Publicerad 1916   Lämna synpunkter
DISKONTÖR dis1kontö4r l. 4r (disskånntö´r Dalin), m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. diskonteur, fr. escompteur]
person som diskonterar.
1) motsv. DISKONTERA 2.
a) person som före förfallotiden inlöser en växel mot afdrag af diskontot l. som lämnar lån på diskonteringsvillkor; jfr DISKONT-GIFVARE, DISKONT-TAGARE 2, DISKONTANT 1. Dalin (1850). Diskonteras creditsedeln, innebär .. detta .. en fordrans öfverflyttning på diskontören, som förskjuter beloppet till diskontanten. Nordström Cred. 281 (1853). Det kan inträffa, att en ung man bland gästerne (på Hasselbacken) i uppassareskaran ser en vaktmästare, gammal hedersman, hvilken på förmiddagen anlitats såsom diskontör, men det gör ingenting. Lundin N. Sthm 58 (1887). Ekbohrn Främ. ord (1904).
b) person som har till yrke att diskontera växlar l. lämna lån på värdepapper. Dalin (1850). 2 NF (1906). — jfr PRIVAT-DISKONTÖR.
2) motsv. DISKONTERA 3 a: person (bankir) som upplånar penningar på diskontvillkor; jfr DISKONT-TAGARE 1, DISKONTANT 2. Andra kreditpapper .. kunna ock .. diskonteras i Banken, men skola vara försedda med diskontörens förbindelse att ansvara för deras infriande. FFS 1878, nr 14, s. 5.

 

Spalt D 1570 band 6, 1916

Webbansvarig