Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESTÄNDIG bestän4dig, i Sveal. äfv. 032 (bestä´ndig Weste; best`änndig Almqvist), adj. -are. adv. -EN (†, RARP V. 2: 317 (1655; i bet. 2 a)), -T.
Ordformer
(-ständiget (n.) G. I:s reg. 16: 260 (1544))
Etymologi
[fsv. bestenduger, efter mnt. bestendich, till bestant (se BESTÅND); de nyare anv. (1 d, 2 b, c, 3) torde vara lånade från t. beständig; jfr holl. bestendig äfvensom BESTÅNDELIG, BESTÅNDIG o. BESTÄNDELIG samt STÄNDIG]
1) som håller stånd, som står emot yttre påverkan, beståndande, bestående (se BESTÅ I 5 a); som man kan lita på; stundom svårt att skilja från 2. — jfr OBESTÄNDIG.
a) [jfr mnt. eft de brugge wolde bestendich wesen samt motsv. anv. i holl. o. t.] (†) bastant, hållbar; solid, stark; jfr BESTÅNDELIG 1 a, BESTÅNDIG 1 a. Göre staden mygit fastere och bestendigere. G. I:s reg. 14: 16 (1542). Effter han icke wett råd till att skaffe oss (kläde af) then färge, som oss behager, och then ther bestendig wåre. Därs. 15: 59 (1543). Att the (dvs. vallmästarna) giorde någet beständiget och warachtigt arbethe. Därs. 16: 260 (1544). Att thett (dvs. sparrverket) bliffwe någet bestendigt och starckelige vpbygt. Därs. 483. Att .. Trägårdarna .. med en beständig Muur rundt omkring förwaras måtte. HSH 31: 9 (1663). Halmtaken, som Bönderna slagit i Skåne voro öfveralt bättre och beständigare, än hos oss up i landet. Linné Sk. 367 (1751). — i ordspr., om person: som står sig godt (jfr BESTÅ I 5 b). Enckian är älendigh, med henne finnas få beständigh .. (dvs.) Få kunna bestå sigh, som taga älendige enchior. Törning 34 (1677).
b) [jfr holl. sijn bestendig woort, ä. t. umb deren willen keiner wider uns beständige kundschaft sagen könte] (†) säker, pålitlig, tillförlitlig, som man kan trygga sig till, som tål vid pröfning; jfr BESTÅNDELIG 1 b, BESTÅNDIG 1 b, BESTÄNDELIG 1 a. Vtaff huar och een regenskap skall han årlige göre och förskaffa eth synnerligit (dvs. särskildt) och bestendigt wttug (dvs. utdrag). Civ. instr. 2 (1541). Ther han them någen god och bestendige råd medtdele kan. G. I:s reg. 15: 85 (1543). Ingen kan .. medh beständig grundh någon besvärning der emot vända. RA 1: 346 (1544). All then stundh i haffwe inge bettre eller bestendigere kundskaffther, än wij nu höre. G. I:s reg. 17: 391 (1545). Men merckie nu thetta beständiga swaret: Bönen warder allestädes hördt. Muræus 2: 303 (1648). (Herrens) Taal är beständigt. Thelaus Likpr. ö. A. Olufsson B 4 a (1659).
c) [jfr motsv. anv. i ä. holl. samt t. die gesinnung, die beständige, sie macht allein den menschen dauerhaft (Göthe), äfvensom eng. constant, fr. constant, lat. constans] (i sht i skriftspr.) icke ombytlig, stadig, ståndaktig, ihärdig, fast; trogen, trofast; i sht i förb. beständig i (sin) kärlek, (sin) vänskap o. d.; jfr BESTÅNDELIG 1 c, BESTÅNDIG 1 c, BESTÅNDELIG 1 a samt BESTÅND 7. (Holländarna) hafwa alletidh giordt oss ett stort bistånd .., derföre blifwa de wäl beständige, ock inthet inlåta sigh i någet förbund medh (fienden). RARP 4: 13 (1645). Jag har likväl hördt säijas, at Ehrt kön intet är så beständigt i kärlek som vårt. Boding Mick. Illp. 12 (1741). Den beständig är och trogen. Dalin Vitt. 3: 101 (c. 1745). Den Beständige. Därs. 170 (c. 1745; titel på ett poem). Er brinnande kärlek, ert beständiga hjerta. Gustaf III Skr. 3: 276 (1790). På riksmöten, under allmänna stridigheter, skola vi finna honom fast och beständig i sin öfvertygelse. Rosenstein 1: 149 (1790). Beständig i vänskap. Moberg Gram. 280 (1815). Göran domprost blef beständig uti sitt hat mot konung Gustaf. Fryxell Ber. 3: 124 (1828). Jag är beständig, jag, när jag är kär. Strandberg 4: 151 (1857). Churfursten Johan den beständige. Cornelius Lärob. 64 (1860); jfr β. Sant är .. att det som aldrig led haveri hos Carl (XII) det var hoppet och den beständige har också rätt att hoppas. A. Quennerstedt i Karol. krig. dagb. 1: XXII (1901). — särsk.
