Ant. 2: 20 (c. 1815). Löwenhielm Corr. 2 (1826).
(2 b) -INFANTERI. mil. benämning på det l. de infanteritruppförband som ingå i en fästnings besättning. IllMilRevy 1902, s. 35.
(2 b) -INGENJÖRTRUPP. mil. vanl. i pl.: den del av en härs ingenjörtrupper som utbilda(t)s för fästningskriget. SFS 1901, nr 58, s. 15.
(2 b) -INTENDENT. mil. o. sjömil. under fästningskommendanten omedelbart lydande intendenturofficer som förestår fästningsintendenturen. SFS 1880, Bih. nr 32, s. 3. Därs. 1892, Bih. nr 49, s. 1.
(2 b) -INTENDENTUR. mil. o. sjömil. militär tjänstegren som har ledningen av o. uppsikten över intendenturgöromålen (förplägnads-, beklädnadskassa- m. fl. ärenden) inom en fästning. SFS 1880, Bih. nr 32, s. 1. NF (1882). 2NF (1908).
(2 b) -KASSA. (förr) mil. o. sjömil. kassa ställd till kommendantens förfogande under fästnings rustning o. försvar. FältförvRegl. 10: 25 (1892).
(2 b) -KOMMENDANT. mil. o. sjömil. befälhavare åt vilken en fästnings försvar, dess trygghet o. inre ordning anförtrotts samt befälet över besättningen uppdragits. SP 1792, nr 24, s. 3.
(2 b) -KONST. (†) benämning på den del af krigsbyggnadskonsten som avser fästningars anläggning o. utförande, permanent befästningskonst. Dalin Hist. 2: 319 (1750). Röding i 1VittAH 1: 214 (1755).
(2 b) -KRIG. mil. o. sjömil. sammanfattande benämning på striderna om (anfall på, försvar av) fästningar; jfr FÄLT-, STÄLLNINGS-KRIG. SvLitTidn. 1819, sp. 781. Hazelius Förel. 12 (1839).
(2 b) -KYRKA. särsk. konsthist. kyrka som är så byggd att den kunnat försvaras mot fientliga anfall. Fornv. 1907, s. 190.
(2 b) -LAVETT. (†) mil. underlag för artilleripjäs tillhörande en fästnings fasta bestyckning. Hazelius Artill. 60 (1833).
(2 b) -LIK, adj.
(2 b) -LINJE. mil. rad av fästningar längs en o. samma terrängavskärning (t. ex. flodlinje). König Mec. 99 (1752).
(2 b) -LÄRA, r. l. f. (†) lära om den permanenta befästningskonsten samt striden om fästningar. Fältbefästnings- och fästningslära. SFS 1879, nr 26, s. 34.
(4) -METOD. i sht tekn. TT 1885, s. 155.
(2 b) -MINÖRTJÄNST. mil. o. sjömil. utförande av erforderliga minarbeten vid fästning (vid dess anfall o. försvar). 2NF (1908).
(2 b) -MUR. till försvarsanläggningarna i en äldre fästning hörande mur; särsk. om dylik mur som ingick i l. utgjorde huvudvallen. König Mec. 106 (1752). Denna fästningsmur (i Visby) .. har trenne starkt befästade, tornlika hufvudportar. VLS 27 (1884).
(2 b) -MUSKÖT. (förr) mil. tyngre musköt som användes vid försvar av fästningar. Wärnskiöld Fortif. C 2 b (1673).
(2 b) -NÄT. mil. jfr -GRUPP. Mankell Fältsl. 35 (1857).
(2 b) -OMRÅDE~020. det område omkring en fästning som begränsas av de yttersta försvarsvärken. 2NF (1908). Inom Karlskrona fästningsområde. VFl. 1911, s. 87.
-ORT.
1) till 2 b: ort (stad) till vars skydd en fästning anlagts l. efter vilken den uppkallats; förr äv.: fästning. BtKännVLand 4: 33 (1748). SFS 1891, Bih. nr 11, s. 1.
2) (†) till 3, = FÄSTNING 3. Flintberg Lagf. 3: 391 (1799).
-PENNING, se -PÄNNING.
(2 b) -PJÄS. mil. o. sjömil. artilleripjäs tillhörande en fästnings fasta bestyckning. VexiöBl. 1828, nr 20, s. 2.
(2 b) -PLAN, r. l. m. planritning över fästning. InstrCommendant. 1796, s. 5.
