Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXPIATION äk1spiatʃω4n l. -aʃ-, r. (f. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. o. fr. expiation av lat. expiatio (-ōnis), av expiare, försona, rena, av ex (se EX-) o. pius, ren (i moralisk l. religiös mening), from (jfr PIETET)]
(i fackspr.) försoning, botgöring. Pesten .. troddes .., såsom en Gudomlig skickelse, endast genom .. expiationer kunna hämmas. JournLTh. 1813, nr 2, s. 1. Frey 1850, s. 349.
Ssg: EXPIATIONS-KAPELL. [jfr fr. chapelle expiatoire] till försoning av o. botgöring för ett brott upprättat kapell. Strindberg HögreR 11 (1899).

 

Spalt E 851 band 7, 1922

Webbansvarig