α) i numera mindre br. förb. (Herkules) fick Kiärlek til Dejanira och hade varit lyckelig så framt han varit beständig emot en qvinna som var blefven hans Gemål. Ehrenadler Tel. 601 (1723; fr. constant). (Schröderheim) såg omkring sig ett litet antal beständiga vänner. E. M. Fant hos Schröderheim Ant. 23 (1795). (†) Effter thesse oproriske Smålenninger .. vtti theres företagne förräderij så bestendige och ilhärdede (dvs. hårdnackade) blifwe. G. I:s reg. 14: 314 (1542). (Messenius) Contesterar .. -sig vele blifva bestendig till confessionem Augustanam. RP 8: 313 (1640). Dantzikerne .. blifwa beständige at wara wåre Wederwärdige (dvs. motståndare). N. Av. 13 mars 1657, Part. 10 mars, s. 2. Detta är en obeständig väder-hane, sådane borde man uphänga, de der icke mera beständige äro vid sin bekännelse. Lagerström Bunyan 1: 100 (1727). Beständig i sin tienst, at han intet flyktar hastigt från den ena til den andra. Dalin Arg. 1: 98 (1733, 1754; om tjänare). Smigelski, som altid varit beständig vid Kon(ung) August. Nordberg K. XII 1: 757 (1740). (Mats Gregersson) hade varit beständig på Sturens sida. Celsius G. I 51 (1746, 1792). Din beständige V. F. Palmblad. Bref rör. N. Skol. hist. 240 (1811; brefunderskrift).
β) [jfr motsv. anv. i t.] (i religiös stil o. däraf påverkad framställning) ståndaktig (i sin tro o. d.); jfr BESTÅNDIG 1 c slutet o. BESTÅ I 5 e α. Der medh riket och vi alle, uti Gudz helga frucktan och then sanskyllige läro, bestå måtte och beständige blifva kunde. RA 1: 348 (1544). Warda tå alla salige som döpas? Alle the, som .. blifwa i trone beständige in til ändan. Svebilius Kat. 83 (1689); jfr Lindblom Kat. nr 242 (1811). Han bliver beständig i håppet. Schultze Ordb. 4933 (c. 1755). Beständig i din fruktan. Ps. 1819, 201: 2. Beständig i det goda. Dalin (1850). De i sin tro beständige drogo sig undan i ensligheten. Rydberg Ath. 244 (1859, 1866; uppl. 1876: de trosstarke). Att Din heliga christeliga Församling .. må .. blifva beständig i Din kunskap. Handb. 1869, s. 179; jfr Handb. 1894, s. 228. De voro beständiga i apostlarnes lära. Apg. 2: 42 (öfv. 1883; Luther: bestendig).
γ) (föga br.) trägen, ihärdig. Beständig vid sin bok. Almqvist (1844). Dalin (1850; betecknadt ss. mindre br.).
d) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] i sht kem. som behåller sin natur (i trots af yttre påverkningar), oföränderlig; jfr BISTÅNDIG i samma bet. (Guldet är) i elden så beständigt, at .. en half unts Gull icke förlorat det ringaste af sin vigt, under tvänne månaders tid, uti en stark hetta. Tessin Bref 2: 293 (1755). A. Modeer i VetANH 12: 90 (1791). (†) De Tvänne så kallade Ädla och beständiga metaller. Därs. 292. — särsk.
