Publicerad 1920   Lämna synpunkter
EKOLLON e3k~ol2on, äv. ek3~, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(ek- Salander Gårdsf. 53 (1727) osv. eke- B. Olavi 70 b (1578))
Etymologi
[av EK-, sbst.1, o. OLLON]
frukt av ek; jfr EK-NÖT. B. Olavi 70 b (1578). I dyr tid och hungersnöd hafva fattigt folk på vissa ställen (i södra Halland) nyttjat så väl Bok- som Ekållon till bröd, hvilket hände år 1726. J. Fischerström i VetAH 1761, s. 239. Ekollonen ha brukats som läkemedel och bestodo såsom drog .. af de från det läderartade fruktskalet befriade stora hjärtbladen, hvilka utgöra hufvudmassan af det mogna fröet. 2 NF 7: 77 (1907).
Ssgr: A: EKOLLON-BETE. Nordforss (1805).
-FNAS. (†) = -SKÅL. Lind (1749; under eichel-käplein).
-GÖDNING. (ekollons- Tamm Sammans. ord 54 (1900)).
-KAFFE. av rostade ekollon beredt kaffesurrogat; dryck kokad på rostade ekollon. NDA 1863, nr 125, s. 4. Ekollon-kaffe anses (vid kronisk magkatarr) såsom ett läkemedel på grund af sin garfsyrehalt. Wretlind Läkareb. 5: 84 (1897).
-SKÅL. om den av det urholkade blomfästet bildade skål som uppbär ett ekollon; jfr -FNAS. Rothof Hush. 98 (1762).
-SOCKER. kem. om en i ekollon förekommande sockerart, kvercit. Euler Växtkemi 1: 170 (1907).
B: EKOLLONS-GÖDNING, se A.
-HUS. (†) = -SKÅL. Apot.-tax. 1698, s. 30.

 

Spalt E 376 band 7, 1920

Webbansvarig