Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÄFVA, v. -er.
Etymologi
[fsv. däva, vattna; afledn. af däver (se DÄF)]
(†) fukta. Bäfwa däfwa (osv.). Arvidi 89 (1651; i rimlista). Stiger han til, taar herdinnan i hand, den med sina Läppar / Däffver. AWollimhaus Vitt. 34 (1670). Linder Färg. 46 (1720).

 

Spalt D 2504 band 7, 1923

Webbansvarig