Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BJÄBBEL bjäb4el, n.; best. bjäbblet.
Etymologi
[sv. dial. bjäbbel (Västerb.)]
(hvard., föga br.) vbalsbst. till BJÄBBLA: bjäbb (se BJÄBB, sbst. 2). Huru mången slutfuga hörer man icke, som upprepar ordet ”amen” så ofta, att man förnimmer ett nästan löjligt bjäbbel. Mankell Dekl. 129 (1862).

 

Spalt B 2931 band 4, 1912

Webbansvarig