Publicerad 1908   Lämna synpunkter
BEVARA beva4ra, i Sveal. äfv. 032, v.1 -ade; i vissa förb. (se under 10 f) stundom pr. konj. sg. -a (Asteropherus 23 (1609), Snoilsky 4: 43 (1887) m. fl.), imper. sg. bevar (Warnmarck Epigr. E 4 a (1688), Ps. 1695, 296: 7, C. F. Dahlgren 3: 168 (1820), Strindberg M. Olof 99 (1878) m. fl.) ((†) ipf. bewarde Schroderus Liv. 429 (1626). p. pf. bevard Dryselius Monarchsp. 405 (1691)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (föga br., G. I:s reg. 6: 156 (1529), Tekn. tidskr. 1872, s. 179 m. fl.), -NING (†, G. I:s reg. 6: 296 (1529), Lex. Linc. (1640; under munitio), Serenius (1741) m. fl.); -ARE, -ARINNA, -ERSKA (mindre br., Lex. Linc. (1640; under conservatrix), C. J. L. Almqvist i Svea 14: 80 (1831) m. fl.); jfr BEVAR.
Etymologi
[fsv. bevara, liksom d. bevare af mnt. bewaren; jfr holl. bewaren, t. bewahren; se BE- o. VARA, akta m. m. — I uttr. Gud bevara (oss) o. d., i hvilka konj. -a förekommer, torde verbet urspr. vara imper. o. subjektet urspr. vokativ]
— jfr O-, VÄL-BEVARAD samt BEVARS, GUBEVARS, VARS.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., mnt., ä. holl. o. t.] (numera bl. i biblisk stil, mindre br.) akta l. hafva akt på (ngt, så att det hålles obesmittadt af det som är ondt l. dåligt), vakta. Bewara titt hierta medh all flijt. Ordspr. 4: 23 (Bib. 1541; Luther: Behüte). Then sin munn bewarar, han bewarar sitt lijff. Därs. 13: 3 (Bib. 1541; Luther: Wer seinen mund bewaret, der bewaret sein leben, Vulg.: Qui custodit os suum, custodit animam suam); jfr 10. Beuare tin ära jag säger tig sannt, / På värden finnes eij skiönnare pant. J. Erici (1588) i 2 Saml. 4: 175. Then som vti sitt hierta wil hafwa frid och roligheet, han måste wäl bewara sin egen mun. Muræus Arndt 1: 206 (1647). (†) Bevara / Och styr din lust, att du ej öfverraskas / Af Synden. J. G. Oxenstierna 4: 252 (1815).
2) [jfr fsv. haffdo tessom lundom sakt vm the kunno thz bewara samt motsv. anv. i d., ä. holl. o. t.] (†) gifva akt på (lagar o. dyl. o. handla därefter), iakttaga, hålla, rätta sig efter. J måghen bewara Herrans idhar Gudz bodh. 5 Mos. 4: 2 (Bib. 1541; öfv. 1904: hålla, Luther: bewaren, Vulg.: custodite, Sept.: φυλάσσεσϑε). Lär migh Herre tina retters wägh, at iagh må bewara them in til endan. Vnderwijsa migh, at iagh må bewara tijn Lagh, och hålla them. Psalt. 119: 33, 34 (Bib. 1541; öfv. 1904: iakttaga, Luther: beware, Vulg.: exquiram .. scrutabor). Honom (dvs. Herren) ährer, / J som hans wilia bewaren. Ps. 1695, 87: 9. Kongl. maj:t hoppades, att han (dvs. justitiekanslern) i dylika fall ”alltid lärer låta vara sig angeläget, att lagen med de steg som derefter böra tagas, varder i anseende till allmän trygghet bevarad”. Odhner G. III 1: 324 (1885; cit. fr. 1779). jfr: Bewara titt doop ostraffeligha. Handb. 1529, B 2 b.
3) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] (numera mindre br.) förvara, gömma; spara (till visst tillfälle). At han wel bewarar roghen paa nogoth goth rwm ther han ligger icke och wnchnar. G. I:s reg. 3: 99 (1526); jfr 10. Herre see här titt pund som iach hadhe bewarat vthi en swettedwk. Luk. 19: 20 (NT 1526; öfv. 1907: har haft förvaradt). Lät henne bliffua, hon haffuer thet (dvs. smörjelsen) bewarat til mins begraffuelses dagh. Joh. 12: 7 (Bib. 1541; NT 1526: förwarat). (När trollkvinnan tillfrågades, hvarifrån hon fick sitt myckna smör) hafwer hon swarat: ”Ja, mitt bewarar jag”. BtFH 2: 272 (1666). En synar allt, den andra frågar / Hvem henne gett så vackert flor, / För hvem hon denna ring bevarar. Lenngren 285 (c. 1772). En lagerkrans I hemtat från Parnassen, / bevaren den och glömmen ej hans anor! Tegnér 2: 205 (1820). Åt slutet af detta utkast till en karakteristik af den hädangångne har jag bevarat framställningen af en dess hufvudsakliga sida. J. J. Nervander 1: 110 (1845). Ju ädlare en skatt är, desto sorgfälligare måste han bevaras. Thomander Pred. 1: 57 (1849); jfr 10. Insamling och bevarande af förråd. E. Svensén i Ekon. samh. 1: 37 (1891). — jfr UPP-BEVARA samt SIGILL-, SKATT-BEVARARE. — särsk.
a) (†) i pass. i deponentiell anv.: finnas l. ligga kvar. De gamlas bärg Sypilus, et af de högsta i Asien, der snön bevaras hela året. Hasselquist Resa 577 (1750); jfr 11.
b) i öfverförd anv., med afs. på hemligheter. Jag besvär dig, Eusebia, bevara denna hemlighet i djupet af din själ! Rydberg Ath. 20 (1859, 1866; uppl. 1876: göm). Odhner G. III 1: 92 (1885). — (knappast br.) närmande sig bet.: hemlighålla, fördölja. Att finna medel till mina villors bevarande. Carlén Bull. 2: 346 (1847, 1871).
4) [jfr motsv. anv. i mnl. o. ä. t.] (†) vårda, hålla vård om; sköta. Herren Gudh toogh menniskiona, och satte honom in vthi Lustgården Eden, at han honom bruka och bewara skulle. 1 Mos. 2: 15 (Bib. 1541). Så skalt tu regera mitt hws, och bewara mina Gårdar. Sak. 3: 7 (Därs.). Hundar och hästar, fåår och oxar, hwilke bewaras och födhas aff Menniskione. Phrygius Him. lif. 47 (1615). — jfr OMBEVARA. — särsk.
a) i förb. bevara om ngt, sköta om l. styra med l. träffa anstalter med afs. på ngt; jfr OMBEVARA. At eder n(åd) jw wil saa laate bewara baade om hanss oc alle andra slotzloffuen i landit At … G. I:s reg. 1: 264 (1524).
b) närmande sig bet.: anordna, arrangera? Man sätter them (dvs. donorna) .. på Stänger vp i Trän, medh Snaror wäl försedde, och i hoop bewarade. Risingh Landb. 80 (1671).
5) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., ä. holl. o. t.] (†) bevaka (ngn); förvara (ngn), hålla (ngn) i fängsligt förvar. Wilie wij ath tw strax bewara them (dvs. de nämnda förrädarna) saa .. ath the icke wndtslippa kwnna. G. I:s reg. 2: 40 (1525). (De) grippe .. Mester Jören .. oc skickade honum oss så til hande ther wij honum nu haffue i wår bewarning. Därs. 6: 296 (1529). Hwar (dvs. om) wi icke Konung Erich wäl beware, / Då stånde wi alle i stoor fahre. Carl IX Rimkr. 39 (c. 1600). Kommande till Petersburg blef iag uthi ett par trånge rum med mitt folck mycket hårdt bewarader, så att man mig ock wille förbiuda gå uth på gården. A. L. Lewenhaupt (1718) i Karol. krig. dagb. 2: 284. jfr: Den mur, som i heliga hvalf / Bevarar vestaliska tärnor. Wallin Vitt. 2: 51 (1821).
6) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. t.] (†) öfvervaka, bevaka (se d. o. I 1), vakta, hålla vakt vid. Saul sende bortt, och lät bewara hans hws, på thet han måtte dräpa honom. Psalt. 59: 1 (Bib. 1541; Luther: bewaren, Vulg.: custodivit, Sept.: ἐφύλαξεν). Grafwen blef bewarad så, / Han skulle ingalund vpståå. Ps. 1695, 166: 3.
7) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., holl. o. t.] (†) bevaka (se d. o. I 2) l. vakta (mot fientligheter), skydda; göra otillgänglig l. oåtkomlig, hindra tillträde till, spärra. Thå en stark bewäpnat bewarar sitt hws, så bliffuer thet j fridh som han ågher (dvs. äger). Luk. 11: 21 (NT 1526). Wäghen som gick til lijffzens trää, war genom änglar tilstengd, och bewarat. O. Petri Men. skap. 47 (c. 1540). Konungen (Birger Magnusson) bewarade .. tornet ther hertogana inne såto well med stark lååss och bomar. Dens. Kr. 118 (c. 1540). Lät tå slotsherren .. väl bevara stadsporten. L. Petri Kr. 115 (1559). Denne Skatten warder af twenne Leyon vppå twenne höga Berg sittiande bewachtat och bewarat. Kempe Graanen 14 (1675). Ryssarne låto så bevara den andra stranden, at ingen kunde betiena sig af den öfverfarten. Nordberg K. XII 1: 910 (1740). Denne plats var bevarad med et staqvet. A. Hülphers (1760) hos Leinberg Vårt land 2: 101. Ett midt emot beläget fönster, bevaradt med tjocka jernstörar. Bremer Fam. H* 2: 198 (1831).
8) [jfr motsv. anv. i fsv., mnt., mnl. o. t.] (†) (gm befästningar o. d.) skydda, befästa. Bewara Calmarna ssloth .. mæth torff wallar. G. I:s reg. 1: 111 (1523). The ortar som osäkre woro, them bewarde han somblighestädhes medh Graaff och Wall, och sombligestädes medh höghe stormtorn. Schroderus Liv. 429 (1626). Slåttet skall först bevaras och forticificeras (fel för fortificeras), och medh stadzens bevahringh må endtstå (dvs. anstå) till vidare beskedh. RP 7: 4 (1637). Åbo Slott var vid denne tiden, ganska väl befäst … Calmar Slott var likaledes väl bevarat. Celsius G. I 151 (1746, 1792). jfr: (Fienderna) woro hwarken medh Skantz eller Graff bewaradhe. Schroderus Liv. 204 (1626).
9) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. holl.] (†) utrusta l. förse (ngt l. ngn med ngt som länder till skydd). Att wårt slott icke wäll bewared är med huss oc herberge, ther som Slotzens vpbyrd oc rentto oförderffuad vtj bewares kan. G. I:s reg. 6: 299 (1529); jfr 3. Stycken (dvs. kanoner) voro då uthan jull, men nu haffver (öfversten) dem väll bevarat medh jull och låder under taak. RP 6: 129 (1636). Medh hacker (dvs. hakar) eller krookor bewarat, eller beslagen. Lex. Linc. (1640; under hamatus). Att Wij (dvs. drottning Kristina) .. tächtes dem (dvs. grefvarna) medh en nådig förklaring och Resolution försij och bewara. RARP V. 2: 379 (1651); jfr 10. Bakom venstra armbogen syntes det med mångfaldiga byglar bevarade fästet till en spansk värja. Sparre Findl. 313 (1869; i skildring från 1600-talet).
10) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] (utom i f γ företrädesvis i skriftspr.) skydda, hägna; försvara, värja, värna; rädda, frälsa; ofta med prep. för, äfv. (e)mot l. (i)från; i sht om Guds l. annat högre väsens beskydd; stundom svårt att skilja från 11. (Gud) bewaradhe retferdughetennes predicare Noe sielff ottonde. 2 Petr. 2: 5 (NT 1526; Luther: bewarte, Erasmus: servavit, gr. ἐφύλαξε); jfr 11. Effter tu hafuer hållit mit tolamoodz oord, wil iach bewara tigh för frestilsens stund. Upp. 3: 10 (Därs.; Luther: hallten, Vulg.: servabo, gr. τηρήσω). Ther före haffuer iagh ock bewarat tigh, at tu icke skulle synda emoot migh. 1 Mos. 20: 6 (Bib. 1541). Thens Alzmechtiges hand, haffuer H: Kong: Maiest: beskärmet, och .. för .. fördärff .. bewaret. G. I:s reg. 18: 288 (1547). Jagh troor at Gudh .. Beskermar och bewarar migh för skadha, farligheet och alt ondt. Kat. 1572, s. B 2 a. Joseph, hwilken .. bewarade Egypten ifrån fördärff. Schroderus Uss. A 3 b (1626). Huru såssom Fädernesslandedt må blifwa säkertt tryggdt och för alla fiender .. wäll bewaradt. RARP 2: 32 (1633). Dansz kan tijn hälsa bewara. Stiernhielm Herc. 188 (1668); jfr 11. Min vthgång han (dvs. Herren) bewarar, / Min ingång lika så. Ps. 1695, 95: 3; jfr Ps. 1819, 33: 3 [jfr Psalt. 121: 8]. Thet almänna Ordspråket: Then Gud will bewara han är utan fara. Hoorn Välöfv. jordg. 1: 9 (1697). Herren, som hitintils bevarat vår Svenska Församling emot alla villoandar. Växiö domk. akt. 1749, nr 69. (Gyllenådern) befriar kroppen från blodfullhet och bevarar för de siukdomar, som komma deraf. Westerdahl Häls. 359 (1768; uppl. 1764: præserverar). En Gud bevarar visst hans fot för fall. Geijer I. 3: 196 (1811). Gud har bevarat mitt öga. Tegnér 1: 207 (c. 1820). Är barnet odugligt att förvalta egendomen, så kan denna genom förmynderskap bevaras från förskingring. Snellman Stat. 48 (1842). Den som kan styra sin tunga, bevarar också sitt skinn. Sv. ordspråksb. 17 (1865) [jfr Ordspr. 13: 3 (se under 1)]. Min fina och goda smak bevarade mig för dåliga förbindelser. De Geer Minnen 1: 70 (1892). Svenska folk, bevara mot yttre och inre fiender .. din fäderneärfda religion och ditt gamla fria fosterland. Kjellén Nat. saml. 219 (1906). — jfr SAMHÄLLS-BEVARANDE samt KUST-, RIKS-, SAMHÄLLS-, SJÄLF-BEVARARE. — särsk.
