Publicerad 1907   Lämna synpunkter
DAMM dam4 (dam (ă) Weste), sbst.1, r. l. m. (f. Strindberg Dikt. 185 (1883; i bet. II)); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ofta skrifvet dam. damn Stiernhielm VgL Ordel. (1663; under stämnu), König Mech. 127, 129, 130 (1752; men dam s. 126, best. sg. dammen s. 127 m. fl. ställen, pl. dammar s. 127 m. fl. ställen). damb G. I:s reg. 20: 164 (1549: dambloken, damblegning), RARP 4: 284 (1649: dambbyggninger), Kiöping Resa 87 (1667))
Etymologi
[fsv. damber, dampn (pl. dammar), motsv. d. dam, fnor. dammr, mnt. dam, mnl. dam(m), holl. dam, ffris. dam, dom, meng. dam(me), eng. dam, mht. tam, t. damm; sannol. af ett urgerm. *ðamn-, möjligen ytterst till den ieur. roten dhē, dhō, sätta, ställa, göra (jfr DANN, DANNE, DAT, DÅD, TEMA, TES m. fl.); af de till denna rot hörande orden böra måhända särskildt jämföras gr. ϑαμινός, hopad, tät, o. ϑωμός, hop. Jfr Jessen Etym. ordb. o. Falk o. Torp Etym. ordb. Med afs. på växlingen mm : mn (med vanlig inskjutning mpn i fsv.) jfr fht. hramm: fsv. ramn, fsv. stæmma : stæmna m. fl., i hvilka ett urgerm. mn dels assimilerats till mm, dels öfvergått till ƀn, hvaraf i fsv. ånyo mn (jfr Noreen Urgerm. lautl. 157 (1894)). — jfr DÄMMA, DÄMME]
I. om fördämning o. i anv. som för språkkänslan ansluta sig till denna bet.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., fnor., mnt., holl., t. o. eng.] af trä l. sten l. jord osv. (l. af flera olika materialier i förening) byggd l. uppkastad mur l. vall l. bank som är anlagd i (l. tvärt öfver) en ström för att uppehålla o. samla vattnet (till åstadkommande af större djup l. af fall för drifvande af vattenhjul osv.), i l. vid en flod l. sjö l. ett haf för att reglera stränderna, för att möjliggöra torrläggning af en viss del, för att skydda mot öfversvämning osv.; fördämning, dämme. G. I:s reg. 15: 187 (1543). Samme hammarsmidie bygning .. med dammer, wathuhiul, och alt annet. Därs. 16: 539 (1544). Stadhen (Memfis) är medh Dammar på bådhe sijdhor wäl förwarat (emot Nilens öfversvämningar). Lælius Res. 1: 143 (1588, 1595). Ther Siögher ock Strömmar äro, (må) Dijker vpkastas och Dammar förfärdigas, som i rättan tidh tilslwtes oc vplates, På thet Gräsmarcken icke förderffwes. L. P. Gothus Mon. pac. 749 (1628). Ekeby qvarnen hafver iag och lagat, och giordt största delen af dammen ny. Rudbeck Bref 62 (1670). På sidan (af vattenfallet) hade kyrkoherden .. satt en qvarn uti sjelfva berget, behöfvandes hvarken dam eller ränna, ty dem gjorde naturen helt artigt. Linné Ungd. 2: 39 (1732). De förstörande vågor, / Som svalla utan dam och strand. Wallin Vitt. 1: 199 (1809). Stänga, öppna en dam. Dalin (1850). En damm af plankor, som tätades med murbruk och försågs med lucka. Englund Gedungsen 35 (1853). Det flitiga folket (i Holland) har byggt stora dammar af träd, sten och lera mot hafvet. Topelius Läseb. 1: 152 (1856, 1891). Vid Qville .. hade arbetet (med vattenbyggnaden) redan .. så nära .. (blifvit) färdigt, att vattnet påtappades och dammarne upptogos. G. Nerman i Tidskr. f. byggn. 1859, s. 173. SFS 1880, nr 57, s. 2. Dammar indelas i fasta och rörliga. Hvarje dam har vanligen en fast och en rörlig del. Kôersner Prakt. handb. 1: 1112 (1886). När .. dammen afprofvades, brast den och bortspolades alldeles af floden. Tekn. tidskr. 1886, s. 82. År 1900 räddades genom dessa dammar (i Nilen nedanför Kairo) hela bomullsskörden i Deltat från fullständig förstörelse. 2 Uppf. b. 9: 389 (1906). — jfr BRUKS-, DRIF-, FLOD-, FÅNG-, GRUND-, GRÄF-, HAFS-, HAMMAR-, HAMN-, HÅLL-, JORD-, KAJ-, KIST-, KOFFERT-, KVARN-, LED-, LUCK-, LÖS-, NÅL-, PARALLELL-, REGLERINGS-, RESERVOAR-, RULL-, SJÖ-, SKILJE-, SKYDDS-, SLUSS-, SPOL-, SPÄRR-, STEN-, STRAND-, STYR-, STÖRT-, SÅG-, TVÄR-, UNDERFALLS-, VAR-, VATTENVERKS-, ÖFVERFALLS-DAMM m. fl. — särsk.
