Publicerad 1921   Lämna synpunkter
ELLER äl4er, konj.
Ordformer
(eller GR 1: 4 (1521) osv. eler GR 2: 6 (1525). el(l)der BtÅboH I. 2: 160 (1621), OxBr. 6: 9 (1626). heller (häller) GR 3: 206 (1526), Törneros Bref 1: 234 (1827). ellar Eneman Resa 1: 16 (1711). aller Risingh Landb. 76 (1671). elle GR 17: 34 (1545), Palmcron Sundh. sp. 43 (1642). ell (ell’, el’) Asteropherus 17 (1609), Bergklint Vitt. 29 (1772), Hagberg Shaksp. 9: 39 (1850: sju ell’ åtta). ‘ll Hagberg Shaksp. 10: 159 (1850: tu ‘ll tre). hell’ Lagerlöf Vitt. 75 (1691). Anm. Ofta förkortat till el. l. I.)
Etymologi
[fsv. (samtliga former äv. med bet. ’eljest’) älla (ällä, älle, alla, hälla m. fl. former), ällar (ällär, äldar m. fl. former), äller (ällir, allir, ällr, älder, alder m. fl. former); jfr d. eller, ä. d. ællæ, ællær, fnor. elliga, isl. (samtliga former äv. med bet. ’eljest’) elligar, ellar, ella. — Formen elle o. det apokoperade ell (ell’) motsvara fsv. älla, isl. ella, bildat gm tillägg av den med isl. -liga likbetydande ändelsen -la o. (frånsett ändelsen) motsv. fnor. elliga, motsv. got. aljaleikō, annorlunda, av samma beståndsdelar som got. aljaleikōs (se under ELJEST). Formen eller kan utgå från fsv. ällar, isl. ellar, som förhåller sig till isl. elligar (se under ELJEST) som fsv. älla, isl. ella till fnor. elliga, men kan också härstamma från de fsv. formerna äller, ällr, beträffande vilka hänvisas till A. Kock i ArkNF 28: 186 f. — Den apokoperade formen ell’, som i ä. tid ofta förekommer, särsk. hos 1600-talets skalder, förekommer numera i sv. dial. (Skåne) i den nedan under 2 b α anförda anv., i sådana uttr. som tulltre, två eller tre. — Formen heller beror på kontamination med HELLER; jfr att omvändt eller förekommer i bet. ’heller’. Anm. Ordet, som ersatt det äldre ordet för ’eller’, fgutn. eþa, isl. eða, got. aiþþau, är till sitt ursprung identiskt med ELJEST. Till belysning av övergången från bet. ’eljest’ till bet. ’eller’ kan tjäna isl. eða ella, eg. ’eller i annan händelse’, i vilket uttr. eða, eller, bortkastats, varefter ella ensamt fått bet. ’eller’. — Ordet kan på visst sätt ännu sägas hava kvar sin adverbiala bet. ’eljest’ i den nedan under 1 d omtalade anv. En följd av ordets forna egenskap av adv. kan också vara, att det, då det inleder en fullständig sats, ofta framkallar omvänd ordföljd i denna; se t. ex. språkproven från 1849 under 1 samt från 1681 o. 1901 under 1 d. Jfr emellertid äv. Falk o. Torp Da.-no. synt. 288 (1900)]
disjunktiv konj. förenande två (l. flera) led i samma sats l. två (l. flera) satser som stå i mer l. mindre uttrycklig motsats till l. utesluta varandra l. mellan vilka identitet äger rum.
Anm. 1:o. Då två med eller förenade sbst. l. pron. i sg. stå ss. subj., står vanl. det följande verbet (med sina bestämningar) i sg. Ngn gg, då ej stark vikt lägges på motsatsen mellan leden l. då leden ej utesluta varandra, kan dock verbet stå i pl., t. ex. på följ. ställen: (En fogde) skal hafwa .. Tillsyn, om alt thet som Herren eller Frwen hafwa betrodt honom. Brahe Oec. 69 (1581). Thorild Gransk. 1: 41 (1784).
2:o. Då leden äro flera än två, kan eller i skriftspråket utelämnas utom vid det sista. I fråga om utelämning av eller se äv. nedan under 2 b α.
