Publicerad 1924   Lämna synpunkter
4 l. 4, interj.
Ordformer
(bäh 1889. bääh (bä-ä-ä-äh) 1892 osv.)
Etymologi
[jfr d. bæ(h); af ljudhärmande urspr.]
1) användt för att återgifva olika läten, särsk. fårets l. getens bräkande. — särsk. bildl. i förb. bu eller bä, se BU, interj.
2) användt ss. uttr. för hån l. förakt. Bäh du .. bä-ä-äh. Fröding ESkr. 2: 59 (1892; tillrop af en pojke till en annan).

 

Spalt B 4728 band 5, 1924

Webbansvarig