a) om bäfverdamm. Kalm Resa 3: 503 (1761). I de orter där Bäfrarne länge hushållat ofredade, förvandla sig dessa dammar, genom årliga omlagningar, til starka Vallar, som kunna emotstå det våldsammaste anfall af vatn och is. Ödmann Hearne 1: 140 (1798). Nilsson Fauna 1: 420 (1820, 1847). Rebau Naturh. 226 (1879).
b) (föga br.) om stängsel i en flod l. sjö (osv.), afsedt för instängande l. fångande af fisk. Damn, och annar wärcka, som göras vthi wijkar, och andre bekwemblige Rum, til at instängia Fisken. Stiernhielm VgL Ordel. (1663; under stämnu). På detta ställe göres allmän dam öfver elfven (för att fånga lax). Wahlenberg Kemi lappm. 21 (1804). — jfr LAX-DAMM.
c) i mer l. mindre oeg. anv. Iagh förtoogh (hafvet) .. thes flodh medh minom dam, och satte thy boom och dörar före. Job 38: 10 (Bib. 1541; Luther: jm den laufft brach mit meinem tham); jfr: Gudh hafwer tilslwtit Hafwet medh sitt Ord, och såsom medh en dörr, stenge och dam. Muræus Arndt 4: 94 (1648); jfr äfv. Spegel Gl. (1712). Bergzryggen Caucasus (m. m.) .. war dammen för thet Persiska wäldet. Isogæus Segerskiöld 333 (c. 1700); jfr d slutet. Det svallande hafvet .. hade sönderbrutit sin damm, och skildt det Tarsiske landet ifrån stora Africa. Ehrenadler Tel. 322 (1723). Nu spränger blodet sina sköra dammar / Och som ett källsprång det i dagen frusar. Strandberg 1: 70 (1845). (Nederbörden från Atlantiska hafvet) synes .. hafva mindre inflytande på det inre landet (i Norge) för de dammar, de höga fjällarne bilda. Fries Bot. utfl. 3: 165 (1856, 1864); jfr d slutet.
d) i bild o. bildl. Om än månge läkiare .. daglig .. lappa oss likuäl brister på sidstonne dammen sönder, och riffuer oss alla bort. P. Erici Musæus 2: 338 (1582). Nu kunde hemnden ei mer hållas innom damm. Kolmodin Qv.-sp. 1: 531 (1732). Då brast dammen, som för barnens ögon / Stängt i sjutton år hans tårars flöden, / Och han gret. Runeberg 2: 130 (1831). Pressen var hos oss (i Finland på 1840-talet) .. ej en makt, som kunnat väcka och dana, bräcka dammar och bana väg för en ny tid. Vest Topelius 115 (1905). — särsk. [jfr motsv. uttr. i holl. o. t.] i uttr. sätta (osv.) en damm mot l. för (särsk. en tidsströmning, rörelse o. d.), hejda, hindra, hämma, inskränka, skapa l. resa ett värn mot, bekämpa; utgöra l. bilda (osv.) en damm mot (en frambrytande rörelse osv.), utgöra ett värn l. skydd mot, hejda, hämma. Polyfem III. 9: 1 (1811). Hvad som fordom utgjorde en damm mot arbetslöshet och fattigdom, anses nu mer eller mindre allmänt för en källa dertill. Snellman Staten 184 (1842). Napoleon .. ville genom ett förenadt Norden bilda en dam mot Rysslands framsteg. Odhner Lärob. 295 (1869, 1876). Theoderik var mäktig nog att med vapenmakt sätta en damm mot frankernas utvidgningslustar. Rydberg Kulturh. förel. 4: 49 (1887). Fåfängt sökte de svaga egyptiska garnisonerna sätta en damm för den våldsamt frambrytande mahdismen. G. Hedengren i Ill. mil.-revy 1898, s. 73.
2) [jfr liknande anv. i ä. d., mnl., t. o. eng.] (numera föga br.) i mera tillfälliga anv., om vall af jord l. sten osv., afsedd för andra ändamål än de under 1 antydda. Agger .. En Damm, en Skantz. Lex. Linc. (1640; under agger). Väg(en) genom de omgifvande morasen .. bestod af en dam, så smal, att på densamma rymdes blott två man i bredd. Fryxell Ber. 10: 110 (1842); jfr DAMM-VÄG 1. jfr Dalin (1850). — oeg. (Xerxes) började .. att anlägga en dam öfver till Salamis (gm att lägga skepp vid skepp). Carlstedt Herodot 3: 269 (1833).
3) [efter t. damm i motsv. anv.] landt. i fråga om mossodling efter ett visst system (se DAMM-KULTUR 1): åkerteg mellan tvenne diken l. grafvar. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1887, s. 312.
