Publicerad 1906   Lämna synpunkter
DALER da3ler2, i bet. I äfv. da4ler (da`ler Weste), i bet. I r. l. m., i bet. II m.; best. -n ((†) -en Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 89 (1598: dalaren), Scheffer Præs. i VetA 1753, s. 16 (: Carolindalerens)); pl. (då man afser bl. penningvärdet) =, l. (i sht i bet. dalerstycken) dalrar (DA 1773, nr 100, s. 3 (: Riksdalrar) osv.).
Ordformer
(dalar, sg. Stiernman Com. 1: 240 (1574), Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 89 (1598), pl. G. I:s reg. 21: 44 (1550), Stiernman Com. 1: 469 (1602). dallar, sg. Oxenst. brefv. 11: 9 (1613). daller Handl. Finl. kam. förh. 2: 207 (c. 1575), Oxenst. brefv. 11: 336 (1648). dalder Bidr. t. Åbo stads hist. I. 2: 157 (1621), R. Saxén i Finsk tidskr. 56: 310 (efter handl. fr. c. 1755))
Etymologi
[förkortadt af JOCHIMSDALER, JACHIMSDALER m. fl. former (se JOAKIMSDALER), en försvenskning af t. jo(a)chimstaler (förkortadt taler, som, antagligen gm nt. förmedling, varit förebild för den sv. formen), benämning på ett sedan 1517 (l. 1519) af grefvarna Schlick i Böhmen prägladt större silfvermynt, hvartill silfret togs ur grufvorna vid Joachimstal (försvenskadt JACHIMSZDAL G. I:s reg. 9: 362 (1534)); jfr d. daler, nt. daaler, ä. holl. daler, holl. daalder (jfr dalder ofvan), ä. eng. daler, daller, eng. dollar]
I. benämning på mynt; jfr RIKSDALER samt ALBERTS-, BANK(O)-, BJÖRN-, FYRAMARKS-, GÖRTZ(A)-, HALF-, HANREJ-, JAKOBS-, JOAKIMS-, KAROLIN-, KLIPPINGS-, KOPPAR-, KORS-, KRÖNINGS-, LEJON-, ORTS-, SAXHEMS-, SCHAFFHÄUSER-, SEX-, SEXTON-, SILFVER-, SPECIE(S)-, STURE-, TRE-, ÅTTA-DALER m. fl.
1) större svenskt mynt af växlande värde, prägladt o. gångbart 15341776; värdet af nämnda mynt; jfr anm. nedan. Tusen daler. Hundra daler. Tre daler. Forssell Hist. II. 2: 56 (e. handl. fr. 1534). Nyia lagen holler att man skall gifua Stadzens Schrifuare en daler för brefuett, Och en Ortz daler för thett han skref thett i Stadzens Tenckebok. O. Petri Lagkomm. 29 (c. 1540). (Myntmästarna skulle låta) bestå (dvs. anstå) med the Daler, och arbete thess flittigare på thett wanlige Swenske Mynt. G. I:s reg. 14: 325 (1542). Monge swåre vtgiffter .. både vdi peninger och Daler. Därs. 16: 366 (1544). Wij (vilja) icke .. effterlate (dvs. lämna) honom Dalerne ringere än som the gåå och gälde för 4 march styckett. Därs. 634. Inlentzke varur ..: Daaler utslagen kopar, salt. Därs. 21: 57 (1550). En Daler för fem mark. Stiernman Com. 1: 200 (1567). Och late Wij nw til thet förste, förmynte bådhe hela och halffua dalar. Därs. 240 (1574). Köpmän .. moste intagha allahanda penningar j gull, j dalar och andre små penningar. Balck Musæus C 3 b (1596); jfr a β. Ett fat Jern tre daler. Lagförsl. 34 (c. 1609). Konungh Carls Runde d(ale)r. Växiö rådstur. prot. 1627, s. 262. Wichtige Daler. Risingh Kiöph. 118 (1669). Hwit kiädia mz förgylt dahler om 11 1/2 l(od.) Växiö domk. ark. 1682, s. 388. Hvar som edsöre bryter, man eller qvinna, i staden eller å landet, böte hundrade daler, och miste äran. MB 23: 1 (Lag 1734). Den almänna räkningen hos oss är nu Daler, öre och penningar, hvaraf den första och sidsta är et inbillat mynt, hvilka i gamla tider voro et värkel. mynt. Zettersten Anm. om mynt 60 (1771). Hade jag sextusende daler / I qvartaler / Och en tunna guld i arf. Bellman 4: 38 (1791?). (Doktor Leffler lär alltså) få utbetala sina (utfästa) dalrar. V. F. Palmblad (1811) i Bref rör. N. Skol. hist. 318. För en daler / Man fick ett rus. C. F. Dahlgren 1: 104 (1821). Tre daler (motsv. dåtidens 24 sk. riksgälds, nutidens 50 öre) .. är en term, som man får höra öfver allt i landet. BtRProt. 