a) relig. i förb. bevara i (tron, Guds ord o. d.). Bewara oss Gudh j tijn ord! Ps. 1572, s. 95 a; jfr f. Såsom han (dvs. den Helige ande) hela Christenheten på iordenne .. när Jesu Christo behaller och bewarar j een rett troo. Kat. 1572, s. B 3 b. Församling tin, o Gudh! bewar, / Vthi tin Ord och lärdom klar. Ps. 1695, 296: 7; jfr f. Uppehåll och bevara henne (dvs. Kristi församling) i en rätt lära. Handb. 1811, s. 61; jfr f. Helige Fader, bevara dem i ditt namn. Joh. 17: 11 (öfv. 1907; NT 1526: förvara); jfr f.
b) i förb. bevara vid, förr äfv. med (hälsa, rättigheter m. m.). Then alzmectige Gudh beholle och beware E(ders) B(roderliga) K(ärlighet) med lycke och sundtt lijff. G. I:s reg. 17: 341 (1545); jfr f. Gudh som E: K: Mt: .. hulpet och bewarat hafwer, han wärdigas bewara E: K: Mt framgent widh godh helssa. RARP 1: 50 (1627). Skattemännen bevarades .. vid deras gamla rätt, att, genom rusttjenstens utgörande, frälsa sitt gods. Livijn 2: 55 (1828). De fyra stormakternas garanti för att Norge skulle bevaras vid orubbat område. GHT 1907, nr 264, s. 6.
c) relig. i förb. bevara till (ngt, i sht till lif, salighet o. d.). Til idher som medh gudz mact bewarens genom trona til salugheet. 1 Petri 1: 5 (NT 1526). Wårs herres Jesu Christi lekamen beware thin crop och siel til ewinnerlighit lijff. Handb. 1529, s. E 2 a; jfr f. Tu .. bewarar migh til itt hoffuudh offuer Hedhninganar. 2 Sam. 22: 44 (Bib. 1541; öfv. 1904: du bevarade mig till att blifva ett hufvud öfver hedningar). Gustaf Adolf .. sade ofta, att han (dvs. J. Banér) af Gud blifvit bevarad till att uträtta stora ting. Enberg i SAH 7: 73 (1814, 1820). Mig skall Kristi kors försvara, / mig hans död till lif bevara. (Cavallin o.) Lysander Sm. skr. 361 (1877).
d) (†) i förb. bevara ur (nöd o. d.), rädda l. hjälpa ur. Han (dvs. Gud) kan migh bäst bewara / Vhr ångest, nödh och fahra. Ps. 1695, 385: 1.
e) (numera knappast br.) med att (l. till att) o. inf.: skydda l. rädda från att. Thed skall Gud bevara mig att låta publica lida nogon skada igenom privata. RP 4: 44 (1634). Det som är een slutin saak, Gud beware mig sådant at disputera. RARP 8: 78 (1660); jfr f γ. Beware mig Gud till att giöra det allra ringaste emoth min allernådigste Konungs willia. A. L. Lewenhaupt (1718) i Karol. krig. dagb. 2: 260; jfr f γ α‘. Bevare Gud! at blifva tjent / Som man af stora Herrar tjenas. G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 205 (1795); jfr f γ. Bevare mig himlen att vilja rubba edra patriotiska tänkesätt. Topelius Fält. 4: 301 (1864); jfr f γ α‘. Ett sådant bröllop, en sådan vigsel, hvilket äktenskap! Bevare oss att skåda maken! Högberg Vred. 3: 166 (1906); jfr f γ α‘.