4) bergv.
a) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] å masugn: i ”ställets” öppning befintlig (murad l. af en tillhuggen sten bestående o. vanl. med en tackjärnshäll täckt) utåt sluttande fördämning, öfver hvilken den smälta slaggen får utrinna (under det att järnet uttappas gm en smal ränna bredvid densamma). J. Jennings i VetAH 17: 195 (1756). Rinman 1: 414 (1788). Rosenberg Oorg. kemi 499 (1888). 2 Uppf. b. 5: 329 (1902). — jfr FÖR-DAMM.
b) (förr) å ugn för smältning af bly- o. silfvermalm: af lera o. stybb murad vall omkring brädden af förhärdens slaggrop. Rinman 1: 414 (1788). Dens. 2: 794 (1789).
II. [bet. utvecklad redan i fsv. ur den under I 1 anförda; jfr motsv. anv. i dan. o. eng. (i vissa trakter); jfr äfv. liknande bet.-utveckling hos DIKE] bakom l. inom en fördämning (l. fördämningar) i en flod l. sjö osv. uppdämd l. innesluten vattensamling; jfr DAMM-SJÖ; i utvidgad anv.: med konst anlagd (i sht gräfd) vattenbehållare l. liten sjö (t. ex. för uppsamlande af regnvatten, för vattnande af kreatur, ss. prydnad i park l. trädgård osv.), vattenbassäng, vattenreservoar; i ännu allmännare anv. om naturlig (mindre) samling af stillastående vatten, liten sjö, sump, göl. Dammen och waturennonar ther medh han (dvs. Hiskia) leedde watn in j stadhen. 2 Kon. 20: 20 (Bib. 1541). J Jerusalem är en dam widh fårahuset, som heet på Ebraisko Bethesda. Joh. 5: 2 (Därs.). G. I:s reg. 20: 164 (1549). Risingh Landb. 11 (1671). Byarne (på skånska slätten äro) .. merendels store som små städer, försedde med gator och en allmän dam. Linné Sk. XIII (1751). Ekar och lindar stodo rundt om en dam. Bellman 4: 95 (1791). Grodan qväker ur dammen. Atterbom Lyr. 1: 90 (1811). Gräfva, upprensa, uppmuddra en dam. Dalin (1850). Vi (hade) .. ej .. annat att se på än bygatan och några gäss, som plaskade i en grönaktig dam. Böttiger 6: 68 (c. 1875). På terrassen bör en liten vattenkonst spela och längre ned i trädgården en damm skimra. Abelin Villaträdg. 145 (1903). — jfr ANK-, ANRIKNINGS-, BRUKS-, BY-, GRIS-, GROD-, GÅS-, HYTT(E)-, IGEL-, KVARN-, LER-, MUDDER-, SALT-, SLOTTS-, SPAR-, SPEGEL-, SVAN-, TORF-, VATTEN-, VATTNINGS-DAMM m. fl. — särsk.
a) mer l. mindre pregnant, om fiskdamm. Besätta en damm (med fisk), mata en damm (med så l. så beskaffadt vatten). The som fiskakistor haffua, medh alla them som dammar för löön göra, skola ångse warda. Jes. 19: 10 (Bib. 1541; Luther: Teiche, Vulg.: lacunas ad capiendos pisces). Hwad Fiskar som i Dammar äre bäst tjenlige. I. Erici Colerus 1: 171 (1642). Man skal för Fisken Dammar grafwa. Spegel Guds verk 188 (1685). Ther någor stiäl .. fisk utur annars mans dammar. MB 43: 2 (Lag 1734). Man måste icke släppa hvarken Abborrar eller Gäddor til andra Fiskar, uti en och samma dam. Fischerström 1: 3 (1779). G. fiskaren 19 (1845). Som allmän regel gäller att icke öfverbefolka dammarna, utan hellre besätta dem med för få än för många fiskar. Norbäck Fiskevård 259 (1884). — jfr ABBORR-, AFVELS-, FISK-, FISKODLINGS-, FORELL-, FOSTER-, HUFVUD-, KARP-, LEK-, PLANTER-, REGN-, RUD-, STRÄCK-, SUMP-, VINTER-, ÖFVERVINTRINGS-DAMM m. fl.
b) (numera knappast br.) vattencistern. Lex. Linc. (1640; under cisterna). Ett .. Kloster (på Sinai) .. hwilket hafwer .. een mächta sköön Trägårdh, medh sköna Dammar eller Watnkistor. Kiöping Resa 36 (1667). Godt vatn, som samlas af rägnet i två eller tre dammar, därtill lagade och murade. Eneman Resa 2: 22 (1712).
c) (†) vattengraf, kanal, dike. Schlyszer (dvs. slussar) .., till att före vp och nidh ått Dammen eller åen, hwad aff nödenne ware will. G. I:s reg. 17: 212 (1545). Hufvud-ådran, ifrån hvilken måste giöras sådana diken eller dammar, anten omkring eller tvärt öfver kärret, som synes nödigt til en fulkomlig aftapning. Serenius Eng. åkerm. 33 (1727). Utomkring desse (trädgårds-)quarter låg en stor Graf eller damm. Linné Sk. 347 (1751).
