Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÅTSMAN 4ts~man1, äfv. bos4~, stundom bot4s~, äfv. 40; samtliga uttalsformer äfv., i sht i Svealand, med 3~2; äfv. (numera bl. i bet. 4, men där numera alltid) BÅTMAN 3t~man2; best. -nen; pl. -män ((†) -männer Sundelius NorrköpMinne 686 (efter handl. fr. 1563), KKD 5: 218 (1711), Möller (1790)).
Ordformer
(båts- (-d-) 1526 osv. båtts- 1729. bots- (-d-) 15341718. boots- 1656. botts- 15231545. batz- 15241532. baads- 1523. bås- (-åå-) 15601794. båss- (boss-) 15231681. båsse- 1651. bos- 15451665. båt-, i bet. 1 l. 2: BtFinlH 2: 286 (1666), SvSaml. 4: 148 (i handl. fr. 1690: Båtmans-Penningar), i bet. 4: Bremer GVerld. 4: 244 (1861) osv.)
Etymologi
[fsv. batsman, af mnt. bōsman l. mnl. bōtsman; jfr BÅT, sbst.1, o. MAN, m. Anm. Formen båtman i bet. 4 är sannol. en inhemsk bildn.]
1) manlig person som gör manskapstjänst på ett handels- l. krigsfartyg, sjöman, matros; numera kvarlefvande bl. i ssgn HÖG-BÅTSMAN. Baadzmen ok andra knecther. GR 1: 58 (1523). Alle skepare .. och båtzmen, .. the stodho långt j frå. Upp. 18: 17 (NT 1526: Bib. 1541: Skepare .. och siömän). Tinga oss någre gode siöfarne batzmen, .. som wane äre wijd then seglatz i Vestersiön. GR 8: 326 (1533). Fischerström 4: 133 (1792). (En natt) försökte en arab att komma ombord .. men blef .. bortskrämd af en vakande båtsman. Wallin Bref 58 (1845). — jfr HÖG-, KOFFERDI-BÅTSMAN.
2) [specialanv. af 1] (förr) benämning på person tillhörande den i sjömanskap utbildade delen af krigsflottans indelta (l. ”enrollerade”) manskap. Få Sochner (äro) deri Lähnet igen som icke holla Bossmän. RARP 3: 197 (1642). (Virgin) får mindre båtmän än jag nu accorderat honom. — De ska ge honom så mycket mer bevärat folk. CAEhrensvärd Brev 1: 116 (1787). När Båtsmän upbådas till flottan. Fischerström 4: 136 (1792). — jfr ENROLLERINGS-, FÖRDUBBLINGS-, INDELNINGS-, KRONO-, ROTE-, STADS-BÅTSMAN m. fl.
3) [efter holl. o. t. bootsman i motsv. anv.] sjöt. benämning på person som bekläder den lägsta befälsposten på ett fartyg o. som i sht har hand om rigg o. segel, högbåtsman. (Sv.) Båtzman .. (lat.) nauclerus. Helsingius F 8 a (1587). Spegel (1712). (Kaptenen till styrmannen :) kalla in timmerman och båtsman. AB(L) 1902, nr 38, s. 7.
4) (numera bl. tillf.) person som fortskaffar l. hjälper till att fortskaffa en båt, i sht gm rodd; roddare, fraktare; färjkarl; jfr BÅT-KARL. The aff Zidon och Aruad woro tine båtzmän. Hes. 27: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: roddare). (Acestes) ville hvarcken gifva oss Sieppare eller Båtzmänn af sitt egit Folck. Ehrenadler Tel. 37 (1723). Bland öfriga näringsidkare voro formännen, dragarene och båtsmännen (i Nyen) talrika. CvBonsdorff i ASScF 18: 411 (1891). Hedin Pol 2: 292 (1911).
5) (†) i pl.: den med stora, plattade (om en båtsmansmössa erinrande) blomhufvud försedda örten Scabiosa arvensis Lin., åkervädd; jfr BÅTSMANS-MÖSSA. Linné Sk. 269 (1751; från Rysseberga i Skåne). Fries Ordb. (c. 1870).
Ssgr (i allm. till 2): A: BÅTSMANS-AFGIFT~02 l. ~20. (förr) kam. = -PENNINGAR 2. Branting Förf. 1: 270 (1781).
-BEKLÄDNADSAFGIFT~01002 l. ~01020. (förr) kam. af båtsmanshållare till kronan erlagd årlig afgift mot frihet från skyldighet att bekläda båtsmannen. Kindblad (1870).
-BEKLÄDNADSMEDEL~01020, pl. (förr) kam. statsinkomster af båtsmansbeklädnadsafgifter. BtRiksdP 1877, IV. 1: nr 12, s. 5. Den i riksstaten hittills upptagna inkomsttiteln båtsmansbeklädnadsmedel. Därs. 1885, IV. 1: nr 58, s. 4.
