Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BEPLIKTOG, adj.
Etymologi
[fsv. bepliktogher; jfr ä. d. bepliktig, äfvensom BEPLIKTA, v.1]
(†) förpliktad, förbunden, pliktig, skyldig. Thenne frijheet är huar och en menniskia beplictogh till ath förswara. O. Petri P. Eliæ a 3 a (1527).

 

Spalt B 1209 band 3, 1903

Webbansvarig