1844—45, VI. 1: nr 15, s. 15. Kopparbiten, som i går / För daler gått och gält, / Numera gälde ingenting. Snoilsky 3: 38 (1883). Det var ju hälften af duken blott, / För den hans daler, den sista, gått. Bååth På gr. st. 89 (1889). Samma år (dvs. 1534, då de första sv. dalrarna präglades) slog man äfven bråkdelar af joachimsdalern, hvilken snart för beqvämlighetens skuld kallades rätt och slätt daler, nämligen halfve .. och fjerdedels dalrar, båda försedde med bröstbilder, den senare .. med en form för denne, som afviker från dalerns och halfdalerns. Hildebrand Medelt. 1: 887 (1894). — särsk.
a) i vissa stående förb.
α) i uttr. (svensk) slagen daler, daler örtig, svensk daler (l. daler svensk), daler silfvermynt o. daler kopparmynt, daler karolin(er) o. daler kurant (l. kurant daler) (silfvermynt); jfr anm. nedan samt KAROLIN. För hwart åhm Wijn .. (skall kronan hafva) twå slagne daler … Teszliges af ett faat pryszing (dvs. preussiskt öl) halfannen slagen daler, af en tynne Tyskt Ööhl en half slagen daler (osv.). Stiernman Com. 1: 224 (1572). 32 Rundstycker äro så gode som en gill slagen daler. Därs. 246 (1575). En slagen daler (skall) icke gälle mere än Trettie sex öre. Därs. 386 (1592). Swenske slagne Dalar. Därs. 469 (1602). Hwilken som truger någon Bonde, at giffue sigh slagne Daler eller Gull, när han tilbjuder Swenskt mynt. Dens. Riksd. 555 (1604). Ett hundrade tusendh Daler, sompt i reede slagne Daler, och sompt vthi gott Bergzsölff. Tegel G. I 2: 371 (1622). Blifwer .. någhen beslagen genwördelighen här emoot at handla, och lijka månge Daler, Marcker eller Öre Silfwer-Mynt för sitt Godz begära som thet tilförende vthi Koppar-Penningar .. gullit hafwer. Stiernman Com. 2: 20 (1633). Tre Daler Kopparmynt. Därs. 325 (1641). Dubbla Caroliner eller Swänska Daler a Sextio fyra öre. Därs. 3: 251 (1664). Hela, halfwa och fierdedels Swenska Daler, skola hålla i fijnt 11 lod och twå grän. Därs. 252. Sexton daler 28 öre Courant Sölfwermynt. Därs. Hwar Daler Silfwermynt (skall gälla) för Tree Daler Kopparmynt. Därs. 390 (1666). 1000 courante dahler. Sprinchorn Lunds lärov. hist. 5 (i handl. fr. 1673). Nu, sedan hwar Daler Carolin blef satt till 40 öre 4 4/5 p:gr Courant. Stiernman Com. 5: 955 (1704). Dubbla Swenska Daler. Därs. En Dubbel (karolin) eller en så kallad Daler Caroliner. Därs. 6: 282 (1716). En daler örtig. Ihre Gl. (1769). Då En Trediedels Riksdaler altid utgör En Daler Silfvermynt. Publ. handl. 9: 130 (1770). 1 Riksdaler til 18 Dal. Kopparmynt eller 6 Dal. Silf:mynt. Därs. 10: 730 (1776). (År 1644 börjades vid Avesta) myntning af stora myntplåtar .. med åstämpladt värde af 10 daler S(ilfver) M(yn)t. A. W. Stiernstedt i VittAH 23: 19 (1857, 1863). Göta hofrätt har fält 4 personer .. att jemlikt k. resolutionen på presterskapets besvär den 14 sept. 1731 böta 10 daler silfvermynt med 5 kr. hvardera. VL 1895, nr 96, s. 4.
