Publicerad 1914   Lämna synpunkter
DIMMIGHET dim3ig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkret anv.) -er (Wieselgren En man ö. bord 18 (1882, 1892)).
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara dimmig. — särsk.
1) motsv. DIMMIG 1. Serenius (1734; under haziness). Björkman (1889).
2) motsv. DIMMIG 3 a. (John) tyckte .. sig .. förmärka en viss dimmighet i kamratens ögon. Cavallin Stevenson Nichols. 41 (1897).
3) motsv. DIMMIG 4. En .. allegoriserande dimmighet. Atterbom i Sv. litt.-fören. tidn. 1834, sp. 140. Den mystiska dimmighet, i hvars atmosfer så mycket lärdomscharlataneri kan frodas. V. Rydberg (1866) hos Warburg Rydberg 1: 574. Mycken dimmighet och oklarhet äro rådande med afseende på det mål, dit man sträfvar. N. Torpson i Verdandi 1884, s. 69. — (mindre br.) konkret: oklart l. dunkelt begrepp osv. Verldsförklaringens problemer och dylika dimmigheter. Wieselgren En man ö. bord 18 (1882, 1892).
4) motsv. DIMMIG 5. (Vitalis’) öppna öga för Fosforisternas dimmighet i tanken. Ljunggren i SAH 50: 160 (1874).

 

Spalt D 1418 band 6, 1914

Webbansvarig