Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIHÄNGE, n.; pl. = (Euphrasén).
Etymologi
[se BI-, prefix1 1 a]
(†) bihang (se d. o. 1). En röd sammetskjortel med ärmar, och underfodrad med hvit taft samt därtill lydande ringkrage med ett långt bihänge af samma slags tyg. VL 1906, nr 294 C, s. 5 (efter handl. fr. 1634). — särsk. bot. = BIHANG 1 b. Bihänge (Fulcra) äro hjelp-lemmar, som tjena til växternas beqvämligare underhållande och försvar. Dessa äro 1:mo bladskaft ..; 2:do Stipel ..; 3:tio Klänge (m. m.). Euphrasén Linnees bot. ord 29 (1792).

 

Spalt B 2497 band 4, 1909

Webbansvarig