1) förenande två l. flera led som mer l. mindre uttryckligt utesluta varandra l. som utgöra alternativ av vilka endast ett antages kunna äga rum; stundom med ett tillagt ock l. också. Nu eller aldrig. Ja eller nej. Pängar eller livet! Är det mitt fel eller ditt? Är det mitt eller ditt fel? Lasse Esbiörnson aff Upsale skal komma i ghen med sin tyg (dvs. vittnesmål) han haffuer emott Herman Sikman innan 3 vikur, heller haffue tappat sakena. O. Petri (1526) i Sthms tänkeb. 1: 96. Lät förwara brunnanar, at the intet watn hemta kunna, så moste the döö vthan swerd, Eller nödhen skal trengia them ther til, at the moste vpgiffua stadhen. Judit 7: 9 (Bib. 1541). Fattig Per Erson måste där an, han will eller icke. Bröl.-besv. 308 (c. 1670). Främst står äran i det svenska sinnet, / sann eller falsk, likgodt! Hon lefver dock i minnet. Tegnér 3: 9 (1841). Den gamle ser nästan ingenting mer, eller ser han blott konturerna af föremålen, men icke färgerna. Topelius Vint. III. 2: 26 (1849, 1897). — särsk.
a) motsatt ett föregående antingen, endera, evad, vare sig l. varken, förr äv. ehuru, fast l. vad (heller), se ANTINGEN, EHURU II 3, ENDERA, EVAD, FAST, konj., HELLER, VAD, pron., VARKEN o. VARA, hjälpv.
b) efter negation, liktydigt med: ej heller. Iak skall aldrig lata eller städia mik eller annan befata sigh med Vlffaasa gard. GR 1: 4 (1521). Alzingen rådh, iagh weet heller kan. Tob. com. C 1 b (1550). Hallström Ital. bref 38 (1901). (†) Ägyptierna .., hwilka aldeles neka till dessa Gudar, eller ärkiänna (dvs. kännas vid) deras Nampn. Rudbeck Atl. 3: 520 (1698).
c) mellan två ord l. uttr., föregångna av mellan l. av ett uttr. som angiver likhet l. olikhet; numera nästan bl., då tanken på val mellan olika alternativ starkare framträder. Hvad åtskillna är på en rätt kärlek heller den som är tvungen. Horn Lefv. 108 (c. 1657). Frågan kan lika rätt besvaras med ja eller nej. Ödmann Anv. t. skrift. 43 (1822). En plats, där val blott finnes ej emellan minne och förgätenhet utan emellan ett ärofullt eller befläckadt minne. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 4 (1861). (†) Vthi Gräntzen emellan Parthen eller Persien. Kiöping Resa 51 (1667).
d) mellan två fullständigt utförda satser av vilka den första uttrycker en befallning l. uppmaning o. den senare vad som blir följden, om befallningen icke åtlydes: annars, eljest, i annat fall. Hwar man skall settie sith merke på sina gherning (dvs. sitt arbete) eller gherningen bliffuer förbrutin. Skråordn. 234 (1545). Kom fort til migh in, / Eller får tu pisk på Pälsen tin. Dalius Valet. A 3 a (1681). Du skall göra en himmelsfärd inför mina .. ögon, eller du skall dö! Rydberg Sägn. 25 (1874). Hala fram punschen genast eller får du inte en droppe! Söderhjelm Brytn. 11 (1901). mindre logiskt, efter nekande sats: ty i så fall, ty i sådan händelse. Tu skalt icke dragha här jgenom, eller iagh skal möta tigh medh swerd. 4 Mos. 20: 18 (Bib. 1541). Anm. I dylik anv. kan ordet äv. förekomma i en sammanställning av två frågesatser l. av två imperativer l. av två adverb l. interjektioner. Lyder du eller skall jag gå efter käppen? Lyder du eller vill du att jag skall gå efter käppen? Bekänn strax eller dö! Tig eller ut! Stilla eller ut!
2) förenande två (l. flera) led av skiljaktigt innehåll, i fråga om vilka valet kan vara mer l. mindre likgiltigt l. som stå i mindre stark l. ingen motsättning till varandra l. som icke utesluta varandra l. som kunna tänkas samtidigt äga rum. Sent eller aldrig. Sällan eller aldrig. Mer eller mindre. En krona eller åtminstone 75 öre. Hwar och een Christen menniskio som thesse min scriffwelse läsandes eller hörandes warder. O. Petri Clost. A 1 b (1528). Huadh tro haffue the, eller hoo är theris gudh. Holof. 10 (c. 1580). Några (böcker) utaf Lagen heller Propheterna. Rudbeckius Kon. reg. 6 (1614). Ack om Herr Archiatern heller Dess Hr Son kommo hit. J. J. Björnståhl (1774) hos Linné Bref I. 3: 247. Mina Tankar (äro) .. blotta intryck, perceptioner, apperçuer, eller hvad man behagar kalla dem. Kellgren 3: 196 (1792). Hans förmåga eller rättare hans oförmåga att föra .. (sina åsikter) till torgs. VL 1893, nr 217, s. 3. — särsk.