Ssgr: A: DAMM-ANLÄGGNING3~020. äfv. konkret. särsk.
1) till I 1; jfr -BYGGNAD. Stål Byggn. 1: 41 (1834). Båda dessa bäcken (dvs. ljpolder o. Haarlemer meer) äro .. i nyare tider genom dammanläggning och vattnets utpumpande torrlagda. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1891, s. 114. 2 NJA 1903, 1: 289.
2) till I 3; jfr -KULTUR 1, -LÄGGNING 2. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1887, s. 228.
(I 1) -ARM~2. (från ett midtparti l. från stranden osv. utskjutande) gren af en fördämning. Rinman 1: 412 (1788). SDS 1895, nr 215, s. 2. E. Lönnberg i Sv:s rike I. 1: 275 (1899).
-BOL, se -BORD.
(I 1) -BORD~2. [fsv. dampn bord]
1) (numera mindre br.) dammlucka, rörlig damm (af trä); jfr -BRÄDE 1 o. STIGBORD. Helsingius (1587). Stiernhielm VgL Ordel. (1663; under stibord). Spegel Gl. (1712). Kalm Resa 2: 349 (1756). En qvarn .. / med söndrigt dambord och gängligt hjul. Sturzen-Becker 4: 112 (1862); jfr 2. jfr: Dambord .. kallas vid vattuverksbyggnader den lucka, som vid updragandet tjenar at släppa vattnet utur rännan på hjulet; men Damlucka är den, hvarmedelst vattnet insläppes ifrån dammen i rännan. Rinman 1: 415 (1788).
2) å en fördämnings krön l. i öppningen under dammluckan (l. -luckorna) befintlig(t), horisontell(t) l. lutande, bräde l. brädbeklädnad öfver hvilket (hvilken) vattnet strömmar; jfr -BRÄDE 2. När vattenmassan (i Tännforsen) väller ned öfver branten alldeles som vid ett dammbord, delas den af ett stort klippstycke .. i två hälfter. Läseb. f. folksk. 287 (1868, 1892). jfr: På Pråmen C D (finnas) tvenne Dambord eller utlopp, derigenom Vatnet, då Luckorne updragas, kan löpa ut på Hiulen. Triewald Förel. 2: 220 (1729, 1736).
3) (mindre br.) om (den fasta delen af) en fördämning i dess helhet. Ofvan Dombron fans ett dambord, medelst hvilket, då vattenflödet började att tryta, qvarstad lades på Fyris knappa tillgångar. Wennerberg 2: 224 (1882).
(I 1) -BRO~2. på en fördämning byggd bro, dammbyggnad som tillika utgör bro. Vattenmassan hade .. banat sig väg öfver dambron vid sågen. SDS 1895, nr 213, s. 2.
(I 1) -BROTT~2. [jfr t. dammbruch] Topelius Fält. 2: 318 (1855). LAT 1869, s. 67. Under våren 1855 (inbröt) allt Weichselvatten genom ett dammbrott .. i Frische Haff. PT 1892, nr 262, s. 3.
(II) -BRÄDD~2. Chydenius Pol. skr. 5 (1765).
(I 1) -BRÄDE~20. (numera föga br.)
1) = -BORD 1. Weste (1807). Deleen (1829). Dalin (1850).
2) = -BORD 2.
(I 1) -BRÖST~2. [jfr t. dammbrust] (numera knappast br.) Dambröst kallas främsta sidan af en fördämning eller dam, där vattnet har sitt utlopp och högden är störst. Rinman (1788).
-BYGGNAD~20. [jfr t. dammbau] särsk. konkret; jfr -ANLÄGGNING 1, -BYGGNING, -INRÄTTNING, -LÄGGNING 1, -SÄTTNING, -VERK. 1) till I 1. (Konungen) tog den stora Dammbygnaden i ögnasigte. GT 1788, nr 47, s. 1. Allmän farled må ej genom dambyggnad stängas. SFS 1880, nr 57, s. 3. Under den oreda, som framkallades af Taipingupproret, försummades de väldiga dambyggnader, som förut skyddat landet (dvs. Kina) mot flodens (dvs. Hoanghos) inbrott. Svensén Jorden 255 (1887). 2 Uppf. b. 1: 521 (1898). 2) jfr DAMM I 2. Fast röd fyr på yttersta punkten af dammbyggnaden. NDA 1863, nr 221, s. 4 (om hamnmolo).
(I 1) -BYGGNING~20. (numera föga br.) jfr -BYGGNAD. särsk. abstr. (Bönderna i vissa trakter besväras) medh .. dambbyggningar (m. m.). RARP 4: 284 (1649).
(I 3) -DIKE~20. i fråga om mossodling enligt dammkulturmetoden: dike l. graf mellan dammarna; jfr -GRAF. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1888, s. 165.
(II a) -FISK~2. fisk som hålles l. uppfödes i damm; jfr -FORELL, -KARP, -SUTARE. Lind (1749; under pful-fische). Dalin (1850). Karpen är dammfisken par préférence. R. Lundberg i LAHT 1893, s. 317. SD(L) 1902, nr 41, s. 5.
