Publicerad 1908   Lämna synpunkter
DEGENERATIV dejen1erati4v l. deje1– l. de1jen-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr fr. dégénératif]
adj. till DEGENERATION o. DEGENERERA; jfr REGENERATIV.
a) till DEGENERATION b. Organiska, degenerativa och hydropiska lidanden hos hjertat. Hvasser Sm. skr. 1: 267 (1839). Den degenerativa coliken .. beror ibland på verkliga och oftast elakartade degenerationer i dessa delar (dvs. lifmodern o. äggstockarna). Därs. 2: 27 (1842). Höggradiga degenerativa förändringar. Köster Nervdegener. 7 (1887). 2 NF (1906). — jfr ANTI-DEGENERATIV.
b) till DEGENERATION c. Enligt Lombroso voro genierna endast representanter för en degenerativ psykos, som han ansåg vara af epileptisk natur. SvD 1897, nr 246 A, s. 4. Skalden (Leopardi har) haft starkt degenerativt påbrå såväl af fädernet som mödernet. Herrlin Snille o. själssjukd. 27 (1903).

 

Spalt D 482 band 6, 1908

Webbansvarig