β) (†) i uttr. guld och daler, silfver och daler; jfr silfver och guld, silfver eller guld. I hans (dvs. Kristi) pung .. liggia bättre skatter, än Gull och dalar. P. Erici Musæus 1: 185 b (1582). Guldsmeder och andre som af Sölff och Daler theris embete oppehålle. Stiernman Com. 1: 380 (1591). Iagh will ey guld och daler spara. Asteropherus 17 (1609). jfr: Huilken Penninger, Gull och daler utt och inn i Rikedt förer, han skal them opå Tullboden låthe besee och beskriffue. Stiernman Com. 1: 127 (1552). jfr äfv.: I henne (dvs. äran) icke betale, / med godtz sölff eller daller, / hafve i henne en gångh mest (dvs. mist). Visb. 1: 282 (c. 1620).
b) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Godt köp lockar dalrarna ur pungen. Den som är slagen till en slant blir aldrig en daler, den som är född i en socialt ofördelaktig ställning, vinner aldrig anseende trots personliga förtjänster [jfr d. hvo der er slaaet til en skilling bliver aldrig en daler, t. wer zum heller geboren ist, wird kein taler werden, eng. he that was born under the three half-penny planet, shall never be worth two-pence]. Dhen som är födder til Pennings, han får sällan daler åga. Grubb 116 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 21 (1865) o. Marin Ordspr. 9 (1867). Man kan spara på skillingen, så att man går miste om dalern [jfr d. at spare paa skillingen og lade daleren fare]. Marka Dräng, Dalers skadha .. (dvs.) En elack tiänare giör offta meer skada, än hans löhn är wärd. Grubb 520 (1665). Bättre gömma en skilling, än förlora en daler. Sv. ordspråksb. 10 (1865). Hvar gång en höna galer, förlorar huset nio daler. Wigström Folkdiktn. 2: 272 (1881); jfr: Dhet Hwshåld är ey vthan qwaal, / Dher Hanen kaklar, och Hönan gaal. Grubb 519 (1665).
Anm. De första svenska dalrarna slogos af Gustaf I år 1534 (jfr Hildebrand Medelt. 1: 884 (1894)), hvarvid den tyska joachimstalern togs till förebild; jfr andra stycket ofvan. Förkortningen daler möter redan detta första år. Myntet var från början 15-lödigt (myntkontraktet af 1535 talar t. o. m. om en lödighet af 15 1/4), men redan 1540 hade lödigheten nedgått till 14, hvarvid den i medeltal höll sig en tid framåt. Urspr. stod dalern icke i ngt bestämdt förh. till de gamla sv. mynten, men af myntordningen 1537 (bevarad bl. i afskrift) framgår, att en daler då i värde öfversteg 3 mark o. motsvarade 26 à 28 öre (i dåtidens mynt). Då dalerns silfvervärde hölls jämförelsevis konstant, under det att markmyntet undergick talrika förändringar o. försämringar, var dalerns värde i förh. till marken mycket växlande. År 1572 möter benämningen slagen daler, väl eg. för att beteckna ett verkligt dalermynt i silfver i motsats till daler ss. bl. enhet vid räkning, daler örtig. I en förordning utfärdad af Karl IX ss. hertig den 12 jan. 1593 kallas den slagna dalern riksdaler, en benämning som likaledes inkom från Tyskland. I förordningen 6 okt. 1602 talas om svenska slagna daler i motsats till riksdaler o. främmande mynt. Under den följ. tiden präglades emellertid såväl svenska dalrar som riksdalrar i Sv. Beträffande 4-marksdalrarna är att märka, att deras värde i daler icke finnes i prägeln; där upptages bl. värdet i mark. I prägeln på en s. k. dubbel daler t. ex. står således 8 mark. Däremot finnes dalervärdet utsatt på kopparplåtmynten. Gm kopparmyntningen, som infördes i Sv. 1624, uppkom en ännu större osäkerhet i myntvärdet. Kopparns värde sjönk näml. mycket hastigt, hvadan snart nog en skillnad uppstod mellan en daler i silfver o. en daler i koppar. 