Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALKERA falke4ra, i Sveal. o. Norrl. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. falkieren; av fr. falquer, av it. falcare, vid språng kröka ben l. kropp, eg.: böja i form av en skära, till falce, av lat. falx (gen. falcis), skära; jfr FALKAD]
ridk. om häst: göra falkad l. falkader (se d. o.); göra språng l. kurbettera med (allt mer) böjda bakben o. sänkt bakdel. Conv.-lex. (1821). Ehrengranat Ridsk. II. 2: 49 (1836).

 

Spalt F 118 band 8, 1921

Webbansvarig