(II a) -FISKE~20. fiske i damm; jfr -FISKERI. Dalin (1850).
(II a) -FISKERI~002. [jfr t. teichfischerei] hållande(t), uppfödande(t) o. fångande(t) af fisk i damm(ar); jfr -FISKE, -KULTUR 2. Heinrich (1814). Deleen (1836; under teichfischerei). I utlandet skiljer man mellan hvad man kallar ”vilda” fisket, som drifves i sjöar och elfvar, samt dammfiskeriet. R. Lundberg i LAHT 1893, s. 316.
(II) -FLÄDERMUS, äfv. -FLADDERMUS~002. [jfr t. teichfledermaus] zool. (den i Sv. knappast förekommande) flädermusen Vespertilio dasycneme Boie. Lilljeborg Däggdj. 145 (1870). NF (1879).
(II a) -FORELL~02. forell som odlas i damm(ar); jfr -FISK.
(I 3) -FÄLT~2. (moss-) fält som odlas medelst dammkultur. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1888, s. 170.
(I 1) -FÄSTE~20.
1) (det) ställe (af stranden) där en damm är fäst vid land; (den) del af en damm som är landfast. Står qvarnen på odal Frälse-ägor, men nyttiar det allmänne vattnet och damfästen på Crone-ägor, den taxeras lindrigare. Abrahamsson 492 (1726). Bonsdorff Kam. 266 (i handl. fr. 1804). Tekn. tidskr. 1880, s. 55. Vill ej (den ene strandägaren) .. i byggnaden deltaga, vare ändock pligtig nödigt damfäste lemna (åt den som vill bygga). SFS 1880, nr 57, s. 2. FFS 1902, nr 31, s. 79.
2) stenkista l. timring osv. som tjänar ss. grund l. stöd för en damm. Dalin (1850). Tvenne stenkistor (hade) blifvit såsom dammfästen nedsänkta. Nyblom i 3 SAH 5: 161 (1890).
3) (mindre br.) i utvidgad anv., om fördämning i dess helhet, damm, dämme. E. Ångman i VittAH 8: 248 (1794). Elementerna sammansvärja sig .. at genombryta Bergsmannens Damfästen. Ad. prot. 1800, s. 431. Tvärsöfver ån är byggdt ett dammfäste med skibord. A. Kempe i Läsn. f. sv. folket 1904, s. 26.
(I 3) -GRAF~2. jfr -DIKE. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1888, s. 168.
(I 1) -GREFVE~20. [efter t. deichgraf, -gräfe, teichgraf; jfr holl. dijkgraaf] (föga br.) i fråga om utl., särsk. nordtyska o. holl. förh.: (öfver-)uppsyningsman öfver dammanläggningar(na). Lind (1749; under teich-graff). Deleen (1836; under deich-gräfe).
(II) -GRÄFVARE~200. [jfr t. teichgräber] särsk. (numera knappast br.) person som har till yrke l. uppgift att gräfva dammar o. d., dikare. Lind (1749; under teich-gräber). Dalin (1850). Kindblad (1868).
(I 4 a) -GÖS~2. (numera föga br.) jfr -HÄLL. At hindra det .. (slaggen) ej på sidan må nedrinna uti järnloppet, lägges en Damgös, eller smal tackjärnsgös, längsefter ena kanten af (damm-)hällen. Rinman 1: 415 (1788).
(I 1) -HUFVUD~20. (i sht i fackspr.) benämning på den yttre fria änden af en från stranden utskjutande damm. NF 3: 826 (1879).
(I 1) -HUS~2. hus som (till skydd) bygges öfver o. omkring en fördämning med dess dammlucka (l. -luckor). Rinman 1: 412 (1788). Tekn. tidskr. 1890, s. 62. Damhuset var bygdt .. i främsta rummet .. för att skydda damluckan derinom för nidingsdåd och okynnig åverkan .., men äfven till skygd mot snö under vintern. Fr. skogar 80 (1892).
-HUS-KISTA—0~20. med sten o. d. fylld låda l. stomme af trä som tjänar till grund för ett dammhus; jfr -KISTA. Rinman 1: 412 (1788).
(I 4 a) -HÄLL~2. å masugn: tackjärnshäll som bekläder dammstenens öfre yta; jfr -GÖS. Damhäll .. nyttjas at förekomma det damsten ej må sönderbrytas af spettet, under arbetet i stället, och at slaggen må utflyta däröfver. Rinman (1788). NF 3: 831 (1879).
-INRÄTTNING~020. jfr -BYGGNAD. FFS 1861, nr 6, s. 3.
(II a) -KARP~2. karp som odlas i damm(ar); jfr -FISK. Lind (1749; under pful-karpffen). Rebau Naturh. 1: 558 (1879).
(I 1) -KISTA~20. med sten o. d. fylld låda l. stomme som tjänar till grund för en damm; jfr -RÖSE. Rinman 1: 412 (1788). Tekn. tidskr. 1879, s. 5. SDS 1895, nr 215, s. 2.
