Publicerad 1918   Lämna synpunkter
EFTERLIGGARE äf3ter~lig2are, i bet. a m., i bet. b r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr EFTERLIGGA 1]
eg.: person som ligger kvar (ngnstädes, sedan en annan l. andra avlägsnat sig).
a) mil. om soldat (medlem av en expedition o. d.) som (under marsch ej orkat följa med utan) blivit efter l. som eljest dröjer efter sin trupp l. den här (l. kår o. d.) han tillhör; eftersläntrare. Efterliggare, .. Nachzügler. Sv. o. t. handlex. (1851). Lockhart Napoleon 363 (1871). Eftertruppen får ej lämna någon man af expeditionen efter sig. Alla efterliggare måste till hvarje pris drifvas fram, emedan den som blir efter är ohjälpligt förlorad. Dahlgren Stanley Mörk. Afr. 1: 134 (1890). Före afmarschen (från Tschataldscha) hade den turkiska arméafdelningen lämnat till den kristna grekiska befolkningen 14 gevär, till skydd mot efterliggare och marodörer. Schwerin I fält med turk. 99 (1913). Fälttj.-regl. 1917, s. 15. — bildl. om person som i jämförelse med andra (kamrater l. jämnåriga) eg. icke kommit ngn vart i livet l. på sitt verksamhetsområde o. d.; särsk. om diktare l. konstnär som står kvar på en äldre, i allm. övergiven ståndpunkt; äv. om konstart som stagnerat o. ej hållit jämna steg med utvecklingen; jfr EFTERDRÖJARE. Man mottager .. (ss. minister) med en gynnares väl studerade min en efterliggare från den första extraordinarietiden. Sturzen-Becker 2: 164 (1857). Kritiken har ifrån ett visst partis — de suckande brödernas sista efterliggares — sida haft all möda ospard, för att få Brauns författarskap .. anseddt som ett dåligt försök i en ännu dåligare genre. Dens. 1: 138 (1861). Slutligen nedsjönk litteraturen till en efterliggare och blef den minst apolloniskt fullgångna bland konsterna. Heidenstam Tankar o. teckn. 147 (1899).
b) om fartyg som ligger kvar i en hamn efter ett l. flere andra som avgått därifrån. Dalin (1850). Schulthess (1885).

 

Spalt E 172 band 7, 1918

Webbansvarig