α) i förb. med prep. (e)mot: som motstår l. icke påverkas af (eld osv.). I den mon, som mer däraf (dvs. af kvarts l. kisel) går in i satsen, blir glaset beständigare emot syror. A. v. Svab i VetAH 19: 295 (1758). Den (dvs. den omnämnda sandstenen) är .. beständig mot eld och vatten. Hermelin Intr. i VetA 1771, s. 8. (Paraffin) är mycket beständigt mot kemikalier. NF 12: 741 (1888). — jfr ELD-, LJUS-, LUFT-BESTÄNDIG.
β) (förr) om gas: som ej kan bringas i flytande form; permanent (jfr 2 c ε). Många kroppar, som antagit gasform, (kunna) icke mera .. hvarken genom afkylning, eller sammantryckning, eller bägge tillsamman, återbringas i flytande eller fast form och skiljas vid sitt värme. Desse kallas beständiga eller permanenta gaser. Berzelius Kemi 1: 47 (1808, 1817). Man plägade förr skilja mellan permanenta gaser och ångor eller mellan beständiga och obeständiga gaser. 2 Uppf. b. 2: 335 (1901).
2) som består (under en längre tid l. alltid); bestående, beståndande (se BESTÅ I 5 a o. BESTÅND 2); stundom svårt att skilja från 1. — jfr OBESTÄNDIG.
a) [jfr fsv. en bestendug frid samt motsv. anv. i holl. o. t.] (Anm. Denna anv. är fullt br. i den mån tidsbegreppet betonas, men mindre br. i samma mån som oföränderligheten afses) (stabil samt) fortvarande o. oföränderlig; stadigvarande, ständig; ss. adv.: ständigt, alltid; jfr BESTÅNDIG 2 a. En bestendig och stedzwarende frijd. G. I:s reg. 13: 159 (1540). En sann beständig Lycksaligheet. Stiernhielm Lycks. 3 (1650). Et säkert prof af beständig välvillja ock oföranderlig benägenhet emot Bondeståndet. 2 RARP 2: 292 (1723). Tingens beständiga egenskaper. Rydelius Förn. 337 (1737). (Sverker) såg väl .. at utom deras (dvs. prästernas) gunst ingen Konungslig makt var beständig. Dalin Hist. 2: 80 (1750). Beständige grundsatser. Dens. Mont. 52 (1755). Jag (har) .. njutit en jemnare och beständigare hälsa, än någon af mina bröder. Höpken 1: 3 (1767). Jag ber om min hälsning till alla vänner, och är med beständig högaktning Högädle Herr Professorns ödmjukaste tjenare. H. G. E. Haartman (1792) i Förh. o. upps. 2: 229. De innersta beständigt isfyllda bugterna vid Hvita Hafvet. Ling Edd. 41 (1820). En beständig vår. Dalin (1850). Beständig ungdom. Hahnsson (1884). — särsk.
α) [jfr t. unter der sonne ist nichts beständig, lat. sub sole nihil stabile] i ordspr. intet är beständigt under solen. Swedberg Sabb.-ro 299 (1689, 1710). Rhodin Ordspr. 83 (1807). Sv. ordspråksb. 49 (1865).
β) [jfr holl. de testamenten zullen bestendig wezen, (ä.) t. ein zu recht beständiger contract] (†) af stadigvarande giltighet, ständigt gällande. RARP 4: 102 (1647). At ey någon onyttig, utan beständig förordning giöras måtte. 2 RARP 3: 171 (1723). En beständig lag. Bælter Cerem. 44 (1760). Mantal är beständigt. Rabenius Kam. § 88 (1825, 1832).
b) [jfr t. das wetter ist beständig] (i sht i fackspr.) som alltid bibehåller samma form, storlek osv., som ej växlar l. varierar, konstant; stadig; stående, fast. The störste, beständigaste och mäst tildrägtige Grufvorne. Bergv. 1: Föret. A 3 b (1736). Man kunde aldrig få tienligare Buskar til små häckar i trägårdar, än desse små Hassler voro, om de allenast voro beständige; men man märkte at desse Hassel-Buskar blefvo efter hand större. Linné Öl. 57 (1745). Förhållandet emellan quadraten öfver en ordinat och rectangelen af .. axelens delar .. är beständigt. Palmqvist Con. sect. 32 (1752). Om varo-mängden minskas i samma mon, som rörelse-capitalet, så blifva prisen äfven beständige. Runeberg Præs. i VetA 1760, s. 38. Beständig väderlek. Almqvist (1844). Underarter .. benämnas .. sådana arter eller artförändringar .. som alltid visat sig beständiga och hvarken genom mellanformer eller odling direkt öfvergå till den typiska arten. Fries Bot. utfl. 2: 285 (1852). Den jämförelsevis beständiga räntefoten vid långa lån. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 409 (1894). (Dessa sorter) äro .. icke särdeles konstanta om ock beständigare än ärtsorterna. Elfving Kulturv. 56 (1895).
