Publicerad 1916   Lämna synpunkter
DISTING dis3tiŋ2 (di`sting Weste), r. l. m. (m. Sahlstedt, Weste, Dalin (1850), Lundell) ((†) n. G. I:s reg. 5: 63 (1528) o. sedermera ej sällan i historisk framställning; i äldsta tid möjl. äfv. n. pl. l. f.); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (i distingas (se b) M. Brunnerus (1676) i Sv. Merc. V. 4: 30).
Ordformer
(dis- G. I:s reg. 4: 24 (1527) osv. dijs- (dys-) G. I:s reg. 10: 22 (1535), J. T. Bureus (1637) i 2 Saml. 4: 39, Sv. synodalakter 1: 117 (1662: dijstingzmarknaden) m. fl. disa- (dijsa-) G. I:s reg. 13: 113 (1540), J. T. Bureus (1616) i 2 Saml. 4: 22 o. sedermera ej sällan i historisk o. etymologiserande framställning (jfr etym. afd. nedan). disar- Botin Hist. 1: 97 (1789), Weste (1807), Holmberg Nordb. 626 (1854) m. fl. dise- G. I:s reg. 4: 21, 83 (1527). diss- G. I:s reg. 23: 95 (1552), Sv. synodalakter 1: 25 (1611). distning G. I:s reg. 19: 19 (1548). dijstyng- G. I:s reg. 10: 22 (1535))
Etymologi
[fsv. disaþing, disting (m. fl. former), n. sg. o. pl. samt f., måhända eg. en ellips af ett disablotsþing (jfr DISA-BLOT bland ssgrna under DIS, sbst.1), formellt i alla händelser af disa-, gen. pl. till dis, ödesgudinna o. d. (se vidare DIS, sbst.1), o. þing, n., sammankomst för rättsskipning l. andra förhandlingar, under heden tid äfv. för offring, stämma, möte osv. (se TING). I äldsta tid voro offren, framför allt åt diserna, o. rättsförhandlingarna jämte marknaden väsentliga för distingen. — Formen disar- beror på lärd konstruktion efter ssgn DISAR-SAL (jfr under ssgrna vid DIS, sbst.1). — Det maskulina genus beror (där det icke möjl. är konstruktion af lexikografer) trol. därpå att ordet fattats ss. likvärdigt med (o. delvis kanske på att det verkligen är en ellips af) distingsmarknad(en); jfr SAMTING, FASTING. Gm bevarad anslutning till TING förklaras, att ordet ännu i nysv. stundom är n. (se ofvan). Anm. Hos Olaus Magnus bok IV, kap. 6 (1555) träffas för första ggn den tolkning af dis(a)ting enligt hvilken detta är ’(drottning) Disas ting’. Denna tydning måste emellertid vara äldre, ty den är förutsättningen för den bekanta berättelsen om Disa ss. gm sin klokhet afvärjande hungersnöden i landet, hvars hufvudpunkter, likaledes antydda af Olaus Magnus, säkerl. voro kända bland folket åtm. vid slutet af medeltiden (jfr L. Bygdén i 2 Saml. 17: 74, 2 NF 6: 499, H. Lindroth i Namn o. bygd 1913, s. 36)]
benämning på den urgamla marknad med i ä. tid äfv. i viss mån judiciell karaktär (jfr etym. afd.) som årligen under åtta dagar hölls i Uppsala i göjemånad (i början af februari l. slutet af januari) o. som förmedlade varuutbytet o. varuutförseln särsk. inom de uppsvenska o. norrländska landskapen; afskaffad 1895 för att officiellt fortlefva bl. i en kreatursmarknad på en dag; distingsmarknad; äfv., i sht i tidsbestämningar, om tiden för distingsmarknaden; i sht i best. sg. Then meneman (dvs. allmoge) som her forsamblad war j war (dvs. vår) stad vpsala om disetinghen. G. I:s reg. 4: 83 (1527). (Vår vilja är), att j wele nu strax effter Iul eller till Disating giffue eder hit vp till oss. Därs. 16: 714 (1544). Januarius. .. (Då bör man) Köpa uthi Distingen Lärfft. Brahe Oec. 100 (1581). Januarius .. 20 .. (infaller) Göyemånatz eller Dijstingens Ny. Herlicius Alm. 1642, s. 5. (Det beslöts) att synodus skal hållas 2 dagar för Disting. Sv. synodalakter 1: 106 (1658). Distingen i Upsala hålles, när det Andra Nyet, som är närmast VinterSolståndet, går i fylle. A. Celsius i Hush.