1633 fastställdes kopparmyntets värde till hälften af motsv. mynt i silfver. Samma år (jfr RP 3: 242) möta vi för första ggn uttrycket daler silfvermynt, som sedan jämte sin motsats daler kopparmynt blef stående under hela den tid dalern gällde. I förordningen af 1 sept. 1664 påbjöds myntning af följ. dalermynt: 1:o Riksdaler à 52 öre (i dåtidens mynt), 14-lödig. 2:o Dubbel karolin l. (dubbel) sv. daler à 64 öre, 14 3/4 lödig. 3:o Hela, halfva o. fjärdedels sv. daler à resp. 32, 16 o. 8 öre o. med en lödighet af 11 lod, 2 grän. Från detta år datera sig uttrycken daler karolin(er) o. daler kurant (silfvermynt). Med karolin förstod man eg., ss. synes af det anförda, ett mynt af en dalers värde o. en viss lödighet. En daler karolin är då liktydigt med en karolin. Så småningom kom man att med karolin beteckna bl. lödigheten, o. under detta ord kan således innefattas mynt af såväl 4, 2 som 1 marks värde. Med daler kurant menades intet enhetligt mynt, utan det betydde en daler erlagd i det ringhaltiga skiljemynt, hvars myntning äfvenledes påbjöds i den sistnämnda förordningen. 7 okt. 1665 sattes en daler s:mt = tre daler k:mt. Af en förordning 14 mars 1683 synes, att en riksdaler då räknades = 2 daler s:mt. I samband med de ekonomiska svårigheterna under Karl XII sattes 17 maj 1715 en daler s:mt = 1/3 riksdaler. Samma värde hade den äfv. enl. 1770 års myntordning. Vid myntrealisationen 1776 sattes den till bl. 1/6 riksdaler. Gm denna realisation upphörde den gamla dalerräkningen o. infördes räkningen i riksdaler, skillingar o. rundstycken. Ute i bygderna fortlefde emellertid det gamla räknesättet länge, o. på vissa ställen brukas det ännu, hvarvid en daler (s:mt) räknas = 1/6 krona, dvs. 16 2/3 öre. Den enda bet. i det offentliga som dalerräkningen ännu har är vid omsättande i modernt mynt af bötesbeloppen i äldre lagstadganden. Därvid räknas en daler (s:mt) = 50 öre.
2) om åtsk. utländska mynt, hvilka antingen därigenom, att de hafva en etymologiskt besläktad benämning, l. gm sitt myntvärde l. i båda afseendena erbjuda likhet med daler (i bet. 1). När the Suenske thet (dvs. det svenska myntet) sielffue så förachte, at the rekne een Tydsk Daler för 6 eller 7 Marck. Stiernman Com. 1: 198 (1567). Man moste gifwe för en Tydsk Daler, tretijo sex, tretijo nije och fyretijo Rundstycke. Därs. 469 (1602). Ascanius en Cardinal vthi Rom, hade köpt een Pappegoija för hundrade Daler. I. Erici Colerus 1: 387 (1642). Nye Hollänske daler till 61 1/3 öre sölfwermynt. Stiernman Com. 4: 666 (1686). Fonden .. har en årlig inkomst af 2000 Spanske Daler (Pesos-Duros). Landell Bligh 25 (1795). Gubben prutade och knotade öfver sina kårsåter (dvs. cruzados) ungerske och rhenske gyllen och dalrar. Mellin Nov. 1: 319 (1846, 1873). — särsk. i uttr. slätt daler, om den danska sedan 1614 gängse s. k. slettedalern, sedermera (åtm. officiellt) kallad krona. (Han) gaff en slätt dal(er) till Scholæ bÿgning. Växiö domk. prot. 1632, s. 599. Danska slätta daler. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 147 (1868).