f) i satser innehållande ett direkt l. indirekt anropande af Guds (l. annat högre väsens) beskydd. Bewara them .. jfråå dieffuulsens eggelse. Handb. 1529, s. C 1 b. Herren welsigne oss, och beuare oss. Mess. 1531, s. B 4 a. Thet then Euige gud aff szina barmhertighet oss milleliga ville före beuara. G. I:s reg. 10: 5 (1535). För alla synder. För all wilfarelse. .. Bewara oss milde Herre Gudh. Handb. 1541, s. G 2 a. Herren welsigne tigh och beware tigh. 4 Mos. 6: 24 (Bib. 1541; Luther: behüte, Vulg.: custodiat, Sept.: φυλάξαι). Bewara .. tin tienare för the stolta. Psalt. 19: 14 (Därs.). Herren beware tigh för alt ondt. Psalt. 121: 7 (Därs.; Luther: behüte, Vulg.: custodiat, Sept.: φυλάξει). Gud wår herre konung beuare / iffrån all skade och fare. 2 Saml. 9: 158 (1569). Hwilken annorlunda lärer .. (än Guds ord lärer), han ohelghar ibland oss Gudz nampn. Ther före bewara oss o himmelske Fadher. Kat. 1572, s. B 4 b. Af nådh och stoor barmhertighet, / Bewar, o Gudh, wår Öfwerhet. Ps. 1695, 301: 2. Vår herre bevara henne (dvs. drottningen) och er alla för Cristi skuldh! Carl XII Bref 42 (1701). Bevara, Gud! vår Kung! A. N. Edelcrantz i SP 1805, nr 41, s. 1. Oss välsigna och bevara ..! Ps. 1819, 3: 7. Gudarne bevare kejsarens lif! Rydberg Ath. 347 (1859, 1866; uppl. 1876: hägne). (Vid slutet af militär gudstjänst) uttalar (befälhafvaren) orden ”Gud bevare Konungen och Fäderneslandet”, hvilka ord af truppen högt och tydligt upprepas. Tj.-regl. 1889, s. 347; jfr språkprofvet från 1889 under β. Bevare dig Gud från sådant, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig. Mat. 16: 22 (öfv. 1907). — särsk.
α) (†) med obj. i dativform. Therföre oss allom, Gudh Fadher, och Son, och then helghe Ande nådheligen beware. Handb. 1614, s. 30 b.
β) [jfr t. bewahren, behüten o. eng. save i motsv. uttr.] i afskeds- o. hälsningsformler samt i tilltal l. svar af underordnad militär till öfverordnad; numera nästan bl. i den i nedanstående språkprof från 1889 anförda militäriska hälsningsformeln. Far vell. Gud befuare digh. Oxenst. brefv. 11: 37 (1621). Konungen (G. IV A.) steg af .. och ingick (till nämndemannen) .. under folkhopens blandade rop af .. hurra och Gud bevare. Lovén Folkl. 19 (1847). ”Gud bevare nådi’ majoren!” var den stackars korporalens fromma svar på ofvanstående mustiga tilltal. Braun Ber. 2: 59 (1850). Blanche Bild. 1: 94 (1863). Det var ett Gud signe och Gud bevara! Snoilsky 4: 43 (1887; i skildring af tilldragelser år 1600). Om H. M. Konungen med tilltal helsar trupp, svarar truppen med orden: ”Gud bevare Konungen”. Tj.-regl. 1889, s. 38.
γ) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (hvard.) i förbleknad anv.
α‘) i uttr. som angifva en önskan att man måtte slippa ifrån l. ej göra sig skyldig till ngt obehagligt l. ngt som kunde hafva obehagliga följder. Beware Gudh, at iagh thet seija skulle. Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 350 (1648). Sij, hur fahn har farit med den der karn ..! gu’ bevara oss från’! tar och le’er uth’n! S. Columbus Vitt. 248 (c. 1678). 1 st. kalfvestufva, sådan som gudh bevare oss ifrån henne. Växiö domk. akt. 1682, nr 217. Det kunde hafva en sådan påfölgd, som Gud bevare oss ifrån. 2 RARP 3: 115 (1723). Bevare Gud för, at tre Stånd skulle få votera öfver det fiärde. Därs. 4: 60 (1726). Bevare dig Gud från en sådan dårskap! J. H. Kellgren (1788) i 2 Saml. 7: 129. Om Höyenberg verkeligen är en hederlig karl? — Bevara mej väl ifrån sådana undersökningar. Schröderheim Opt. 38 (1794). Bevara mig från att få se sådana städer! Bremer Strid 17 (1840). Gud bevare mig för mina vänner; för mina fiender aktar jag mig sjelf. Sv. ordspråksb. 39 (1865) [jfr t. Gott behüte mich vor meinen freunden, vor meinen feinden will ich mich schon selber hüten o. motsv. uttr. i andra spr. samt Ahnfelt Bev. ord 220 (1879)]. En tid ansågs det för halfrått (bevara oss för allt för stor bildning!) att mycket intressera sig för dessa djur (dvs. hästar o. hundar). SDS 1905, nr 76, s. 4.