(I 1, 2) -KRÖN~2. en fördämnings öfre begränsning. Tekn. tidskr. 1878, s. 107. Därs. 1895, A. B. s. 26. 2 NF 2: 249 (1904).
-KULTUR~02.
1) [efter t. dammkultur] till I 3: benämning på en af tysken Rimpau på Cunrau (år 1862) införd mossodlingsmetod, bestående i anläggande af smala, medelst diken skilda tegar, de s. k. dammarna, hvilka täckas med sand, som hämtas ur de nämnda dikena, o. som dels är afsedd att utgöra den egentliga åkerjorden, i hvilken säden nedmyllas, dels tjänar till att hålla jorden lagom fuktig o. till att skydda den för frost. Juhlin-Dannfelt (1886). 2 Uppf. b. 4: 29 (1899). 2 NF (1906).
2) [jfr t. teichwirtschaft] (i sht i fackspr.) till II a: (rationell) odling, vård (o. fångst) af fisk i dammar; jfr -FISKERI, -ODLING. LAHT 1890, s. 358. (Kineserna) drifva .. en intensiv dammkultur. 2 Uppf. b. 4: 311 (1899). PT 1906, nr 152, s. 3.
-KULTUR-METOD(EN)—01~02. till DAMM-KULTUR 1.
(I 1) -LEDA, v. (†) eg.: medelst anläggande af (en lämplig) fördämning leda (vatten till en kvarn osv.). bildl. Desse 6 skäl synas vara någet nyttigt vatn till mine stridige Grannars quarn; huilket jag dock till minn nu vill Damm-leda. Tiällmann Gram. 112 (1696).
-LIK~2, adj. särsk. till II. Ätran bildar flere damlika gölar eller sumpar, hvilka under flodtiden öfversvämmas. Brunius Resa 1838 345 (1839).
-LUCKA~20, sbst.1 (damme- Lagförsl.)
1) till I 1 (o. II): lucka (å fördämning) gm hvars öppnande l. slutande (uppdragning l. nedfällande osv.) vattnet kan efter behof utsläppas l. uppdämmas; rörlig damm (af trä); jfr -BORD 1, -BRÄDE 1, -PORT, -SLUSS. G. I:s reg. 20: 164 (1549). Lagförsl. 395 (c. 1606). Första dag i Maji månad skal damlucka öppnas, ther vatn kan åker eller äng skada. BB 20: 6 (Lag 1734). Kommer en grannmor om mäld at tala. / Aj! då är fallet så trögt i sitt lopp; / Men kommer dottren till dem at mala? .. / Hej! då släpps hela damluckan opp! Envallsson Sven o. Maja 7 (1789). Qvarnen går, tills dammluckan faller. Topelius Vint. I. 2: 15 (1867, 1880). 2 Uppf. b. 2: 481 (1901). Automatiskt verkande dammluckor. PT 1904, nr 216 A, s. 1. jfr ex. fr. Rinman under -BORD 1. i bild o. bildl.; jfr DAMM, sbst.1 I 1 d. 2 RARP 2: 107 (1723). Sorgen .. (hade) obarmhärtigt och tvärt satt sin dammlucka för hennes forsande fröjd. Kuylenstierna Beroende 141 (1898).
2) i allmännare anv.: lucka som kan öppnas o. stängas för att lämna utlopp åt l. kvarhålla flytande massa. Skulle hettan (i smältugnen) försvåra Damluckans eller den därtill brukta Skyffelns uplyftande, så kan det förrättas medelst en vipp. J. E. Norberg i VetANH 24: 37 (1803). I bottnen på lafvarna (i hvilka kalk släckes) äro s. k. dammluckor placerade. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 345. 2 Uppf. b. 7: 53 (1903).
(I 3) -LÄGGA~20. uppdela (mossjord) i dammar (o. diken); odla (mossjord) enl. dammkulturmetoden; i sht i p. pf. Utom denna dammlagda mosskomplex ligga här och der spridda mindre lågmossar, hvilka merendels äro lagda till beständiga ängar. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1891, s. 111.
-LÄGGNING~20. jfr -BYGGNAD. särsk.
1) (†) till I 1. G. I:s reg. 20: 164 (1549). särsk. till I 1 a. N. Gissler i VetAH 17: 209 (1756).
2) till I 3; jfr -KULTUR 1 o. -LÄGGA. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1887, s. 88.
(I 1) -MORÄN~02. (föga br.) geol. morän som dämmer för l. stänger inne en vattensamling. O. Sjögren i Sv. turistfören. årsskr. 1905, s. 226.
(II) -MUSSLA~20. [jfr d. dammusling, t. teichmuschel, fr. moule d’étang; anledningen till namnet är, att ifrågavarande djur företrädesvis uppehåller sig i stillastående o. gyttjiga vatten, dammar o. d.] zool. (individ l. art af) det till gruppen Dimyaria (tvåmuskliga) af musslornas klass hörande släktet Anodonta Lamarck. Scheutz Naturh. 217 (1843). Thorell Zool. 2: 314 (1865). Tullberg Djurr. 274 (1885). 2 NF (1906). jfr AND-DAMM-MUSSLA, SVAN-DAMM-MUSSLA.
