Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BREDD bred4 (bredd (med) sl(utet) e Weste), r. l. f. (m. Heinrich (1814), Zidbäck (1890)); best. -en ((†) -an Stiernhielm Arch. O 2 b (1644), Willman Resa 207, 242 (1667), Rudbeck Atl. 1: 165 (1679)); pl. -er32.
Ordformer
(breed 2 Mos. 28: 16 (Bib. 1541), BtÅboH I. 13: 99 (1638). breedd GR 3: 310 (1526), Helsingius F 4 a (1587). bredd O. Petri (1524) i SthmsTb. 1: 27, osv. brädd Florinus Voc. 210 (1695), Block Motala str. 32 (1708). bredt GR 12: 219 (1539). breyden (sg. best.) BtFinlH 3: 58 (1536))
Etymologi
[fsv. bred, motsv. isl. breidd, eng. breadth; jfr t. breite; afledn. af BRED]
1) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara bred; utsträckning l. mått l. dimension i sidled. Enkel l. dubbel bredd, om bredd på tyger o. d. GR 3: 310 (1526). Bredden på Graffwenn, skall ware Tije fampner. HB 2: 122 (1579). En passage af en vanlig gatas bredd. Ödman Ungd.-m. 2: 183 (1878, 1881). Brist på groflek och bredd är det svåraste felet, som vidlåder landets stostam. TIdr. 1882, s. 55. Bomullsväfnader i enkla och dubbla bredder. GHT 1895, nr 202 A, s. 1. — särsk.
a) om själfva dimensionen l. riktningen i sidled. Så l. så stor på bredden l. i bredd, äfv. i bredden, förr äfv. till bredden, så l. så bred. Uppmäta ngt på bredden, förr äfv. till l. efter bredd. (Huset) hade .. halff sextonde (aln) i bredden. O. Petri (1524) i SthmsTb. 1: 27. BtFinlH 3: 58 (1536). Han .. määlte (dvs. mätte) syllena åt portenom til lengd och til breedd. Hes. 40: 5 (Bib. 1541). Kamranar .. määlte han ock effter lengd och breedd. Därs. 7. (Utsprången) woro twå alnar til breeddena. Därs. 9. Hvar och en kropp har längd, bredd och djuphet. Duræus Naturk. 8 (1759). Rydberg Jönk. 9 (1880).
b) (föga br.) motsv. BRED 1 i, i fråga om uttal af språkljud o. d. Uttalets bredd. Cavallin (1875).
2) i uttr. som beteckna placering i jämbredd. I bredd, bygdemålsfärgadt äfv. till bredds, förr äfv. i bredde l. i bredden l. till bredde l. till breddes, sida vid sida, i jämbredd. I bredd med ngn, äfv. bredd i bredd med ngn, bredvid, vid sidan af, i jämbredd med ngn. (En trång plats) ther fienderne icke hade rådh (dvs. tillfälle) alle tillike udi bredden ath komme till arbetes. GR 26: 66 (1556). Wij få wel rum / Att gå till bredde. Rondeletius 47 (1614). (Då) kommo tree och tree til breddes. BtÅboH I. 9: 24 (1637). En .. Släda .. så rymlig att 2:ne Personer kunna sitta i bredde. DA 1808, nr 53, s. 6. Han visade sig bredd i bredd med sin trolofvade. Kullberg S. ber. 2: 48 (1848). Han rider upp i bredd med mig. Langlet Gm Ryssl. 314 (1898). Alla (i bröllopståget) gingo 2 och 2 till bredds. Eneström Gnosjöborna 68 (1906). — särsk. i vissa mer l. mindre bildl. anv.
a) för att beteckna att ngn (l. ngt) jämställes med l. anses likvärdig(t) l. i nivå med ngn annan (l. ngt annat). Sätta l. ställe ngn i bredd med ngn. Dalin Arg. 1: 329 (1733, 1754). Lögn och mord sätter skriften i bredd med hvarandra. Franzén Pred. 1: 275 (1841). Fattigdomen (hade) ställt dem något mera i bredd med hvarandra. Wetterbergh Altart. 16 (1848). (Dikten Sommarqväde) står .. stilistiskt högt, om den också icke når i bredd med Atis och Camilla. Castrén Creutz 126 (1917).
b) (numera föga br.) för att beteckna att ngt sker jämsides med l. på samma gång l. i samma mån som ngt annat. Tryckningen af arbetet börjades i bredd med den sista bearbetningen. Nordström Samh. 1: V (1839). I bredd med denna söndring mellan och inom stånden steg hofvets makt och inflytande. Malmström Hist. 5: 205 (1877).
c) (numera föga br.) för att uttrycka jämförelse: i jämförelse med. Almqvist Hvad är kärlek? 27 (1816). Renen är ett svagt djur i bredd med hästen. Topelius VL 124 (1875).
3) i konkretare anv. af 1. Etrurien, som .. sträcker sitt välde imellan tvenne haf, öfver hela bredden af Italien. Kolmodin Liv. 2: 273 (1832). En hela Sveriges bredd genomskärande kanal. De Geer i 3 SAH 1: 54 (1886). — särsk.
a) (†; jfr dock slutet) yta; vidd, vidsträckt område. Breedd .. (lat.) spacium, spaciolum .. tractus, diastema. Helsingius F 4 a (1587). Then wijda Jordennes Bredd ofwan på, är somlighstädes wååt och Sumpigh, somligstädes Torr och steenot. Schroderus Comenius 77 (1639). Florinus Voc. 210 (1695). — (arkaiserande i religiös stil, mindre br.) Lät Tin kärlighet förkunnas öfver hela jordens bredd. Kolmodin Rök. 100 (1728).
