Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUNTA bun3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. bundte; afledn. af BUNT]
göra buntar.
1) motsv. BUNT II 1: slå in l. ihop i bylte(n), göra bylte(n) af, bylta in l. ihop; bl. i de särsk. förb. BUNTA IHOP, OM, PÅ o. motsv. ssgr.
2) motsv. BUNT II 5: plocka l. lägga l. ordna l. binda l. packa i bunt(ar); stundom i p. pf. med adjektivisk anv. VetAH 1818, s. 48. LfF 1838, s. 370 (i fråga om tobaksblad). Näfver, buntad. SFS 1862, nr 22, s. 24. Sedan timret buntats i .. (en särskild apparat) och omslagits med en kätting eller ståltrådslina, utsläppes bunten .. åter i älfven. SkogsvT 1908, s. 553.
Särsk. förb.: BUNTA IHOP10 04, äfv. TILLHOPA040 l. HOP4. jfr HOPBUNTA.
1) (numera föga br.) till 1: bylta ihop. AB(L) 1895, nr 280, s. 3. I grottan .. sysslade de unga med att bundta ihop sina få tillhörigheter. Janson FörstaMän. 106 (1906).
2) till 2. Verd. 1891, s. 26. Skinnen .. buntas ihop. Hedin Bagdad 555 (1917).
BUNTA OM10 4. (numera föga br.) till 1: bylta på; vanl. refl. (Renvaktaren) söker skydda sig mot rägn ock kyla genom att bunta om sig med tjocka kläder. Landsm. VII. 5: 9 (1888).
BUNTA PÅ10 4. (numera föga br.) till 1; = BUNTA OM. Knorring Förh. 1: 7 (1843).

 

Spalt B 4593 band 5, 1924

Webbansvarig