Publicerad 1920   Lämna synpunkter
EHURUSKÖNT, konj.
Ordformer
(e huru skönt)
Etymologi
[av EHURU I 2 a o. SKÖNT, adv.; jfr E-, pref.1 5 d; jfr äv. ÄNSKÖNT samt t. obschon; jfr äv. fr. bien que]
(†) ehuru, fastän. Växiö domk. arkiv 1650, nr 24.

 

Spalt E 344 band 7, 1920

Webbansvarig