Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DESTILLATION des1tilatʃω4n, äfv. däs1-, stundom de1-, l. -aʃ-, äfv. 01—, l. (numera utom i Finl. nästan bl. hvard.) DISTILLATION dis1– l. di1-, äfv. 01— (– – -tschón Dalin), r. (f. Dalin (1850)); best. -en, ä. o. hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. = (Retzius Pharm. 38 (1769), Linderholm Pract. handlex. 1: 424 (1802)); pl. -er.
Ordformer
(destill- Linné Diet. 2: 90 (c. 1750) osv. distill- Kempe Graanen Dedik. 4 b (1675) osv.; jfr för öfr. under DESTILLERA)
Etymologi
[jfr t. destillation (ä. t. äfv. distillation), eng. o. fr. distillation, mlat. distillatio, destillatio, afl. till distillare, destillare (se DESTILLERA)]
i sht kem. o. tekn. vbalsbst. till DESTILLERA; särsk. till DESTILLERA 1. Kempe Graanen Dedik. 4 b (1675). En repeterad distillation. Serenius Eng. åkerm. 123 (1727). Upåt (per ascensum) säges destillationen ske då värman användes på bottnen och någon del af sidorne på distillations kärilet, hvarigenom ångorne tvingas i högden, men nedåt (per descensum) när de förmedelst den ofvanpåvarande elden tvingas til den under varande toma rymd. Retzius Pharm. 13 (1769); jfr Rinman (1788) samt DESTILLERA 1 c α [jfr t. aufsteigende, abwärtsgehende destillation, eng. distillation by ascent, by descent, fr. distillation droite, distillation vers le bas]. Berzelius Kemi 3: 349 (1818). Enkel destillation. Åkerman Kem. techn. 2: 479 (1832). (Den rostade zinkmalmen) blandas sedan med kolstybbe, eller groft sönderstötta coaks, och underkastas destillation vid hvitglödgningshetta, då kolet upptager zinkens syre, och metallen förflygtigas. Almroth Karmarsch 43 (1838). Holmström Naturl. 42 (1888, 1895). 2 Uppf. b. 9: 499 (1906). — särsk.
a) [jfr t. trockene destillation, eng. dry distillation, fr. distillation sèche, nylat. destillatio sicca, destillatio humida] i förb. torr destillation, kemisk sönderdelning, gm upphettning utan lufttillträde, af torr, i sht organisk kropp, som därvid afgifver flyktiga beståndsdelar, o. (numera föga br.) våt (stundom fuktig) destillation, destillation af flytande kropp(ar) l. af fast kropp med tillsats af vätska; jfr DESTILLERA 1 c β. Retzius Pharm. 13 (1769). Berzelius Kemi 3: 213 (1818). Nisbeth Handelslex. 378 (1867). Sådana fabriker, der djurämnen brännas eller underkastas torr destillation, må icke inom stad anläggas. SFS 1874, nr 68, s. 10. Exempel på torr destillation i stort är lysgasberedningen, hvarvid stenkol genom upphettning i chamotte-retorter gifver upphof dels till en blandning af olika gaser .., dels till vatten .., dels till tjära. 2 NF (1906).
b) [jfr eng. destructive distillation] i förb. destruktiv destillation, destillation åsyftande att sönderdela en sammansatt kropp (om ett slag däraf se a början); jfr DESTILLERA 1 c β. Ett slags destructif destillation, som nästan ögonblickligt förvandlar oljan i gas och i återstående kol. Berzelius Kemi 5: 1259 (1828). Destillation, torr l. destruktiv, kallas en destillation, som åtföljes af en kemisk sönderdelning af de ämnen, som destilleras. Cleve Kem. handlex. (1883); jfr a.
c) [jfr t. fraktionierte destillation, eng. fractional distillation] i förb. fraktionerad destillation, destillation hvarigenom vid bestämda temperaturer två l. flera ämnen af olika flyktighetsgrad uppsamlas ss. destillat (”fraktioner”) i olika kärl o. hvart för sig tillvaratagas; motsatt kontinuerlig l. enkel destillation; jfr DESTILLERA 1 c β. Fraktionerad destillation af den amerikanska bergoljan. Blomstrand Org. kemi 17 (1877). Tjärans fraktionerade destillation. Arkiv f. kemi II. 36: 4 (1907).
Jfr OMDESTILLATION o. BJÖRKTJÄR(U)-, BRÄNNVINS-, ROSENOLJE-, SPRIT-, TJÄR-, TORR-, TRYCK-, VAKUUM-, VIN-, ÅNG-DESTILLATION m. fl.
Ssgr [ofta med direkta motsvarigheter i t., eng. o. fr.]: DESTILLATIONS-APPARAT1003~, äfv. 0103~002. jfr DESTILLER-, DESTILLERINGS-APPARAT. Phosph. 1810, s. 368. Berzelius Kemi 3: 202 (1818). Sammansatt distillationsapparat .. Denna apparat består af 6 delar, nämligen panna, förvärmare, extraktionscylinder, rektifikator, deflegmationsbäcken och kylfat. Leufvenmark Vin. o. spir. 1: 42 (1869). SFS 1893, nr 101, s. 2.
