Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DESPEKTERA des1päkte4ra l. de1-, l. -e3ra2, v. -ade.
Ordformer
(dispechteret (sup.) Bidr. t. Åbo hist. I. 4: 165 (1632))
Etymologi
[jfr holl. despecteeren, t. despektieren, af lat. despectare, frekv. till despicere (se under DESPEKT)]
(numera knappast br.) med förakt se ned på, ringakta, förakta; visa förakt l. ringaktning l. sidvördnad för; tillfoga (ngn) en skymf l. nesa l. smälek. Oxenst. brefv. 5: 322 (1625). Ridderskapet hafwe despecterat Kongl. Maij:ts Proposition och densamma icke welat igenomläsa. RARP 8: 57 (1660). Efter be(mäl)te prestman nu andre gångh försummar Citation och despecterer Rätten mz spotska ordh, så skall han plichta efter lagh 3 (mark) .. sölfr:mt för swarslösa. Växiö rådstur. prot. 1662, s. 124. G. Dalin (1871). Ekbohrn Främ. ord (1904).

 

Spalt D 1029 band 6, 1911

Webbansvarig