(I 1) -MÄSTARE~200. [jfr t. dammeister, teichmeister] person som har tillsyn öfver o. vård om en damm (l. dammar). Lind (1749; under teichmeister). Deleen (1836; under teichmeister). Denna (damm) skötes af en dam-mästare, som aflönas af sjösänkningsbolaget, men förordnas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Tekn. tidskr. 1893, A. B. s. 36.
(II a) -NOT~2. not som användes för att utfiska (större) dammar. Schultze Fisk. 146 (1778). Möller (1790). Hahnsson (1888).
-ODLING~20. särsk. till II a = -KULTUR 2. A. V. Ljungman i Ekon. samh. 2: 230 (1895).
(I 1) -PORT~2. (större) dammlucka; sluss. F. Sheldon i VetANH 32: 68 (1811). Franzén Tal 433 (1831, 1835). Inloppet från sjön skulle försiggå genom tre efter hvarandra liggande slussar eller damportar. Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 47.
(jfr I 1) -REF~2, n. [jfr t. dammriff] (mindre br.) geol. o. geogr. korallref som löper längs en kust på jämförelsevis stort afstånd (o. därigenom innesluter det innanför varande vattnet liksom med en damm); barriärref; jfr KANAL-, VALL-REF samt ATOLL-, KUST-, STRAND-REF. Holmström Geol. 25 (1877). Kruhs Jordkl. 1: 350 (1881).
(II) -RUDA~20. zool. benämning på den i mindre vattensamlingar (gölar, dammar osv.) förekommande, förkrympta varieteten af den vanliga sjörudan, Carassius vulgaris Nilss. (Cyprinus carassius Lin.), af äldre zoologer betraktad som en särskild art, Carassius gibelio Nilss. (Cyprinus gibelio Bloch). C. U. Ekström i VetAH 1830, s. 196. Nilsson Fauna 4: 294 (1853). Damm-rudan är i Sverige utbredd ända upp i Luleå lappmark. NF (1879). Stuxberg Fisk. 485 (1895). 2 NF (1906).
(II) -RÄNNA~20. ränna som leder vattnet från en damm; särsk.: ränna som vid en vattenkraftsanläggning leder vattnet från dammen till hjulhuset. Lind (1749; under teichel). Dalin (1850). Kindblad (1868). Gunterberg Hjälpr. 1: 135 (1896).
(I 1) -RÄTT~2.
1) [jfr t. deichrecht, holl. dijkrecht] (föga br., bl. i fråga om utländska förh., särsk. om förh. i norra Tyskland o. Holland) sammanfattning(en) af de förordningar o. rättsbruk m. m. som röra anläggning, underhåll o. tillsyn osv. af (flod- o. hafs)dammar(na). Heinrich (1814). Deleen (1836; under deichrecht).
2) enskild strandägares (osv.) rätt att (på viss plats, intill ett visst afstånd från stranden osv.) utföra dammanläggningar. I åar och mindre strömdrag (har frågan om farleds öppenhållande ofta) .. gifvit anledning till tvister, der damrätten ej varit tydlig och klar. Tekn. tidskr. 1883, s. 102.
(I 1) -RÖSE. (†) stenröse l. stenhop som bildar grunden för en damm; jfr -KISTA. DA 1772, nr 186, s. 1.
(I 1) -RÖTE. (†) rötning som (å en ängsmark l. skogsjord osv.) åstadkommes gm (öfversvämning på grund af) uppdämning af ett vattendrag. De i Bryttiegården (hafva) understått sig att i fjor rödja och i år slå på .. (Gerdt Ysings i Örebro) skog, som förmedelst hans damröte därtill hafver funnits beqväm och nyttig. Lindberg Karlskoga 107 (i handl. fr. 1657).
(I 1, II) -SJÖ~2. (större) vattensamling bakom l. inom en fördämning l. fördämningar (t. ex. kvarndamm o. d.); gm fördämning l. uppdämning åstadkommen (större l. mindre) sjö; jfr DAMM, sbst.1 II. Elffuanar skola vthlöpa, så at damsiöghanar skola förminskas och torre warda. Jes. 19: 6 (Bib. 1541; Luther: die seen an temmen; Vulg.: rivi aggerum). Straxt nedanför .. (Råsla) hytta, vid en täck och fiskrik damsjö, ligger en Bergshammar, Råslahammar kallad. T. Tiburtius i VetAH 16: 254 (1755). Unge Prom. 2: 34 (1832). Från .. (Argistis II:s) tid härstamma tvenne nyfunna viktiga inskrifter, handlande om anläggning af en dammsjö .. strax norr om Van-sjön. K. F. Johansson i Ymer 1900, s. 369.