c) [jfr motsv. anv. i t.] (numera mindre br. utom i ε, ζ o. η) som ej ombytes l. upphör, permanent; stadigvarande, ständig; stående; oaflåtlig, oafbruten; stundom motsatt TILLFÄLLIG. Så fingo the på fast (dvs. nästan) alla orter ingen long trefnad och bestendig hemwist. Swedberg Schibb. b 3 b (1716). En beständig lifvakt, af de starkaste drängarne. Celsius G. I 326 (1746, 1792). Träden .. med sine högstammige beständige kronor. Linné Del. nat. 11 (1773). Flere månaders beständig värma. Ödmann Str. förs. 1: 410 (1800). Romarne planterade den (dvs. buxbomen) mycket til häckar i Trägårdar för dess vackra och beständiga grönska. Retzius Flora Virg. 24 (1809). En beständig uppmärksamhet på oss sjelfva. Lindblom Kat. nr 288 (1811). Under beständig vaksamhet. Handb. 1811, s. 138. Allt i den stora, hvimlande naturen / Är i beständig rörelse. Stagnelius 1: 377 (c. 1815). Therapeutissorna .. voro beständiga jungfrur. Agardh Teol. skr. 1: 97 (1843, 1855). En beständig hufvudvärk. Meurman (1846). Icke i beständigt arbete, utan i beständig lek, är hans (dvs. Tegnérs) fantasi. Böttiger 4: 110 (1847, 1869). Kejsarens beständige umgängesvän. Cavallin (1873; under continuus). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) om ämbets- l. tjänsteman: som innehar sin befattning på lifstiden; ständig, permanent. Directeuren och Cantzleren (i Sv. akademien) ombytas hvarje sjette månad .. men Secreteraren theremot blifver beständig. 1 SAH 1: 20 (1786, 1801) [jfr secrétaire perpétuel de l’Académie française]. Stor-Amirals-Ämbetet för Armeens Flotte. Beständig Chef ock Ordförande, Hans Kongl. Höghet Hertig Carl af Södermanland. Sthms stads cal. 1795, s. 37. Anm. Ännu under Sv. akademiens utlåtande om Almqvists sv. språklära (1832) tecknar Franzén sig som ”Svenska Akad(emiens) beständige Sekret(erare)”, men redan hos Rosenstein 1: 72 (1787) talas om ”Franska Akademiens ständige Sekreterare” o. i ett direktörstal i SAH 11: 312 (1824) kallas Rosenstein ”den Man, hvilken allt ifrån Akademiens stiftelse varit dess ständige Sekreterare”.
β) (föga br.) om syssla o. d. som en person innehar på lifstid. Vid alla Skolor är Rectorsembetet en serskild syssla, beständig för innehafvaren. Skolordn. 1820, s. 75.
γ) (†) om (offentlig) anstalt, inrättning o. d. Om Lallerÿdz gårdh skulle mistas ifrån Hospetalet, fruchtar man, att Hospetalet eÿ kan blifua beständight (dvs. hafva bestånd) eller wppehållet. Växiö domk. akt. 1679, nr 159. Då dessa inrättningar (dvs. de ambulatoriska sjukhusen) icke motsvarade ändamålet, företog Acharius upprättandet af ett beständigt Kurhus i Vadstena. V. F. Palmblad i Biogr. lex. 1: 4 (1835).
δ) (numera föga br.) bot. om rot: flerårig. C. P. Thunberg i VetAH 37: 67 (1776). Dess (dvs. Matricaria maritimas) rot är beständig, då den andras (dvs. Chrysanthemum inodorums) är årlig. A. Afzelius i VetANH 8: 251 (1787).