-BESVÄR. (förr) kam. jfr BESVÄR 2 b. LMil. 2: 298 (1689).
(1) -BILA. (†) bila af det slag som användes af båtsmän. Rålamb 10: 50 (1691).
-BONDE. (-mäns- 1657) (förr) kam. = -HÅLLARE. RARP 6: 34 (1657).
(1, 2) -BUSSARONGER, pl. särsk. (†): sjömansbyxor. Ödmann Kamtsch. 50 (1787).
(1, 2) -BYXOR. pl. särsk. (†): sjömansbyxor. Linné Öl. 123 (1745). Stora vida båtsmansbyxor, som räcka ned til skon. PKalm i VetAH 1753, s. 58.
-DISTRIKT. (förr) kam. benämning på hvarje särskildt af de fyra distrikt hvari båtsmanshållet var indeladt. Wieselgren Samt. 205 (1880).
(1) -ED. (†) om grof svordom; jfr språkprofvet under -GILLE. Strand Tidsfördr. 2: 102 (1763). Ödmann Hågk. 100 (c. 1805).
-FRIHET~02 l. ~20. (förr) kam. frihet från skyldighet att uppsätta o. underhålla båtsman. LMil. 2: 320 (1689).
-FRÄLSEROTE~1020. (förr) kam. benämning på de frälsehemman som tillsammans hålla båtsman; jfr -ROTE. LMil. 3: 403 (1694).
-FÖRDUBBLING. (förr) kam. förstärkning af båtsmän, till antalet motsvarande den ordinarie styrkan. RARP 7: 110 (1660). Branting Förf. 1: 274 (1827).
(3) -FÖRRÅDSRUM. [jfr eng. boatswains storeroom] sjöt. Båtsmansförrådsrum (kabelgatt m. m.). SFS 1894, nr 45, s. 5.
(3) -GAST. [jfr holl. bootsmansgast] (förr) sjöt. till högbåtsmannens förfogande ställd besättningsman. Jungberg (1873).
(1) -GILLE. (†) festligt lag af båtsmän. Svärja likasom i et Båsmansgille. SP 1780, s. 403. Leopold 3: 405 (1794, 1816).
(1) -HABIT. (†) sjömansdräkt. Ekeblad Bref 2: 94 (1658). BtFinlH 2: 278 (1666).
(1) -HALSDUK. (†) sjömanshalsduk. Båtsmanshalsduk knytningsgrann. IHolmström (c. 1700) i 2Saml. 2: 105.
(1, jfr 5) -HATT. [jfr d. baadsmanshue, -hætte i samma bet.] (på Gottland, †) växten Centaurea cyanus Lin., blåklint. Cyanus (kallades här) Båtzmans-Hatt, af färgen och structuren på Blommorna. Linné Gothl. 175 (1745). Nyman VäxtNatH 1: 39 (1867).
-HEMMAN. (förr) kam. till båtsmanshåll indeladt hemman. RARP V. 2: 230 (1655).
-HJÄLP. (förr) kam. skatt afsedd för båtsmännens underhåll. SvRStBesl. 1627, s. A 3 a.
-HYRA. sjöt.
1) numera bl. till 3, i äldre tid äfv. till 1: den öfverenskomna lönen för en båtsmans tjänst. Nordforss (1805).
2) (†) till 4: betalning till roddare l. fraktare för utförd transport; jfr -LÖN 2. BtSödKultH 12: 11 (1591).
-HÅLL. (förr)
1) uppsättande o. underhållande af båtsmän för landets krigsflotta, slutgiltigt utformadt (jfr -INDELNING) gm Karl XI:s indelningsverk; den på detta sätt upprättade institutionen; äfv. konkret, om båtsmanskåren. Een af bönderne påminte om det odrägelige Båtzmanzhållet. RARP 4: 425 (1650). (Vi hafva) förklarat Osz willige til det Ordinarie Enckle Båtzmanshåldet. RiksdBesl. 3/1 1683, s. E 1 b. General-Munstring med Båtsmans-hållet och det värfvade Manskapet vid Flottorne. InstrGenSjömilCont. 1791, s. A 2 a. I kusttrakterna hade redan under Gustaf Adolfs tid båtsmans-hållet blifvit infördt. Hildebrand Statsf. 296 (1896). Ända till år 1872 bibehölls båtsmanshållet tämligen orubbadt, .. 1887 beslöts att sätta hela båtsmanshållet på vakans, .. vid 1915 års ingång (funnos kvar) 53 man. NDA 1915, nr 318, s. 6.