(I 1, II) -SLUSS~2. [efter t. teichschleuse; jfr äfv. d. damsluse] (knappast br.) = -LUCKA. Heinrich (1814). Öhrlander o. Leffler (1852).
(II) -SNÄCKA~20. [jfr t. teichschnecke; rörande anledningen till namnet jfr -MUSSLA] zool. (individ l. art af) det till familjen Limnæidæ af snäckdjuren hörande släktet Limnæa Lamarck; jfr SLAM-SNÄCKA. Stora dammsnäckan, Limnæa stagnalis Müll. Öronformiga dammsnäckan, L. auricularia Drap. Thorell Zool. 2: 303 (1865). Rebau Naturh. 1: 704 (1879). Bohm Husdj. sjukd. 58 (1902). 2 NF (1906).
(II) -SNÄPPA~20. [jfr d. damsnæppe, t. teichschnepfe; sannol. efter nylat. (vetenskapliga) artnamnet stagnatilis (se nedan), af stagnum, göl, sump, damm] (föga br.) zool. (individ af) den (icke med säkerhet i Sv. anträffade) snäpparten Totanus stagnatilis Bechst. Nilsson Fauna II. 2: 222 (1835, 1858).
(I 4 a) -SPETT. (†) Damspett .. kallas uti Tabergs bergslag et något krokigt järnspett, som masmästare bruka at därmed upbryta svall och järnsörja, som sätter sig innom fördammen uti masugnsstället. Rinman 1: 1075 (1788). Garney Sv. masmäst. 357 (1791).
(I 4 a) -STEN~2. [jfr t. dammstein, eng. damstone] jfr DAMM, sbst.1 I 4 a. Rinman (1788). Almroth Karmarsch 23 (1838). Jernk. ann. 1856, s. 219. 2 Uppf. b. 5: 329 (1902).
(II a) -SUTARE~200. sutare som odlas i damm(ar); jfr -FISK.
(II a) -SYSTEM~02. Norbäck Fiskevård 274 (1884).
-SÅT. (†) fog i dammtimring? Rinman 1: 413 (1788).
(I 1) -SÄTTNING. (†) särsk. konkret, = -BYGGNAD. Damm-Sättning med 2:ne stora Portar, at öpna och sluta. F. Sheldon i VetANH 32: 68 (1811). O. Åkerrén Därs. 92.
(I 1) -TIMRING~20. särsk. konkret. Tekn. tidskr. 1883, s. 139.
(I 1) -TRÖSKEL~20.
1) (den) del af en damm som ligger under dammluckan (l. dammluckorna). Inuti den större rännan (har) byggts en mindre sådan .., hvars botten ligger 1,2 meter öfver damtröskeln. Tekn. tidskr. 1899, A. B. s. 74.
2) låg (rörlig) damm som icke når upp öfver vattenytan. Vid knapp vattentillgång (minskades) forshufvudets bredd något .. medels dammtrösklar. Därs. 153. —
-VAKT~2, sbst.1 särsk. till I 1: vaktkarl vid en dammanläggning; jfr -VAKTARE. Fr. skogar 85 (1892). PT 1901, nr 230, s. 3.
-VAKTARE~200. särsk. till I 1, = -VAKT, sbst.1 Fr. skogar 79 (1892).
(II) -VATTEN~20. (Medlemmarna af en viss turkisk sekt) göra det tvående, som föregår böngörandet, allt med vatn utur tapp, och aldrig utaf dammvatn. Eneman Resa 1: 181 (1712). Lundström Trädg. 6 (1831, 1852). All vattning bör ske om morgnarne eller sent om kvällarne med helst sjö(-) eller dammvatten. Abelin Villaträdg. 132 (1903). särsk. (numera knappast br.) till II b: cisternvatten. Zisternen-Wasser .. dam-vatn. Lind (1749).
(I 1) -VERK~2. jfr -BYGGNAD. Eklund Uppfostr. 75 (1746). Richardson Krigsvet. 3: 356 (1749). På Dam-Verket vid Saveströmmen arbeta nu Kejserlige Soldaterne under gevär. GT 1788, nr 44, s. 1. 1 NJA 1905, s. 62.
-VÄG~2.
1) [jfr t. dammweg, upphöjd väg, chaussé] till I 1 o. 2: väg på en damm, upphöjd väg öfver ett kärr o. d. Hans Maj:t .. gick .. damvägen öfver morastet, til byen Walloniki. Nordberg K. XII 1: 867 (1740). Den långa och smala damvägen vid Küstrin. Fryxell Ber. 6: 262 (1833). Stille Kriget i Skåne 311 (1903).
2) (föga br.) till I 1 o. II: väg utmed en fördämning l. vattendamm. Dalin (1850).
(I 1) -VÄGG~2. (bräd)vägg som utgör stommen till l. hufvuddelen af en damm. D. Tiselius i VetAH 3: 145 (1742). Brauner Tankar om åker 119 (1752).
-ÄGARE~200. särsk. till I 1. LAHT 1886, s. 30.
B (†): DAMME-LUCKA, se A.

 

Spalt D 250 band 6, 1907

Webbansvarig