ε) (fullt br.) i vissa fackuttr.: permanent. Beständiga Calendern. Liljegren Runurk. 266 (1833). (Svan-)Ungarna få ej sin beständiga drägt förr än i 3:dje året. Nilsson Fauna II. 2: 380 (1835, 1858). Kalendern kan vara affattad så, att den gäller för ett obegränsadt antal år (beständig kalender, kalendarium perpetuum). NF 8: 41 (1884). S. skiljer med hänsyn till varaktigheten mellan klöfvervallar, koppelbruksvallar och beständiga vallar. A. Berg i LAHT 1886, s. 248. (Man) bör .. vara rädd att låta draga ut .. mjölktänderna .., enär därigenom de blifvande beständiga kunna få felställning. Wretlind Läkareb. 5: 23 (1897).
ζ) [jfr t. es regnet beständig] (fullt br.) ss. adv.: oaflåtligt, ständigt. Serenius (1741). Tron .. begynner happla och tvika, så framt man icke beständigt öfvar sig deruti. Borg Luth. 2: 462 (1753); jfr 3. Som de (dvs. lifsandarna) under vako och arbete beständigt förtäras. Westerdahl Häls. 313 (1768; uppl. 1764: continuerligen). Om du i denna skogen ej känner vägen, så förvillar du dig beständigt mer och mer i moraset. Eurén Cora 9 (1794). Att .. beständigt eftersträfva det goda. Handb. 1811, s. 113. Mängden af ungt folk, som beundra det nya oväsendet, .. tilltar beständigt. V. F. Palmblad i Bref rör. N. Skol. hist. 259 (1811). Efter .. den dagen var han beständigt sjuk. Moberg Gram. 274 (1815). Må nådens ljus och samvetsfriden / Beständigt vårdas i min själ. Ps. 1819, 348: 6. Blåsten pinade mot beständigt. Melin Dikt. 2: 136 (1904).
η) [jfr holl. voor bestendig, t. für beständig] (i sht i skriftspr., fullt br.) i uttr. för beständigt, alltid.
α’) för alltid, för all framtid. Forskningen (kan) .. ej för beständigt .. nöja sig med än så skickligt utförda transkriptioner och textgranskningar. E. W. Dahlgren i Ymer 1902, s. 265. Då sade Herren: ”Min ande skall icke blifva kvar i människorna för beständigt ..”. 1 Mos. 6: 3 (öfv. 1904).
β’) ständigt, oafbrutet. Dock böra, som ofvan är sagdt, dylika medel icke för beständigt brukas. Hartman Husläk. 24 (1828). Nu ville enkedrottningen för beständigt derstädes hafva fri taffel. Fryxell Ber. 9: 7 (1841); jfr α’. Hvarken puritan eller något annat för beständigt; utan en som bär kappan på begge axlar. Hagberg Shaksp. 7: 277 (1849).
3) [jfr motsv. anv. i t.] som jämt o. samt upprepas, upprepad; idkelig, ständig; oupphörlig; ss. adv.: jämt o. ständigt, jämt o. samt, tidt o. ofta, oupphörligt, åter o. åter. Beständiga afbrott, förfrågningar, klagomål, missöden. Höpken 2: 341 (1757). Jag har förspillt din dyra nåd, / Mot dig beständigt brutit. Ps. 1819, 185: 3. Under beständiga skrål och hurrarop. C. F. Dahlgren 3: 155 (1820). Döden slår beständigt neder / ohämnad i de glesa leder. Tegnér 1: 175 (1822). Henne han gör beständiga spratt. Franzén Skald. 1: 324 (1824). Beständiga segrar hade gjort Svenskarna öfvermodiga. Fryxell Ber. 7: 92 (1838). Från de mest nationala skalder öfvergå beständigt ord och talesätt till den obundna stilen. A. T. Lysander i Tidskr. f. philol. 4: 299 (1863). Det blåser en bitande nordanstorm, / Och drifvorna vexla beständigt form. Snoilsky 2: 83 (1881).
Anm. I bet. 2 a (när tidsbegreppet är förhärskande), c (hufvudmom.), c ζ o. 3 är STÄNDIG nu vanligare än beständig. För personer, som i dessa bet. använda båda orden, är det senare ofta ngt mera uttrycksfullt än det förra.

 

Spalt B 1770 band 3, 1906

Webbansvarig