(2 b) -PORT. i fråga om äldre fästningar: från fästning, i sht gm huvudvallen l. fästningsmuren, ledande utgång. BrandordnGbg 1748, s. 87. TjReglArm. 1858, 2: 216.
-PÄNNING. (fästninge- 1703. fästnings- 1672) (†)
1) till 6: i ”fästningsgåvorna” ingående pänningsumma. VDAkt. 1703, nr 57.
2) till 7: ”fästepänning”; anträffat bl. i pl. ConsAcAboP 4: 54 (1672).
-RING. (fästning- 1681. fästninga- 16781851. fästninge- 16771843. fästnings- 16511885) särsk. (i fråga om ä. förh.) till 6, vid ingående av (laga) trolovning given ring (oftast o. äldst given bl. av mannen till kvinnan). Hagström Herdam. 3: 522 (cit. fr. 1651). HSH 31: 60 (1661). Till större säckerheet (har han) mig gifwit fästninge ring hwarutj finnes hanss och mitt nampn. VDAkt. 1706, nr 397. Är (oskiftat) bo fattigt och ringa; tage (den efterlevande maken) (i fördel) sin fästningaring. GB 17: 1 (Lag 1734). Schrevelius Civilr. 3: 39 (1849).
-SKILLNAD, se B.
(3) -STRAFF. intill 1866: straff som avtjänades på rikets fästningar; senare (i icke fackmässigt spr., numera mindre br.): urbota straff. Löwenhielm Corr. 4 (1826). BKonvLex. (1924).
(4) -SÄTT. i sht tekn. sätt att fastgöra. JernkA 1895, s. 58.
(2 b) -TERM. (knappast br.) term avseende den permanenta befästningskonsten. KrigsVAH 1922, s. 94.
(6) -TID. särsk. (i fråga om förh. före 1916; i sht rättshist.) till 6, om den tid då ngn är trolovad. Kyrkol. 15: 1 (1686). AdP 1809—10, VI. 1: 257.
(2 b) -TJÄNST. mil. o. sjömil. militär tjänstgöring vid fästning; särsk. om dylik tjänstgöring avsedd ss. utbildning för värnpliktiga som tilldelats fästningstrupperna. Fästningstjenst vid flottan. SFS 1892, nr 121, s. 100.
(2 b) -TORN. torn ingående i fästningsmur å äldre fästning. Dalin Hist. 1: 532 (1747). Fästningen Karlsten, med .. ett stort fästningstorn. IllSv. 1: 460 (1873).
(2 b) -TRUPPER, pl. mil. o. sjömil. truppförband avsedda för tjänstgöring vid fästning i såväl fred som krig o. ingående i l. utgörande dess besättning. IllMilRevy 1898, s. 120.
(2 b) -TYP.
(2 b) -VALL. vid äldre fästning: värn l. vall av jord, sten, murvärk o. d.; i sht om huvudvallen. Hallenberg Hist. 5: 394 (1796).
-VERK, se -VÄRK.
(2 b) -VÄBEL. (†) mil. underofficer som hade polisuppsikten inom en fästning. TjReglArm. 1889, s. 179.
(2 b) -VÄRK, n. försvarsanläggning (fortifikatorisk anläggning) inom fästning; ngn gg i allmännare anv.: fortifikatorisk anläggning; äv. koll. om samtliga fästningsvärk som utgöra en fästning; förr stundom: befästningsarbete. FortifOrdn. 1695, 1: 1. En summa penningar .. til fästningzvärcken i Tyskland. 2RARP 5: 651 (1727). En Stats hufvudstad (bör) omgifvas med ett bastionneradt fästningsverk. Sylvan Vial 2: 46 (1863). Verldens största fästningsverk är otvifvelaktigt den kinesiska muren. Dagen 1898, nr 62, s. 3.
(6) -ÖL. (fästninge- 15281683. fästnings- 1566 osv.) [fsv. fästninga öl] (förr) gille varmed ”fästningastämma” avslutades, ”fästöl”. GR 5: 253 (1528). Gåfwor wäxlades, wälsignelse önskades och böner hölles, hwar uppå dhe sedan höllo fästningeööl een stund inn på natten. VDAkt. 4/6 1683, nr 213. Man drack fästningsöl, och förberedelserna till bröllopet vidtogo. TurÅ 1910, s. 90.

 

Spalt F 2208 band 9, 1926

Webbansvarig