a) i uttr. en eller annan, den eller den, någon, ovisst vem l. vilken, se ANNAN II 2 a β α‘, DEN IV 1 b.
b) vid obestämda kvantitetsuppgifter. Dett kunde förslo till en monadhsoldh eller mehr. J. De la Gardie (1616) i OxBr. 5: 92. (Vid religionsundervisningen) iakttages, att Läraren sjelf uppläser .. en eller flera meningar deraf (dvs. av religionshistorien). Lindblom Cat. 3 (1811). Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. 1 Mos. 24: 55 (Bib. 1917). — särsk.
α) mellan två hela tal av låg valör, vilka i talserien följa omedelbart på varandra l. ligga varandra mycket nära, ofta föregångna av ett adverbiellt en: à, till. Tyget kostar så där en sju eller åtta kronor. En eller två dagar. En dag eller två. (Varje krigsman skulle få) een vng pigho eller twå til byte. Dom. 5: 30 (Bib. 1541). 3 eller 4 daler. Brahe Kr. 41 (c. 1585). 10 ell 12 af thz yppersta slagh. Asteropherus 17 (1609). Med Allmänhet förstå (författarna) Sju eller Otta goda vänner. Kellgren 3: 197 (1792). Gardianen framtog två eller tre tryckta plakat. Rydberg Vap. 30 (1891). Anm. I detta fall kan eller utelämnas, utom när de båda talen äro skilda av ngt annat ord l. när första talet är en l. ett. Om (en) tre, fyra dar. Ett par tre ord. Tio, tolv stycken. Femton, tjugu gånger. På tredje, fjärde veckan.
β) i uttr. en eller annan, ett par, några (få), se ANNAN 2 a β β‘.
γ) i numera obr. förb. För een dagh sädan heller några. RP 8: 25 (1640). Bleff gott funnit venta ther med till een annan occasion effter een dag eller fiorton. Därs. 84 [jfr t. vor ein tag oder vierzehn]. Jagh var för 8 dagar eller något sedan i Wexiö. VDAkt. 1707, nr 601.
c) då den talande låter ett uttalat påstående följas av en fråga som innebär ett vädjande till åhöraren (läsaren); ofta: men för övrigt. Stik titt swärdh j sitt rwm .., Eller menar tw iach kunde icke nw bidhia min fadher, ath han skikkadhe till mich mera än tolff legioner änglar. Mat. 26: 53 (NT 1526). Marskalken är och upkallat mz; / Eller ähr ey så, westu deth? Asteropherus 4 (1609). Men jag tror icke, att .. ni duger till att dikta om den helige Ande. Eller kanske ni duger till det? Rydberg Vap. 53 (1891). — särsk. i uttr. eller hur, eller vad; ofta liktydigt med: inte sant? Så tagom wy thz lilla wy åga / Och hemligh utaff landet draga, / tienst af andra herrar taga. / Heller huru, Tity? doger icke så? Asteropherus 45 (1609). En oändlig bok full af Guds domar. Är han fullskrifven än? Eller hvad? Thomander 1: 500 (1854). (Medan hustrun betraktar juvelerarbodarna,) kan du titta på de förbitrippande unga damerna, och det är ett ganska angenämt sätt att fördrifva tiden eller hur? Cronholm Minnesbl. 269 (1908).
3) förenande två ord l. uttr. som äro mer l. mindre liktydiga: eller med annat namn, eller med andra ord; stundom mellan två uttr. av vilka det senare tjänar till förklaring av det föregående: det vill säga, nämligen. En Almenningz eller frij Marcknadt. GR 18: 3 (1546). Hvad jag ansåg för en stor fördel, eller att regeringen stod fri från alla partiförbindelser. De Geer Minnen 2: 187 (1892). Bibeln eller den heliga skrift. Bib. Titelbl. (1917; Bib. 1541: Biblia, thet är, All then Helgha Scrifft).

 

Spalt E 476 band 7, 1921

Webbansvarig