β‘) i de interjektionella uttr. Gud bevare l. Gud bevara oss l. mig (väl), Gud bevare, (å l. kors l. å kors, äfv. hå kors) bevara l. bevare mig l. oss l. bevar oss (väl), Herren (mig) bevare, kors bevara o. d., äfv. bevara l. bevare mig l. oss Gud, bevare Gud, förr ngn gg du bevare o. d. hvilka angifva förskräckelse l. förvåning l. förargelse l. motvilja; jfr BEVARS, GUBEVARS, VARS. Der till swarede bårghmesteren ..: Beware oss Gudh; huadan ähre I komne? Bidr. t. Åbo hist. I. 4: 128 (1632). Gudh bewara migh Hr Anders hwilket lefwerne i föra om Jullnatten. Växiö domk. akt. 1696, nr 124. Jag swarade igen: beware Gud, Eders Excellence måste intet wrängia mina ord. A. L. Lewenhaupt (1718) i Karol. krig. dagb. 2: 254. Hå kors, bevara mej! Kan jag inte få slippa då? Bellman Skr. Ny saml. 1: 152 (c. 1770). Bevara mig, här har vi stått en hel fjerndelstimma och klappat. Kexél 1: 221 (1789). Ingen grannlåt i matlagning vill jag blifva mottagen med. Du bevare! Sådant tål jag icke. B. E. Gjörwell i Sv. mem. o. bref 2: 8 (1791). Bevare oss, jag tror, att Augusta är nyfiken! Topelius Vint. I. 2: 244 (1863, 1880). Åh, bevar oss, det är Clereciet, / Som funnit på detta gyckleriet! Strindberg M. Olof 99 (1878). Jag började skrifva i tidningarna … Men, Herren bevare! det bekom mig illa. Hertzberg Päivärinta Bild. 3: 125 (1886). Åh, bevare oss väl, har du själf valt ut en så grann karl? Lagerlöf Berl. 1: 76 (1891). Då sade fröken häpet: ”kors bevara” / och knäppte händerna tillsamman fromt. Fröding 2: 18 (1894). Kors bevara mig väl, Augustin, var inte så besatt högtrafvande! Quiding Hvidehus 170 (1899). Ja, bevare oss, så mycket onödigt nu skrifves och tryckes! C. Larsson i Idun 1901, s. 120. Bevara mig väl en sådan min! Andersson Penninggrytan 57 (1901). Frakta ryssförrädare med vett och vilja! Herren mig bevare! Högberg Vred. 3: 17 (1906).
g) (†) i fråga om kläder: skydda, bekläda (viss kroppsdel). (Dräkten) bevarar hvarken bröstet eller låren. Gustaf III 1: 229 (1778). J. G. Oxenstierna 2: 363 (1806).
h) (†) om skydd med vapenmakt. Befälhafvaren .. befant sig .. nog svag at bevara Staden. Celsius E. XIV 173 (1774). Med Vardbergs öfvergång, voro väl Vestergöthland någorlunda bevarat. Därs. 187.
i) (föga br.) herald. om sköldhållare. Skölden bevaras til höger af et Lejon .. och til vänster .. af den röda Pomerske Gripen. Rehbinder Matr. 36 (1794).
j) (†) i uttr. bevara sig ngt, förbehålla sig ngt. Een starck protest (af drottning Kristina) om sin rätt til succession til Rijket, den hon sig bewahrar effter denne Konungens dödh etc. RARP 8: 141 (1660).
k) (†) i öfverförd anv.: innesluta, inbegripa. Ati (dvs. att I) ecke jngå wele på någen fordragt eller forlikilse med fienderne med minne wij oc wort rike kunne jw bliffua therwtijnnan beuarede och jnnelyckte. G. I:s reg. 9: 206 (1534).
