Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DIAKONISSA di1akonis3a2 l. -kå- l. -kω-, äfv. 01—, i Sveal. o. Norrl. stundom —40 (– – -i`ssa Dalin), f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Conv.-lex. 1: 468 (1821), Bremer G. verld. 3: 103 (1861)). Anm. I ä. tid förekommer ordet med lat. böjn., t. ex.: Diaconissæ (nom. pl.) Rydén Pontoppidan Colleg. past. 56 (1766), Anjou Kyrkoh. 7 (1842, 1867; se under DIAKONAT a).
Ordformer
(diaconisse Conv.-lex. 1: 468 (1821))
Etymologi
[jfr t. diakonisse, fr. diaconisse, af mlat. (l. kyrkolat.) diaconissa, af gr. διακόνισσα, fem. till διάκονος (se DIAKON); jfr äfv. de ngt ombildade eng. deaconess, fr. diaconesse. Det gr. ordet är anträffadt först i de apostoliska konstitutionerna (fr. 4:de årh.), men ett fem. διάκονος (se DIAKON) förekommer redan i NT (Rom. 16: 1) användt om kvinna som ägnade sig åt ”församlingens tjänst”, o. Plinius d. y. anför ministra (tydligen en lat. öfvers. af διάκονος) ss. ett af de kristna användt uttryck]
benämning på kvinna som står i kristna församlingens tjänst.
a) i fråga om förh. i den äldre kristna kyrkan (jfr ex. fr. 1782 nedan): i församlingens tjänst anställd o. åtminstone i senare tider särskildt invigd kvinna som hade vissa funktioner att utföra i församlingen, bl. a. att bevaka dörrarna till gudstjänstlokalen, att biträda vid döpandet af kvinnor o. under de äldsta tiderna väl i sht att vårda o. bistå sjuka o. nödställda i församlingen; än (som det vill synas) nästan liktydigt med s. k. ”änka” (jfr 1 Tim. 5: 9 samt första ex. fr. Schroderus nedan), än framställdt ss. öfverordnadt l. ss. underordnadt detta sistnämnda ämbete. At wija Enkior, them man kallar Diaconissar (tryckfel för -or), wele wij vtöfwer alt wårt Land aldeles hafwa affskaffat. Schroderus Osiander 1: 850 (1635; i fråga om ett kyrkomöte i Epauna 507). Ingen Diaconissa skal blifwa wijgd för än på sitt fyretijonde Åhr. Därs. 2: 514 (1635; i fråga om ett möte i Worms på 800-talet). I Gräkiska Kyrkan har inrättningen med Diaconissor varat intil slutet af 12:te Seculo; men i den Latinska uphörde den mycket tidigare. Lynar Brödraunit. uprinnelse 180 (1782). Efter gamla kyrkinrättningen voro Diaconisser bedagade fruntimmer, undervisade andra, som läto döpa sig, vårdade de sjuka, och anviste fruntimren sin plats i församlingen. Conv.-lex. 1: 468 (1821). Diakonernas hustrur, hvilka såsom diakonissor borde biträda sina män vid fattig- och sjukvården, särdeles bland qvinnokönet. Melin Hel. skr. 1 Tim. 3: 11 anm. (1865). Rudin 1 Evigh. 2: 458 (1871, 1878).
b) i fråga om brödraförsamlingen (herrnhutarna). Uti Brödra-Församlingarne blifva Diaconissorna invigde af en Biskop, i hela Församlingens närvaro, och under händers påläggning. Lynar Brödraunit. uprinnelse 180 (1782).
c) [efter motsv. anv. i t., där ordet i denna bet. blifvit vanligt sedan grundandet af den första diakonissanstalten i Kaiserswerth 1836 gm pastor T. Fliedner] i fråga om moderna protestantiska kyrkosamfund: kvinna som (efter vunnen utbildning i en diakonissanstalt) i församlingens tjänst ägnar sig åt sjukas, nödlidandes l. eljest hjälpbehöfvandes vård o. undervisning. En liten spets på mössan skiljer de ännu oinvigda systrarne från de invigde, de egentliga diakonissorna. Bremer Blad ifr. Rhenstranden 48 (1848; i fråga om diakonissanstalten i Kaiserswerth). AB 1865, nr 222, s. 2. Diakonissorna bära bestämd klädedrägt. Olivebladet 1867, s. 5. Frågan om anställande i Engelholm på stadens bekostnad af en diakonissa med åliggande, bland annat, att utan ersättning lemna vård åt stadens fattiga sjuka. Saml. af K. bref ang. kommunalförordn. 