Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUXERA, v.2, -ade.
Etymologi
[jfr sv. dial. bugsera (bog-), buga sig mycket, bukkserä, vara kruserlig; jfr äfv. Landsm. 1: 580 (1880); till BOCKA l. BUGA i anslutning till verb på -sera]
(†) buga sig; ”krumbukta sig”. Warnmark Epigr. I 3 a (1688). Jag buga, buxera, iag skrapa, iag bocka. Holmström Vitt. 202 (c. 1700). Lectorerne (i Härnösand) buxerade starkt för oss. Kellgren BrefClewb. 81 (1787).

 

Spalt B 4623 band 5, 1924

Webbansvarig