l) (föga br.) refl.: akta sig, vara på sin vakt, taga sig till vara, skydda sig. (Dvärgarna) seyas och haffua bodt i berg, thet är, the haffua wel bewarat sich så at ingen skulle kunna göra them noghot ondt. O. Petri Kr. 6 (c. 1540). Wilt tu nu beholla thenne ädle skatten vti titt hierta, så bewara tigh för then orsaak och lägenheeten, igenom hwilken thetta högsta goda warder beröfwadt. Muræus Arndt 3: 79 (1648). Myran. Hwilken så lijten hon är, .. vpspärrer sitt gaap til at bijta ifrån sig, och bewara sig i sijn Frijheet. Stiernhielm Lycks. 1 (1650). jfr: Szå håppes vij icke udhi någon måtto giordt thet H. K. M:tt till schadha eller præjudicio lendha kan, uthan oss i saken så bevarat och förbehållit, szåssom medhfölgiende copia .. utviser. Oxenst. brefv. 5: 95 (1616).
11) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (i sht i skriftspr.) hindra att gå förlorad l. att gå till spillo, hålla vid makt, upprätthålla, bibehålla, behålla. Bevara skenet. Man tappar nytt vin i nya flaskor, och tå blifva båda bevarade. Mat. 9: 17 (1774; NT 1526: förwarat). Språkets namnkunnighet förökar och bevarar nationens. Rosenstein 3: 47 (1786). Circulairet til DomCapitlen, ang. den g(am)la orthodoxiens bevarande. Porthan Bref t. Calonius 602 (1800). Lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. RF 1809, § 86. Jag har föreställt mig att den verkliga troheten bestod i tankarnas bevarande, mer än i talesättens. J. G. Oxenstierna 4: VIII (1815; i fråga om ett visst öfversättningsarbete). Behåller kärlek, hopp och tro, / Och himlens nåd bevarer / Uti ett helgadt hjerta. Ps. 1819, 149: 4. Det nödvändiga sammanhanget mellan föregående och efterföljande förutsätter en under vexlingen bevarad identitet. Wikner Tidsex. 236 (1888). (Harven) framplockade .. ur sina fickor blomblad, som vissna ännu bevarade sin skarpa kryddlukt. Heidenstam End. 117 (1889). Detta bevarande af modersmålet i lagarne bidrog i sin mån äfven till bevarandet af den svenska rätten i dess renhet. Wisén i 3 SAH 4: 222 (1889). Hamilton sökte väl att bevara anonymiteten, men de inre bevisen om hans författarskap voro alltför påtagliga. De Geer Minnen 2: 129 (1892). Genom hans (dvs. K. XII:s) personliga närvaro än här, än där (under slaget vid Narva), bevarades det nödtorftiga sammanhanget i hären under den orediga kampen. Hjärne K. XII 100 (1902). Schütz, som under detta sammanträde tyckes hafva väl bevarat lugnet. Annerstedt Rudbeck Bref cliv (1905). (†) Den s. k. fransyske Armfelt .. passerade för mindre väl bevarad till sina sinnen. Schröderheim Ant. 119 (c. 1793). — jfr FORTBEVARA. — särsk.
a) [jfr fsv. bewaradhe jnsiglet helt] med objektiv predikatsfyllnad. Tacker Gudhi .., then oss leffuande bewarar alt jfrå modherlijffuet. Syr. 50: 24 (Bib. 1541). Bevara ren din barndoms ljufva tro. Wirsén Dikt. 1: 8 (1876). Detta är en ren och obefläckad gudstjenst .. att .. bevara sig obesmittad af verlden. Jak. 1: 27 (1883; NT 1526: behålla); jfr g. (Gunnar Wennerberg) bevarade kärleken varm till fäderneprovinsen. R. Kjellén hos Vising Minnestal 75 (1903).
b) bibehålla från äldre tidsskeden, rädda undan glömskan l. förgängelsen; i sht med afs. på egentliga fornminnen l. (äldre tiders) kulturella o. språkliga förh. i allm. Berättande är alla folkslags första poesi, en bevararinna af deras minnen. Geijer I. 3: 375 (1817). Det (vore) visserligen ej en för djerf förmodan, att konungsliga ättleder och konungalängder genom runor blifvit bevarade. Dens. II. 1: 137 (1825). Latinet och Grekiskan hafva väl icke blifvit bevarade intill våra tider på det att verlden evigt skulle tala och sjunga på Latin och Grekiska. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 60. Han (dvs. G. I) är ej ett namn, en skugga / Bevarad på prent. Snoilsky 2: 2 (1881). (Ifrågavarande beslut) finnas ej omtalade i något bevaradt råds- eller konseljprotokoll. Odhner G. III 1: 194 (1885). (De gamla språkens) rikt utvecklade och väl bevarade formsystem. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 57 (1887). Folkdialekter med fullt bevaradt grammatiskt genus. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 234 (1891). Det borde vara statens skyldighet att expropriera grunden till de fornlämningar den vill bevara. De Geer Minnen 1: 186 (1892). Sällan har någon så helt gått upp i sitt arbete som Artur Hazelius, när det gällde att åt framtiden bevara minnen från forna dagar. B. Salin i Fataburen 1907, s. 137. — jfr GENUS-BEVARANDE m. fl.