-alm. 1740, s. 2. Räfsteting skulle (enl. förordningen af 1413) hållas i Upsala för Upland två gånger om året vid Distinget och Eriksmessan. Lagerbring 1 Hist. 4: 46 (1783). Distingen är ej rolig för den, som ej är älskare af buller. E. G. Geijer (1807) i Sv. mem. o. bref 7: 57. Distingsmarknaden, nu mera blott en dags hästmarknad, äger rum i morgon (den 4 febr.). .. Att döma efter hvad som nu synes, kommer denna marknad att förete ungefär samma utseende som den forna Distingen. Ups. n. tidn. 1896, nr 787, s. 2. Af urkunder från medeltiden och Gustaf I:s tid framgår, att Distingen inföll vid fullmånaden (dvs. fullmånen) efter trettondagen. C. M. Kjellberg Därs. 1906, Julnummer s. 3. — särsk. i vissa numera obr. uttr.
a) i distings, vid l. under (den förflutna) distingen. J Distingz nest förlijden. G. I:s reg. 16: 206 (1544).
b) [jfr i påskas, i julas, i somras, i höstas osv.] i distingas, = a. Här war en novus autor (dvs. en ny författare) fal i distingas. M. Brunnerus (1676) i Sv. Merc. V. 4: 30.
c) (ut)i disting, under distingen l. distingarna. Rudbeck Atl. 2: 511 (1689).
d) [kan med ngn säkerhet skiljas från DISTINGS-MARKNAD bl. då denna ssg i motsv. fall borde uppvisa slutartikel] i förb. distings marknad, distingsmarknaden. Söndagen näst effter Dijsatings Marcknad. Girs G. I 170 (c. 1630). Bref till Fru Printzensköld, om lärft att köpas för mig i Distings marknad. J. G. Oxenstierna 5: 450 (efter 1795). Dalin (1850). Holmberg Nordb. 626 (1854).
Ssgr: DISTINGS-DAG(EN)30~2. dagen för distingens inträde. Distingzdagen faller nu hwart 19 åhr på en annan dag. Rudbeck Atl. 2: 633 (1689).
-FRED~2. (i fråga om ä. förh.) = -FRID. Lagerbring 1 Hist. 2: 710 (1773).
-FRID~2. [jfr fsv. disaþingsfriþer] (i fråga om ä. förh.) jfr -FRED. Distingsfrid (rådde enl. Upplandslagen) under distingsmarknaden, åtta dagar. C. Hallendorff i Uppland 1: 239 (1902). Lagkränkare, som själfva bryta distingsfrid och kungsfrid. Heidenstam Folkung. 2: 233 (1907).
-FULLMÅNE~020. fullmåne vid hvilken distingen firades l. hölls; jfr -FYLLE. Spole Alm. 1691, s. 44. A. Celsius (1738) hos Hiorter Alm. 1741, s. 28.
-FYLLE~20. jfr -FULLMÅNE. Rudbeck Atl. 2: 223 (1689).
-FÄRD~2. Mellin Nov. 1: 323 (1830, 1865).
-MARKNAD~20. G. I:s reg. 1: 204 (1524). Then 10 Februarij vdij Disatingz marcknaden i Vpsala, satt Kong:e M:tt vdi egen Kong:e Perssone för rätte (dvs. ss. rättens ordförande). Hist. handl. XIII. 1: 78 (1563). Sv. synodalakter 1: 117 (1662). (Ännu på Olaus Magnus’ tid höllos) distingsmarknaderna .. på flodens is, nämligen då på själva Fyrisån. H. Lindroth i Namn o. bygd 1913, s. 38. bildl. Obevandrad på erotikens distingsmarknad. Nerman Olympen 21 (1913).
-NY~2, n. A. Celsius (1738) hos Hiorter Alm. 1741, s. 28.
-TERMIN~02. (numera föga br.) bestämd tid för distingens firande; jfr -TID. K(ung)l. M(ajes)t(ä)ts nåd. skrifvelser .. om Calendarii förbättrande hvad påsketerminen angår så ock om Distings terminens rätta begående. Benzelstierna Cens.-journ. 107 (1739). VetAH 1746, s. 144.
-TID~2. jfr -TERMIN. J winther vm Distingz tijd. G. I:s reg. 15: 2 (1543). (Sakören af Jönåkers härad) hafver iagh haft än 1616 dijsatingz tijdh. J. T. Bureus (1616) i 2 Saml. 4: 22. Släppes Gumsen til Tackorne Matz-Mäss-Tiden, så lamba de Distings-tiden. Salander Gårdsf. 36 (1727). Afzelius Sagoh. 2: 55 (1840).
-TUNGEL. (†) månhvarf l. månad hvarunder disablotet o. distingen inföllo; jfr DISE-TUNGEL (se under DIS, sbst.1). (Skälet) hwarföre icke Distings Tunglet hoos osz är kastadt tillbaka, effter såsom Julehälgen i Christendomen är kastadt tillbaka. Rudbeck Atl. 2: 636 (1689). (Efter jultunglet) följer DistingsTunglet. Ullenius Röthm. § 52 (1730).

 

Spalt D 1660 band 6, 1916

Webbansvarig