2) kam. (ett l. flere) hemman som uppsatte o. underhöll(o) en båtsman. RegHorol. 23 (1745). Höjer Sv. 2: 968 (1879); jfr Rudbeck Atl. 3: 282 (1698).
-HÅLLARE. (förr) kam. ägare af (del i) båtsmanshåll i bet. 2. Samtelige Rusthållarne, Rotebönder och Båtsmanshållare. ResolAllmogBesvär 1720, s. B 4 a.
(1, 2) -JACKA. särsk. (†): sjömansjacka. Säfström Banquer. Kk 1 a (1754).
-INDELNING~020. (förr) kam. indelning af vissa hemman o. rikets städer till båtsmanshåll i bet. 1, dels gm rotering, dels (ifråga om landsbygden i S. Möre o. Blekinge) gm rusthållsindelning; stundom endast om detta senare slag af båtsmansindelning; äfv. om på båtsmansindelningen hvilande institution. Peringskiöld MonUpl. 118 (1710). Rusthålls-hemman, som lyda under Båtsmans-indelningen. SFS 1842, nr 43, s. 1. Båtsmansindelningen i Blekinge län. BtRiksdP 1856—58, Saml. 1, I. 2: nr 73, s. 1.
-JÄMKNING. (förr) kam. minskning af båtsmännens antal. ÅgerupArk. Bref 29/1 1754.
(1, 2) -KLÄDER, pl. särsk. (†): sjömanskläder. HH 20: 272 (c. 1640). Ekeblad Bref 2: 94 (1658). BoupptVäxiö 1749.
(1) -KNIF. (†) sjömansknif. OxBr. 11: 694 (1637). VRP 5/9 1737.
-KOMPANI. (förr) sjömil. LMil. 4: 843 (1696). Cheferne för Flottans indelta och roterade Båtsmans-Compagnier. SFS 1838, nr 16, s. 1.
-KONTRAKT. (förr) kam. mellan konungen o. ett landskap uppgjordt kontrakt enligt hvilket landskapet förband sig att hålla ett visst antal båtsmän. Lagerbring 2Hist. 1: 149 (1784).
-KORPRAL. (förr) sjömil. BtRiksdP 1844—45, I. 1: nr 1, s. 21.
-LEGA. (förr) kam. i legokontraktet bestämd penningsumma som båtsmannen erhöll vid inträdet i tjänsten. LMil. 4: 846 (1696). Uti Båtsmans-lega får ingen taga mera än 20 daler S:mt, hvilka äfven som Båtsmannens årlige 8 daler S:mts lön, betalas på 2:ne terminer. Fischerström 4: 134 (1792).
(1) -LODJA. (i Finl., †) mindre fartyg (”lodja”) inrättadt för rodd; färjbåt? EkenäsDomb. 1: 158 (1652). BtÅboH I. 10: 163 (1680).
-LÖN. (-mäns- 1542)
1) (förr) i sht sjömil. till 2. Abrahamsson 74 (i handl. fr. 1690).
2) (†) till 4: frakt; jfr -HYRA 2. HFinlKamF 1: 50 (1542; i förteckning öfver penningar uppburna i räntekammaren).
-MARSCH. (†) för marsch afdelad trupp af båtsmän. Ryssarna .. giorde ett stoort tumult med en ankommen båtzmans marche. VRP 8/12 1722.
(3) -MAT, m. [efter holl. l. t. bootsmannsmaat] å handelsfartyg: biträdande båtsman; i fråga om utländska förh. äfv. sjömil.: benämning på underofficer af viss grad. Landell Bligh 4 (1795). Båtsmansmater eller äldre Underofficerare. FFS 1862, nr 20, s. 3.
(1, jfr 5) -MÖSSA. särsk. (på Gottland, †) = -HATT. Linné Fl. nr 710 (1745).
-PAMP. (förr) sjömil. till båtsmans utrustning hörande huggare. BoupptRArk. 1671. -PENNINGAR, pl. (förr) kam.
1) skatt afsedd till båtsmännens underhåll. RP 1: 20 (1626). För de stora inqvarteringars skull, som (Kristianstad) .. hafver måst utstå, är han för Båtsmanspenningar alltid vorden förskont. HSH 6: 136 (1658). SvSaml. 4: 148 (i handl. fr. 1690). Björkman (1889).
2) årlig afgift med hvars erläggande städerna efter 1748 fullgjorde sin skyldighet att hålla båtsmän. Dalin (1850).
(3) -PIPA. [jfr t. bootsmannspfeife] sjöt. pipa hvarmed på fartyg gifves tecken till segels hissande, intagande osv. Dalin (1850).