c) (utom i α o. β numera nästan bl. i religiös stil, mindre br.) fasthålla i minnet, minnas; behålla (minnet af ngt l. ngn); gömma i hjärtat; (ständigt) tänka på. At .. (I) wille henne (dvs. denna berättelse) .. gunsteliga bewara. Phrygius Föret. 3 (1620). Eder, I unga, förmanar jag, att I flitigt bevaren edert döpelseförbund. Tegnér 4: 87 (1828). Det hjerta, hvilket .. tillegnar sig och bevarar det (dvs. ordet) och bär frukt i tålamod. Flensburg Kyrkl. tal 219 (1875). Ständigt har han spektakelmakare omkring sig, som locka honom att säga dumheter och sedan bevara dem, sprida ut dem, hjälpa upp dem. Lagerlöf Berl. 1: 198 (1891). — särsk.
α) (fullt br.) i förb. bevara ngn l. ngt i minnet l. i sitt minne o. d. Hon (dvs. drottning Kristina) / Bewarar i sin hug, och teer i wärcket / Then Dotterlige Plicht, som hon är skyldig. Stiernhielm Cup. 13 (1649). Ehuru oförrätter retade honom (dvs. C. A. Trolle-Wachtmeister) och länge bevarades i hans minne, stod han likväl öppen att emottaga alla anbud af försoning. Rosenstein 2: 47 (1811). Att I mån bevara i minnet de ord, hvilka förut blifvit sagda af de helige profeterna. 2 Petr. 3: 2 (öfv. 1883). Den bild af konung Gustaf, som bevarades i nationens erinring. Stavenow G. III 139 (1901). Djupt sörjd, saknad och i kärleksfullt minne bevarad af oss. SvD(L) 1907, nr 110, s. 1 (i dödsannons).
β) (fullt br.) i förb. bevara minnet af ngn l. ngt o. d. En fest, inrättad att bevara åtankan af någon .. märklig händelse. Leopold 6: 90 (1803). Knappast bevarar / Min hågkomst matt, / Ifrån barna-år, / Ett minne af sångens / Gyllene dagar. Geijer I. 3: 202 (1811).
d) (numera knappast br.) i förb. bevara ngn ngt, låta ngn (fortfarande) behålla l. åtnjuta ngt. Han dig sin Dotter skänkt, hon dig sin tro bevarar. G. F. Gyllenborg 3: 97 (1783, 1797). Han tilvant sig snart Er aktning, och jag ville bevara honom den. Björn Förf. yngl. 8 (1792). Du ädelmodigt mig din gunst bevarar. Oscar II 2: 126 (1861, 1887).
e) spelt. Bevarar en jan (i tricktrack) gör man, då man kan flytta för tärningskastet utan att behöfva rubba något af de band, som bilda full jan. Wilson Spelb. 224 (1888).
f) (föga br.) i p. pf. närmande sig adjektivisk anv.: kvar. Trädet utdunstar mindre då (bark-)huden är bevarad, än då den är aftagen. Agardh Bot. 1: 243 (1830).
g) (i skriftspr., mindre br.) refl. Sålänge hugkomst sig bevarar / Af den lidna oförrätten. Öman Lyr. bl. 2: 100 (1864, 1868); jfr c. Urvalet kan endast verka, att vissa egenskaper, som en gång af andra orsaker uppstått, bevara sig och bli rådande inom slägtet. Rein Psyk. II. 1: 139 (1891). Fahlbeck Sv:s adel 1: 356 (1898).
12) [jfr fsv. vtan thz atuactelika foresees oc beuaras sniällelica] (†) afvärja? förebygga? Om sigh så begåffue (thet then Alzmechtigeste, genom sijne Gudomelige Nådhe, nådeligen affwenda och bewara wille). Tegel G. I 2: 145 (1622).
Ssg: (10) BEVARINGS-MEDEL030~20. (mindre br.) Intet säkrare bevaringsmedel gifves mot utsväfningar, än vettenskaplig sysselsättning och den lyftning sinnet härigenom får. Sv. lit.-tidn. 1817, sp. 658. Kindblad (1867).

 

Spalt B 2243 band 4, 1908

Webbansvarig