10: 23 (1890). För närvarande finnas (i Sv.) något mera än 200 diakonissor, af hvilka 30 arbeta inom Stockholm, de oräknade som äro sysselsatta inom själfva diakonissanstalten. Stockholm 1: 514 (1897). — jfr: När nu medel til (skolans) Underholl woro samman, .. at tå tilsattes en trogen åldrig Quinna, en Diaconissa .. Som tilredde Spijszning och uthdelade för Barnen. Ekman Siönödzlöffte 381 (1680). — jfr FÖRSAMLINGS-DIAKONISSA.
Ssgr (i allm. till c): DIAKONISS-1003~, äfv. 0103~ -ANSTALT~02, äfv. ~20. anstalt för utbildande af diakonissor, på samma gång utgörande ett hem för de redan utbildade; jfr -HEM, -HUS, -INRÄTTNING. Såsom den tillämnade Diakonissanstaltens första och egentliga föremål borde nämnas, ’att tilldana sjuksköterskor ibland sådana sannt kristligt sinnade personer, som därtill hafva anlag och vilja ingå uppå de regler, som därvid äro erforderliga’. Lönegren Minnesskrift 18 (i handl. fr. 1849). Stockholm 1: 514 (1897). Sverige fick sin diakonissanstalt 1851. Lönegren Minnesskrift 14 (1901). Anm. Hvard. användes om den sv. diakonissanstalten, sedan 1864 förlagd till Ersta vid Stockholm, det elliptiska uttr. diakonissen10040, äfv. 01040.
(jfr a) -BÖN~2. Vid (diakoniss-)anstaltens årsfest .. (upptages profsystern högtidligen) till diakonissa, då den gamla diakonissbönen ur de apostoliska konstitutionerna .. läses och hon erhåller sin symboliska diakonisstafla. O. Mannström i SD(L) 1905, nr 83, s. 4. —
-DRÄKT~2. Lönegren Minnesskrift 103 (1901).
-ELEV~02. O. Mannström i SD(L) 1905, nr 83, s. 4. —
-HEM~2. jfr -ANSTALT. Bremer G. verld. 6: 23 (1862). Lundin N. Sthm 592 (1889).
-HUS~2. jfr -ANSTALT. Diakonisshuset vid Kaiserswerth. Bremer Blad ifr. Rhenstranden 43 (1848). Holmström Kyrkl. fattigv. 120 (1892).
-INRÄTTNING~020. jfr -ANSTALT. Ber. af sällsk:s f. bered. af en diaconissanstalt i Sthm förv.-utsk. 18491850, s. 4. Olivebladet 1866, s. 10. Helsingfors diakonissinrättning. T. Carpelan i Fin. biogr. handb. 2389 (1903).
-KALL~2. Ber. af sällsk:s f. bered. af en diaconissanstalt i Sthm förv.-utsk. 18491850, s. 8. Olivebladet 1867, s. 3. —
-MÖSSA~20. till diakonissdräkten hörande liten, hvit, med spets kantad mössa. Lundin N. Sthm 575 (1889). Lönegren Minnesskrift 150 (1901).
-SJUKHUS~02, äfv. ~20. särsk. i best. sg. ss. benämning på det med diakonissanstalten i Stockholm förenade sjukhuset. Ber. af sv. diakoniss-sällsk. förv.-utsk. 18511852, s. 13. Sthms adr.-kal. 1909, s. 240.
-SÄLLSKAP~02, äfv. ~20. i sht i best. sg. ss. benämning på ett i Stockholm för upprättande o. underhållande af en diakonissanstalt bildadt samfund. Svenska Diakoniss-Sällskapets stadgar antogos första gången den 5 Maj 1849. Lönegren Minnesskrift 60 (1901).
-TAFLA ~20. tafla som vid en diakonissas invigning öfverlämnas åt henne. Hennes diakonisstafla .., som inom en vacker ram med symboliska teckningar upptager hennes namn och födelsedag, samt dagarna för inträdet i anstalten, profsysters- och diakonissupptagningen samt tvenne skriftord. Lönegren Minnesskrift 104 (1901). SD(L) 1905, nr 83, s. 4.
-UPPTAGNING~020. Olivebladet 1867, s. 17. Den första diakonissupptagningen (i Stockholm) ägde rum den 7 juni 1855 i ”engelska kyrkan”. Lönegren Minnesskrift 28 (1901).
(a) -ÄMBETE~020, äfv. ~200. Holmström Församlingsv. 528 (1898). 2 NF 6: 300 (1906).

 

Spalt D 1173 band 6, 1911

Webbansvarig