II. [jfr sv. dial. ta mig dalern (Hälsingl.; Ihre Dial. lex. (1766)). Bet. beror säkerligen på eufemism, i det att ordet ersätter ett annat likaljudande, snarast ngn dialektisk form af DJÄFVUL (jfr järnvägar för djäflar); jfr sv. dial. däln (Rietz; under dalern), nor. dølen (se Falk o. Torp Etym. ordb.); jfr äfv. nt. dusend dikke daaler (Berghaus) o. sv. tusan plåtar ss. svordom] (hvard.) bl. i sg. best.; i st. f. den ondes namn ss. en lindrigare svordom. Det var dalern! Åh dalern! det är för dant! Bremer Pres. 93 (1834). Det är, ta mig dalern, syndigt / Att skicka dit en dum betjent igen. Strandberg 2: 270 (1860). Nej, så ta mej dalern. Lundqvist Vingåk. 75 (1877). Vete dalern, hvad som for i oss. Hülphers Ångermanländ. 81 (1900).
Ssgr (till I): A: DALER-FOT30~2. (dalers-) (mindre br.) myntfot med daler ss. enhet. Riksdalersfoten finner man i nästan alla myntordningar något bättre än dalers- eller markfoten. Agardh Bankväs. 68 (1865).
-MYNT~2. (dalers- Stiernman, Stiernhielm, Hallenberg) Stiernman Com. 1: 194 (1567). Stiernhielm Arch. N 1 b (1644). Dalermyntet .. var nu (dvs. 1539) till alla delar lika med det Tyska och Danska. J. Murberg i VittAH 5: 121 (1791). (G. I) nyttjade Dalers-myntet egentligen till handel med utländningar. Hallenberg Mynt 139 (1798). Forssell Hist. II. 2: 56 (1872). Gamla svenska dalermynt. N. pressen 1894, nr 77, s. 1.
-MYNTNING~20. Tamm Sammans. ord 46 (1900).
-RÄKNING~20. (dalers- Hallenberg Mynt 312 (1798), Bancoutsk. bet.) jfr -TAL 3. Efter landets dalerräkning. Eneman Resa 2: 96 (1712). (Hos de lägre klasserna) återfinner man .. ännu den gamla Dalers-räkningen såsom ganska allmän. Bancoutsk. bet. 1844 45, nr 15, s. 15. A. W. Stiernstedt i VittAH 23: 62 (1857).
-SLANT~2. (dalers-) (mindre br.) = -STYCKE. Hagberg Shaksp. 9: 10 (1850).
-STYCKE~20. (dalers- Forssell Hist. II. 2: 64 (1872)) jfr -SLANT. Scheffer Præs. i VetA 1753, s. 16. J. Murberg i VittAH 5: 116 (1791). Då hon slutligen gaf knekten ett af sina dalerstycken fick hon fortsätta sin färd. Björlin Elsa 113 (1879).
-TAL~2.
1) antal daler; särsk. antal daler som ett mynt gäller. Klippingar, hwilka til dahlertahlet ey äro wordne lijka räcknade. Dijkman Penning. I 8 a (1686). Scheffer Præs. i VetA 1753, s. 13. Så många styfver et vist marktal i Kopp:mt innehåller, så många skilling innehåller et lika dalertal. SP 1779, s. 396. Möller (1790).
2) tal l. siffra angifvande (värde i) daler. Kronans inkomster och skatter betaldes efter dalertalet på sedeln, och intet efter cours. Lagerbring 2 Hist. 1: 78 (1778, 1784). För dem, hvilkas bevillning utsattes i visst dalertal, blef detta (år 1762) i allmänhet dubbelt eller tredubbelt högre än 1756. Malmström Hist. 5: 172 (1877). jfr: Mynte-Zedlarne (skola blifva gängse) til Twå öre Silfwermynt för hwart Dalertahl de innehålla. Förordn. ang. myntesedlar o. myntetecken 4 maj 1719.
3) (†) (be)räkning i daler; jfr -RÄKNING. Möller (1790). Weste (1807).
-TALS. (†) i daler. En summa, dalertals på Swänska räknat ut: / Som hundra tusend giör. Brenner Dikt. 2: 57 (1716).
-VÄRDE~20. NF 3: 793 (1879).
B: DALERS-FOT, -MYNT, -RÄKNING, -SLANT, -STYCKE, se A.

 

Spalt D 197 band 6, 1906

Webbansvarig