b) stycke l. remsa af viss angifven bredd. (Skräddaren har) sagt, der aff (dvs. af atlasen till tröjan) icke eet fingers breedh hafwa öfwerblifwidt. BtÅboH I. 13: 99 (1638). (Den finska hären) kämpade för hvarje fots bredd af sitt fädernesland. Wetterbergh Altart. 166 (1848). — mer l. mindre bildl. Magistraten .. förklarade sig ”icke låta sig en nagels bredd tränga från sin rätt.” Cavallin Herdam. 3: 351 (cit. fr. 1724). — jfr ALNS-, FOTS-, TUMS-BREDD m. fl.
c) stycke tyg l. dyl. af hela den bredd i hvilken det tillverkats; våd. VgFmT I. 8—9: 89 (i handl. fr. 1554). Ett Sparlakan af grönt Sars bestående utaf 5 wåder eller bredder. Bouppteckn. fr. Rasbo 1698. Ett segel hopsömmas af flera bredder segelduk. .. Hvarje bredd kallas duk. UB 7: 332 (1875).
d) (†) om den breda sidan af ngt, bredsida; dels om långsidan (ss. den bredaste sidan i motsättning till kortsidan), dels om kortsidan (i motsättning till långsidan). Förhwset för breeddenne aff Hwset. 2 Krön. 3: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: framför husets kortsida). Gustaf Adolf satt i högsätet vid bredden och Christian IV på högra handen vid längden af bordskifvan. Hallenberg Hist. 4: 818 (1794). Den man mest ära vill af gästerna, har högsäte midt för bredden, men icke vid ändan af bordet. Afzelius Sagoh. VIII. 2: 65 (1857).
4) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr BRED 3).
a) motsv. BRED 3 a, om detaljerad utförlighet, omständlighet. Detta poem med all sin lugna episka bredd. Geijer I. 7: 170 (1837). Det hela rör sig .. med en bredd i detaljer, som kan kallas litet smått kvinnoaktig ibland. PT 1913, nr 20 A, s. 3.
b) i uttr. göra ngt på bredden, gå på bredden med l. i ngt o. d., göra ngt vidlyftigt o. utan koncentration; syssla med många mer l. mindre olikartade ting (i st. f. att fördjupa sig på ett specialområde); jfr BREDA UT 5. Gå på bredden i sina studier. Cavallin (1875). Detta studerande på bredden passade .. bra i äldre tider, då hvarje vetenskap hade en öfverskådligare utveckling. 4 Gbgs VSH V—VI. 3: 41 (1903).
c) motsv. BRED 3 c; motsatt: petighet, småaktighet. Estlander KonstH 219 (1867). Den bredd och fyllighet, som tillhöra våra dagars konst. AB 1889, nr 269, s. 2.
5) [efter lat. latitudo] (i fackspr.) latitud. — särsk.
a) geografisk bredd, en orts afstånd från ekvatorn mätt i grader på ortens meridian, polhöjd. Nordlig (förr äfv. nordisk) resp. sydlig bredd. Siam 3 (1675). Egypten och Chaldeen ligga vnder samma bredd. Krook Alm. 1714, s. 25. (Rysslands klimat är) kallare och torrare än på motsvarande bredder vester ut. Roth 2 Geogr. 101 (1882). (†) Thenne Stadh ligger på 32. Grader 40. Minuter i Breddan. Willman Resa 207 (1667).
b) astronomisk bredd, en stjärnas vinkelafstånd från ekliptikan mätt på en storcirkelbåge som går gm ekliptikans poler o. den ifrågavarande himlakroppen. Rålamb 4: 20 (1690). Stjärnornas bredd kallas nordlig eller sydlig, allt efter som de befinna sig på nordpols- eller sydpols-sidan om ekliptikan. 2 NF (1905).
Ssgr: A: BREDD-BESTÄMNING. särsk. till 5. Allm. journ. 1813, nr 144, s. 2. (Jag) hindrades .. af storm att göra en önskvärd breddbestämning. Hedin Asien 2: 169 (1903).
(5) -CIRKEL. Bredd-Circlarna .. löpa igenom Eclipticans Poler, medelst hwilka man kan finna de Himmelska Tingens Longitudinem och Latitudinem, eller längd och Bredd. Rålamb 4: 4 (1690).
(5) -GRAD. (bredds- Möller, Dalin (1850)) hvar o. en särskild af de 90 grader i hvilka en meridian är indelad från ekvatorn till hvardera af polerna; stundom = BREDD 5 a. Möller (1790). Under 49:de breddsgraden. Svea 2: 13 (1819). (Skandinaviska) halfön sträcker sig genom 16 breddgrader. Roth 2 Geogr. 16 (1882).
(1) -HINDER. hippol. vid hinderridt; motsatt: höjdhinder. Wrangel Handb. f. hästv. 356 (1885).
(1) -INDEX. etnogr. Förhållandet mellan kraniets längd och bredd angifves genom breddindex på så vis, att längden sättes till 100 och bredden uttryckes i procent däraf. Hagman Fys. geogr. 216 (1903).
(1) -LINJE l. -LINIE. särsk. skeppsb.: (linje som angifver) ett fartygs utsträckning på midten tvärs öfver från ena sidan till den andra. Chapman Skeppsb. 126 (1775).
(1) -RIKTNING. JernkA 1872, s. 12.
-SKILLNAD. särsk. till 5 a. Differencen emellan tvänne Latituder, eller deras Breddskilnad. Hauswolff Nav. 266 (1756).
B (†): BREDDS-GRAD, se A.

 

Spalt B 4188 band 5, 1922

Webbansvarig