Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FEJA fäj3a2, v. -ade ((†) pres. ind. sg. -er ÖB 65 (c. 1712), Schultze Ordb. 949 (c. 1755); ipf. -de Schultze Ordb. 949 (c. 1755)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(feja (fei-, feij-, fey-) 1541 osv. fäja (fäij-, fäy-) 15411893. feg- 16791749. fäg- 1769)
Etymologi
[liksom d. feje väsentligen av mnt. vegen l. t. fegen, rengöra, putsa, sopa; sannol. har dock i ordet uppgått ett nära besläktat, icke uppvisat inhemskt fæghia, motsv. isl. fægja, göra blank, blankskura, polera; jfr äv. FAGA o. isl. fága, rengöra, smycka m. m. Se för övr. Hellquist]
— jfr AV-, BLANK-, REN-, UPP-, UT-FEJA.
1) (numera i sht arkaiserande) rengöra (föremål av metall o. d.) medelst gnidning l. skrapning o. d.; skura, (blank)polera, putsa, glätta, blanka, göra blank l. glänsande; i sht i fråga om vapen (o. rustning). Feja sina vapen för striden (äv. bildl.). (Svärdet) är feyat at thet blenckia skal. Hes. 21: 10 (Bib. 1541). Fäja kökskärilen. Schultze Ordb. 949 (c. 1755). Här fäjas harnesket. Gyllenborg Bält 287 (1785). Bakom skanskorgarna fejade knektarna sitt skyttetyg. Heidenstam Svensk. 1: 276 (1908). Feja ljusstakar, kakelugnsluckor. Östergren (1920; betecknat ss. mindre br.).
2) (numera i sht dels vard., ofta ngt bygdemålsfärgat, dels i vitter stil) rengöra (i sht ett hus l. rum l. möbler o. husgeråd o. d.) medelst sopning l. skurning l. borstning l. tvättning o. d.; sopa, skura, städa, borsta, putsa, snygga upp, ”göra fin(t)”. Feja golvet, stugan. Det fejades (och pyntades) i alla vinklar och vrår. Feja rent. Feja dammet från möblerna. Schroderus Comenius 624 (1639). Slottets förnämsta våning utrymdes, fejades och pryddes. Crusenstolpe Tess. 1: 154 (1847). Då fäjades och pyntades hus och husgeråd. Hildebrand Medelt. 1: 154 (1880). Hvart fartygsskrof var ifrån vattengången / så fint och fejadt upp till högsta stången. Fallström VDikt. 1: 23 (1896, 1899). — särsk.
a) i numera obr. uttr. o. förb. (jfr b). Att kiämma sin Piruk, att fäija Sko och tand. ÖB 11 (1712). Fäja din tallrik, och tvätta ditt glas. Bellman 5: 129 (c. 1775). Här i förstugan måste du låta feja dig. Atterbom FB 72 (1839).
b) (†) övergående i bet.: pryda, försköna; äv. bildl. (Våra flickor) mäd Sminkk sitt Ansikt fäija. Warnmark Epigr. I 2 a (1688). Nog böd .. (den skyldige) til, at fäja sin sak. Kempe FabritiiL 70 (1762). Thomander Pred. 2: 266 (1849).
c) bildl.: sopa, rensopa; bortsopa. Atterbom 1: 15 (1854). Storm fejar luften. Sturzen-Becker 4: 88 (1862). Om spejarblicken ser, / hur bort från fästet tusen solar fejas. Rydberg Dikt. 1: 7 (1877, 1882); jfr FEJA BORT. (Tillys) kanoner fejade gatorna. MWeibull i IllSvH 4: 213 (1881). Hansson Notturno 132 (1885).
3) (†) allmännare: rena, rensa, luttra (ngn l. ngt från ngt); äv.: bortrensa (ngt från ngt); eg. o. bildl. Iagh skal .. fäya honom såsom man fäyar guld. Sak. 13: 9 (Bib. 1541; öv. 1789: pröfva). Ewangelij lära (blev av reformatorerna) .. ränsat och fäijat ifrån then Påfwiske Wilfarelsen. Schroderus Os. III. 1: 8 (1635). Synderne, de der intet kunna fäjas eller oss aftvås. Kling Spect. Rr 2 a (1735). Tullberg SvRättskr. 65 (1862).