-ROTE. (förr) kam. benämning på hvar o. en af de enheter hvari skattejord o. allm. frälse äfvensom rikets städer voro indelade för uppsättande o. underhåll af båtsmän. Stiernman Riksd. 2001 (1686). LReg. 312 (1687).
-ROTE-HÅLLARE. (förr) kam. ägare af rotehemman i en båtsmansrote. Det (roade) mig att prata med gästgifvaren, som tillika var båtsmansrotehållare. Tersmeden Mem. 4: 23 (1748).
-ROTERING. (förr) kam. indelande af skattejord o. allm. frälse äfvensom rikets städer i båtsmansrotar; institution hvilande på nämnda indelning; äfv. konkretare: kår af roterade båtsmän. Effter Jagh icke hint Båtzmans Roteringen i Persoon bijwista, altså har Jagh sådant igenom E:s Kl. M:tz och Cronans BefallningsMän låtit förrätta. HSH 31: 95 (1662). En sådan (nådig skrifvelse) innehöll ett förslag till någon förökning i båtsmansroteringen. Wieselgren Samt. 79 (1872, 1880). Genom båtsmansroteringen .. uppsättas 3,385 båtsmän. Kôersner PolHlex. 38 (1883). Tillika försiggick en revision af den 1640 inrättade båtsmansroteringen. Schybergson FinlH 1: 529 (1887).
-RULLA. (förr) sjömil. HSH 31: 95 (1662).
-RUSTHÅLL~20 l. ~02. (förr) kam. båtsmanshåll (i bet. 2) af rusthålls natur; jfr -RUSTNING. Branting Förf. 1: 265 (1694).
-RUSTNING. (förr) kam. uppsättande o. underhåll af båtsman vid örlogsflottan mot åtnjutande af de förmåner som voro tillerkända rusthållare; jfr -RUSTHÅLL. ÅngermDomb. 1648, s. 50. Frågor om skyldighet till båtsmansrustning eller rotering. Gynther Förf. 2: 430 (1852).
-SKOTT. (†) utbetalning för underhåll af en båtsman; jfr -PENNINGAR 1. ÅngermDomb. 27/4 1644, fol. 7.
-SKRIFNING. (†) kam. utskrifning af båtsmän. LReg. 199 (1635). VittAH 17: 93 (1839, 1846).
-SOCKEN. (-mäns- 1638) (förr) socken där utskrifning af båtsmän ägde rum; socken med båtsmansindelning l. -rotering. RP 7: 176 (1638). Arnell Stadsl. 141 (1730).
-STOL.
1) (förr) till 2: för båtsmän (vid örlogsflottan) afsedd kyrkbänk. Murenius AV 397 (1658).
2) [jfr holl. bootsmansstoeltje, eng. boatswain’s chair] sjöt. till 3: vid arbeten i fartygets rigg (skrapning o. målning af master osv.) använd inrättning bestående af ett kort sittbräde med två hål i hvarje ända, i hvilka tågändar med tillhörande hisslina fastgöras. Ramsten NautHlex. 61 (1866).
-STUGA. CivInstr. 281 (1688).
-STÅND. (†) för båtsman fastställda inkomster (”stat”). ÅngermDomb. 9/11 1644, fol. 19.
-TJÄNST. (förr) GR 29: 645 (1559).
-TORP. (förr) kam. torp indelt till boställe åt båtsman. Murenius AV 477 (1661). At Regements-skrifvarne emot Förordningarne påläggia Ryttare- Soldate- och Båtsmans-torp Tijonde. ResolAllmogBesvär 1723, s. B 2 b. SDS 1906, nr 12, s. 3.
-UPPFORDRING~020. (förr) sjömil. inkallelse l. uppbåd af båtsmän. Raab Reg. 1746, s. 27.
-UTREDNING~020. (förr) sjömil. sammanfattande benämning på allt hvad som behöfves till en båtsmans utrustning. Förordn. 23/5 1690, s. A 4 b. —
-UTSKRIFNING~020. (förr) kam. HSH 31: 469 (1662).
-VAKANS. (förr) kam. icke besatt båtsmansnummer. Raab Reg. 1746, s. 28.
-VAKANS-AFGIFT~02 l. ~20. (förr) kam. stadgad årlig afgift som erlades af båtsmanshållare under den tid öfverstigande sex månader som hans nummer stod obesatt. AdP 1809, IV. 1: 1195.
-VAKANS-MEDEL, pl. (förr) kam. båtsmansvakansafgift; äfv.: kronoinkomster som utgöras af båtsmansvakansafgifter. Möller (1807). SFS 12/12 1827, särsk. bl. s. 242.
B (†): BÅTSMÄNS-BONDE, -LÖN, -SOCKEN, se A.

 

Spalt B 4724 band 5, 1924

Webbansvarig