-BLÅSA~20, sbst. tekn. destillationspanna (af cylindrisk form); i sht större, med hatt l. hjälm (för ångornas bortledande) försedt destillationskärl af metall; jfr DESTILLER-, DESTILLERINGS-BLÅSA. Tekn. tidskr. 1876, s. 43.
-CYLINDER~020. tekn. Uppf. b. 4: 552 (1873). Patent nr 7163 (1896).
-FÖRFARANDE~0200. jfr -METOD. Patent nr 12333 (1901).
-FÖRMÅGA~020. tekn. afverkningsförmåga hos destillationsapparat. Patent nr 27466 (1909).
-HETTA~20. hetta l. värmegrad vid hvilken destillation kan försiggå; jfr -VÄRME. Åkerman Kem. techn. 2: 42 (1832). Tekn. tidn. 1871, s. 357.
-KITTEL~20. i sht tekn. jfr -KÄRL, -PANNA. Uppf. b. 4: 566 (1873).
-KOLF~2. tekn. kolf (af hårdt glas) hvari ämnen upphettas vid destillation; jfr DESTILLER-, DESTILLERINGS-KOLF. Ahlberg Farm. tekn. 107 (1899).
-KOLONN~02. tekn. kolonn (vanl. af metall l. glas) bestående af en mängd af ofvanför hvarandra belägna perforerade tallrikar (bottnar) bildade, gm rör förbundna kamrar l. afdelningar o. ingående i en för kontinuerlig drift afsedd destillationsapparat, l. ock (ny anv.) af ett stående rör, som är fylldt med bitar l. stycken af lämpligt material, ned öfver hvilka den flyktiga beståndsdelen i flytande tillstånd matas; jfr -PELARE o. DESTILLER-, DESTILLERINGS-KOLONN. Åkerman Kem. techn. 2: 484 (1832). Tekn. tidskr. 1874, s. 187.
-KONST(EN)~2. jfr DESTILLER-, DESTILLERINGS-KONST. Fischerström 3: 309 (c. 1788).
-KÄRL~2. jfr -KITTEL, -KOLF, -PANNA o. DESTILLER-, DESTILLERINGS-KÄRL. Retzius Pharm. 13 (1769). Oxidulen (till nickel) bildas, enligt Bucholz, då saltsyrad nickeloxid i destillationskärl upphettas till sublimation. Berzelius Kemi 2: 575 (1812, 1822). Destillationskärlen (för destillation af zink) äro af eldfast lera, och upphettas medelst lågan från ved eller stenkol. Almroth Karmarsch 43 (1838). SFS 1900, Bih. nr 47, s. 16. —
-MATERIAL~0002 l. ~0102. = -ÄMNE; jfr DESTILLERINGS-MATERIAL. 2 Uppf. b. 7: 490 (1903).
-METOD~02. jfr -FÖRFARANDE o. DESTILLERINGS-METOD. Kjellgren Hirzel Toalettkemi 21 (1870).
-PANNA~20. i sht tekn. panna (i sht af koppar) för destillation; jfr -KITTEL, -KÄRL o. DESTILLER-, DESTILLERINGS-PANNA. Berzelius Kemi 3: 203 (1818). Tekn. tidn. 1871, s. 357. Under Gustaf den tredjes tid förseglades apotekarnes destillationspannor, men frigåfvos åter. Lundin o. Strindberg G. Sthm 206 (1880). 2 Uppf. b. 7: 488 (1903).
-PELARE~200. tekn. = -KOLONN. Tekn. tidskr. 1872, s. 145.
-PROCESS~02. Berzelius Kemi 3: 202 (1818). Kôersner Prakt. handb. 1: 37 (1886).
-PRODUKT~02. destillat; flytande kondensationsprodukt som bildas vid destillation; jfr DESTILLERINGS-PRODUKT. Berzelius i VetAH 1819, s. 280. 2 Uppf. b. 7: 490 (1903). jfr: Destillationsproducter äro: Tjära, Beck och Kol. Forshæll Pharm. 1: XV (1836).
-RECEPT~02. i sht tekn. Leufvenmark Vin. o. spir. 1: 67 (1869).
-REDSKAP~02 l. ~20. jfr DESTILLERINGS-REDSKAP samt DESTILLER-TYG. Berzelius Kemi 3: 201 (1818). SFS 1887, nr 45, s. 26.
-RUM~2. jfr DESTILLERINGS-RUM. (Nobelinstitutets laboratoriebyggnad) i vindsvåningen innehåller .. ett rum för optiska undersökningar, destillationsrum samt badrum. Sv. kem. tidskr. 1909, s. 116.
-UGN~2. = DESTILLER-UGN. Rinman 1: 432 (1788). Patent nr 26805 (1909).
-VERK~2. anläggning för bedrifvande af destillation i stor skala; jfr DESTILLER-, DESTILLERINGS-VERK. GT 1788, nr 84, s. 4. Förteckningar öfver alla inom länet tillåtna bränvinsbrännerier och distillationsverk. FFS 1892, nr 34, s. 5. Anholm Normandie 26 (1898).
-VÄRME~20. (numera mindre br.) = -HETTA. Wallerius Chem. phys. 1: 84 (1759). Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 34. Heinrich (1814).
-ÅTERSTOD~002 l. ~200. benämning på det som efter destillationen återstår i destillationskärlet; retortåterstod; motsatt DESTILLAT. Ahlberg Farm. tekn. 120 (1899).
-ÄMNE~20. ämne som utsättes för destillation; jfr -MATERIAL. Retzius Pharm. 38 (1769). Linderholm Pract. handlex. 1: 425 (1802).

 

Spalt D 1061 band 6, 1911

Webbansvarig