Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOKTORAL dok1tora4l l. -tå- l. -tω-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. doktoral, eng. o. fr. doctoral, nylat. doctoralis; afl. af DOKTOR]
(numera föga br.) som tillhör l. anstår en doktor l. doktorsvärdigheten; doktors-; jfr DOKTORLIG, MAGISTRAL. Han var alltid rädd om sin doktorala värdighet. Jag tog .. första juris examen, hvilken jag förut förbehölt mig borde vara i de doctorala och stora ämnen. Thorild Bref 168 (1788). En prest behöfver (icke) vara en vetenskaplig teolog i doktoral mening. Tegnér 6: 300 (1837). Doktorala frågor, lärd ”i doktoral mening”. NF (1880).
Ssgr [efter sådana nylat. uttr. som diploma doctorale, disputatio doctoralis] (†): DOKTORAL-BREF. doktorsbref. Alopæus Borgå gymn. 406 (1816).
-DISPUTATION. doktorsdisputation. Växiö domk. akt. 1751, nr 374. Sv. Merc. 2: 401 (1756).
-PROMOTION. doktorspromotion. SP 1779, s. 268. Alopæus Borgå gymn. 407 (1816).
-TAL. = DOKTORS-TAL. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 131 (1863).
Afl.: DOKTORALISK, adj. (†) Holmberg (1795; under doctoral).

 

Spalt D 1889 band 7, 1920

Webbansvarig