Publicerad 1910   Lämna synpunkter
DEMONTERA dem1oŋte4ra l. de1-, äfv. -mont-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (demånngtèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr holl. demonteeren, t. demontieren, fr. démonter, af dé- (lat. dis, i tu, åtskils) o. monter, tr. o. intr., stiga upp (på), sätta upp, göra i ordning (se MONTERA; jfr MUNDERA); jfr äfv. eng. dismount]
1) (på ett l. annat sätt) försätta (ngn l. ngt) på en lägre plats än förut. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera föga br.) kasta (en ryttare) af hästen, tvinga (en ryttare) att sitta af, låta (en ryttare, en kavalleriafdelning osv.) sitta af; i p. pf. ss. adj.: afsutten (äfv. om kavallerist som lämnat tjänsten). Effter som dee fiendtliga armeer sigh .. temmeligen haffva förstärkt, theres desmonterade ryttare åter giort beredne. Oxenst. brefv. 8: 719 (1646). Conv.-lex. 1: 457 (1821). Väl ha vi en general af kavalleriet i akademien, men han tycks långt för detta vara demonterad. Tegnér 5: 404 (1824). Andersson Frem. ord (1845, 1857). Dalin (1850). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878).
b) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (knappast br.) mil. taga l. lyfta (en artilleripjäs) ur lavetten; jfr MONTERA. Conv.-lex. 1: 457 (1821). Pfeiffer (1837). Dalin (1850). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878).
c) [jfr motsv. anv. i ä. eng. o. fr.] (knappast br.) i öfverförd anv.: fråntaga (en officer l. annan befälhafvare) befäl(et), afsätta. Andersson Frem. ord (1845, 1857). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878).
2) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] mil. gm sönderskjutande (i sht af lavetten l. lavetterna) l. gm raserande af bröstvärnet göra (fientlig artilleripjäs l. fientligt batteri) otjänstbar(t), skjuta sönder (artilleripjäs l. batteri); äfv. med afs. på artilleriafdelning. (K. M:t har) låtet skiuta på muren att demontera fiendens stycken. A. Oxenstierna 1: 117 (1627). Rålamb 8: 138 (1691). Fästningens canoner säges vara af fienden demonterade, när han på något sätt hafver kunnat göra dem obrukbare. Lang Lorentssen Fortif. Uttydn. (1737). Sturtzenbecher Ing. lex. (1805). Dalin (1850). Fiendens batteri demonterades snart af den häftiga kanonelden. Kindblad (1868). Demonterbatterier, afsedda att genom direkt eld demontera pjeser och nedskjuta servismanskap (osv.). Holmberg Artill. 4: 155 (1886).
3) (i fackspr., i sht tekn.) i fråga om isärtagandet af ngt som är hopsatt af skilda delar. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] i fråga om skjutvapen, maskiner, tekniska apparater o. d. (med sammansatt konstruktion) l. i fråga om andra industrialster, juvelerarearbeten o. d.: taga sönder l. i sär (ngt); taga lös (en del af en mekanism), taga ut (en ädelsten o. d.) ur dess infattning. Pfeiffer (1837). Andersson Frem. ord (1845, 1857). Dalin (1850). Man demonterar ett gevär när det skall rengöras. Stenen måste först demonteras ur ringen. Kindblad (1868). En stark tvärbalk .. af gjutstål, hvilken är upphängd i hufvudet (på apparaten) .. medelst fyra bultar .., som med lätthet efter behof kunna monteras eller demonteras. Tekn. tidskr. 1890, s. 235. Motorerna (till de elektriska vagnarna) äro tillgängliga genom luckor i vagnsgolfvet och hafva tvådeladt fält, så att armaturen lätt kan demonteras. Därs. 1898, Allm. s. 98.
b) (mindre br.) i fråga om stränginstrument: taga strängarna af (en fiol osv.); jfr AFSTRÄNGA. Pfeiffer (1837). Dalin (1850). G. Dalin (1871).
Ssg (till 2): DEMONTER-BATTERI103~002. [jfr t. demontierbatterie] mil. batteri som har till uppgift att demontera kanonerna å en fientlig befästning. Demonter Batterier .. anläggas vinkelrätt emot Facerna eller Flankerna, som skola ruineras. Sturtzenbecher Förel. I. 1: 74 (1794, 1800). Busch Fästn. 132 (1880, 1888). Holmberg Artill. 4: 155 (1886).

 

Spalt D 723 band 6, 1910

Webbansvarig