4) [eg. specialanv. av 1] jäg. om hjortdjur: (gm skrubbning mot träd l. buskar o. d.) befria (de nyutvuxna hornen) från den håriga hud som till en tid betäcker dem. De nya hornen (på dovhjorten) äro utbildade och fejas i augusti eller september. Hahr HbJäg. 342 (1866). TurÅ 1913, s. 153.
5) [jfr liknande anv. i d.; eg.: fara l. stryka över ngt ss. en kvast] (†) om rörelser av visst slag.
a) glida l. sväva fram o. tillbaka. För sit anckar månd .. (jakten) fäija. SLöfvingh (1717) i UrFinlH 264.
b) stryka omkring? Sverin .. är nu i Danmark och feijar. Bark Bref 1: 41 (1703).
6) [jfr sv. dial. fäja för, krusa för; anv. kan ha utvecklats antingen ur bet. ”göra sig grann för” l. dyl. (jfr 2) l. ur en bet. ”svansa (omkring ngn)” l. dyl. (jfr den senare bet. i d.)] (†) fjäsa för (ngn), krusa för (ngn). En Flicka firas och fäjas i alla samqväm. Kling Spect. X 3 b (1735). Anm. Hit hör möjligen äv. följ. språkprov: Här var intet annat än .. Ömkande, Qvillrande, Smekande, Feijande. Dalin Arg. 2: nr 3, s. 6 (1734). Jfr dock äv. Hesselman (o. Lamm) Argus 3: 98.
Särsk. förb.: FEJA AV10 4. jfr AVFEJA.
1) till 1: putsa av (rost o. d. från ngt); putsa upp (ngt). Feja av rosten på klingan. Feja av pistolerna. Ekblad 286 (1764).
2) till 2: gm sopning l. skurning l. borstning osv. rengöra (ngt). Feja af golfvet i en kammare. Nordforss (1805).
FEJA BORT10 4. till 2: sopa l. skura osv. bort (särsk. orenlighet o. d.); äv. bildl.: bortsopa; jfr FEJA UNDAN. Nordforss (1805). Sammanlänkade kulor afskötos för att feja bort, hvad som fans i deras väg. MWeibull i IllSvH 4: 120 (1879).
FEJA KRING l. IKRING. (†) till 5 (b): stryka omkring. Carl XII Bref 32 (1699). Att fäija Staden kring och allstäds vara kiär. Düben Boileau Sat. 22 (1722).
FEJA UNDAN10 32 l. 40. jfr FEJA BORT; äv. bildl. Feja undan snön. Det här stället skall bli fejadt undan från jordens yta. Cavallin Kipling Gadsby 181 (1897).
FEJA UPP10 4 l. OPP4. (numera mindre br.) till 1 o. 2: putsa upp. Ekblad 286 (1764). Feja opp mynt. Nordforss (1805). Östergren (1920).
Ssgr (till 4): A: FEJ-STAM. jäg. trädstam mot vilken ett djur fejat sina horn. 2NF 26: 843 (1917).
B: FEJNINGS-STÄLLE. jäg. Fejningsställe: a) Trädet, på hvilket fejningen skett; b) Den del (höjd) å trädstammen, hvarpå den försiggått. EHemberg i BiblJäg. 4: 287 (1897).
-TECKEN. jäg. ”Fejningstecken” .. (äro spårtecken), som iakttagas på träd och buskar. EHemberg i BiblJäg. 4: 18 (1897).
Avledn.: FEJ, n. (föga br.) vbalsbst. till FEJA 2. Hvarför .. / Detta fäj och fjäsk i Kyrkherrgåln? Lenngren (SVS) 2: 345 (1796).
FEJARE, m. (numera knappast br. utom ss. senare led i ssgr) person som fejar (i bet. 1 o. 2). Linc. T 1 a (1640). LoW (1911). jfr HARNESK-, SKORSTENS-, SVÄRD-FEJARE.

 

Spalt F 423 band 8, 1924

Webbansvarig