Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLOTT flot4, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(flott (-å-) 1541 osv. flot (-å-) 1549 (: flote ppanner) — c. 1880 (: flåtet). flöt 1799 (: flötmölja))
Etymologi
[fsv. flot, (vid kokning ovanpå flytande) fett, flott, nor. flot, ngt som flyter ovanpå, i sht fett, isl. flot, ovanpå flytande fett; urspr. samma ord som FLOTT, sbst.1 1]
(gm kokning l. stekning) utsmält djurfett; i sht om dylikt fett som hopsamlats o. stundom äv. särskilt beredts o. uppblandats för att användas i stället för smör; smult, stekfett; förr stundom, numera nästan bl. ss. första led i ssgr, allmännare: fett. Skumma (av) flottet av buljongen. Det är billigare att steka i flott än i smör. Hotellets kotletter drypa av flott. Vetebrödet hade en bismak av flott. Här osar flott. Theras hierta är feet wordet såsom flott. Psalt. 119: 70 (Bib. 1541). Flåtet är väl vtbrädt (dvs. utsmält). Broocman Hush. 6: 23 (1736). (Termometerns rörkanal) bör ock vara .. fri för damb, fuktighet och flott. VetAH 1763, s. 86. På fläsket lades först med hela lagret an, / At flottet öfver alt om mun och fingrar rann. Livin Kyrk. 92 (1781). Mjukt bröd .. doppades i flottet. Ödmann Hågk. 20 (1801). — jfr FLÄSK-, HUSHÅLLS-, STEK-, SVIN-FLOTT m. fl. — särsk.
a) i vissa ordspråk o. talesätt. Icke alt floth i skomakaren. Grubb 375 (1665). Han är kommen up i flottet öfver båda öronen. Rhodin Ordspr. 67 (1807). Han vill flyta över som flåtet i gryta. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (i fackspr.) om utsmält fett av svinister. Amerikanskt flott. Cronquist 339 (1880). Dens. 341.
Ssgr: A: FLOTT-BÄRG. (†) = -STEN. Rinman 1: 510 (1788). —
-DRAGEN, p. adj. (mindre br.) om brödstycke: som ”mättats” med smält flott. Nilsson Fauna 1: 85 (1820). —
-FABRIK. Margarin-, oleomargarin- samt flottfabrikerna. KemT 1914, s. 173. —
-FENA. (numera knappast br.) zool. fettfena. Linné Vg. 231 (1747). GHT 1896, nr 111 A, s. 2. —
-FLÄCK. fettfläck. Taga ut flottfläckar ur kläder. Serenius A a 1 b (1734). —
-FRÖKEN. (†) nedsmord köksa. Lind (1749). Dähnert (1784; angivet ss. vulg.). —
-GLANS. (numera knappast br.) miner. fettglans. Såsom arter af glans urskiljer man Metallglans, Demantglans, Flottglans, Glasglans och Perlmorsglans. JournManuf. 4: 108 (1834). —
-GÅS, r. l. f., pl. -ar. (mindre br.) flottsmörgås. Bergman SmSkr. 358 (1846). MLönnberg Skogsbygd. 18 (1881). —
-HINNA, r. l. f. (numera knappast br.) hinnaktig betäckning av fett. VetAH 1799, s. 174. —
-KOCK. (†) nedsättande benämning på person som handlar med matvaror. Lind 1: 1509 (1749). —
-MAT.
1) (†) om matvaror som huvudsakligen bestå av fett. Lind 1: 709 (1749).
2) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) flottsmörgås. Benedictsson Folkl. 53 (1887). —
-MELJA, se -MÖLJA. —
-MUN. (†) eg.: person som är flottig om munnen; ss. skymford. Then groffue Flottmunnen driffuer på hinsiden med idkelige poster till Pålen sitt spel. HB 2: 293 (1596; om Klas Fleming, om vilken det berättades att han åt upp en skinka i målet). —
-MÖLJA, äv. -MELJA, r. l. f. [jfr sv. dial. flottmölja] (i vissa trakter) ett slags allmogerätt som består av fläskspad l. fläskflott med ilagda brödbitar. Flottmölja, En bonde rätt af blött bröd med flott öfver. Schultze Ordb. 3137 (c. 1755). Wallin Vitt. 1: 388 (1805; uppl. 1878). Larsson Hem 6 (1899). Modin GTåsjö 244 (1916). —
-OS. —
-OST. (†) växtsläktet Malva Lin. Malva, Flått-ost. Är fordom brukad til kål. Aspelin Fl. 40 (1749). —
-PANNA. (flotte- 1549) (förr) under stekspett ställd panna i vilken fettet vid stekningen rann ned. BtFinlH 3: 240 (1549). Serenius Q q 3 a (1734). —
-PÄRLA. Flottpärlorna måste omsorgsfullt skummas från buljongen. —
-RIK. (†) om luft: mättad med flottos. Den flåttrike lufft som står kring gården. BrölBesv. 158 (c. 1670). —
-SMAK. Hagdahl Kok. 424 (1879). —
-SMÖRGÅS~02 l. ~20. brödskiva med påstruket flott (med l. utan pålägg). Siösteen ModBelg. 212 (1906). —
-STEN. [jfr t. speckstein] (numera knappast br.) benämning på späcksten o. andra mineralier med fettglans. Johansson Noraskog 3: 57 (efter handl. fr. 1656). (Gruvans) malm är flåtsteen. Därs. 129 (i handl. fr. 1684). Rinman (1758). (Malmstenarna) voro .. inuti mycket glänsande, som tillhör rödbräckta malmer, och hvaraf de fått sin benämning flottstenar. JernkA 1828, 2: 126. Därs. 1847, s. 142. Ymer 1913, s. 313. —
-SÄCK. (†) nedsättande benämning på person. Belsebub tu gamble flott säck. CreatMundi 12 (c. 1570). —
-ÖRT. (†) bot. örten Pinguicula vulgaris Lin., fetört. Tillandz D 3 b (1684).
B (†): FLOTTE-PANNA, se A.
Avledn.: FLOTTA, v.1, -ning.
1) tr.
a) göra flottig, nedsöla l. nedfläcka (med flott); numera nästan bl. i förbindelsen flotta ner (se nedan). Flotigh, som flotar lijka som Talgh. Linc. Z z z 2 b (1640). (Jordgumman skall akta sig) at hon ey flåttar och smörjer Hustruns Kläder. Hoorn Jordg. 1: 26 (1697). Schulthess (1885).
b) (†): smörja med flott, bestryka med flott, doppa i flott. Flåtta .. (pillerna) med Bomolja och bruka dem som bör (dvs. som de böra brukas). Roberg Beynon 191 (1697). Mamsellerna K. voro mästarinnor i konsten att flotta bröd. NLovén (1856) i 1LundagKron. 122. FinlFörf. 1858 s. 158.
2) (mindre br.) refl., om fläsk l. dyl.: giva från sig flott. Nu fräste fläsket, det flottade sig, blev brunt och var så färdigt. Lindwall Jakt 19 (1916).
Särsk. förb.: flotta ner l. ned. (vard.) nedsöla, nedfläcka (med flott). Flotta ned sina kläder. Schultze Ordb. 1187 (c. 1755).

 

Spalt F 862 band 8, 1925

Webbansvarig