Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BEPLIKTELSE, f.; pl. -er.
Ordformer
(-ilse G. I:s reg. 1: 258 (1524), 4: 14 (1527) m. fl.)
Etymologi
[fsv. bepliktilse, motsv. ä. d. bepligtelse]
(†) vbalsbst. till BEPLIKTA, v.1, konkretare: förpliktelse, förbindelse, löfte. Hær paa begærar hans nade .. the gode herrers breff, med tilbörlig beplictilse. G. I:s reg. 1: 258 (1524). Hans .. beplictilse och swaaren eedh. Därs. 4: 14 (1527). Intet löffte eller beplictelse ther hon sigh medh offuer sina siäl beplictat haffuer. 4 Mos. 30: 6 (Bib. 1541). Moste han göra ther uppå stoor beplichtelse, at han intet bijstånd skulle göra sina bröder. L. Petri Kr. 81 (1559). Tegel G. I 1: 6 (1622). Serenius (1741). jfr: Beplichtelse .. kallas nu förplichtelse .. (dvs.) it fast och redeligit löfte. Spegel Gl. (1712).
Ssg: BEPLIKTELSE-BREF. [jfr ä. d. bepligtelsebrev] (†) skriftlig förpliktelse l. förbindelse. G. I:s reg. 3: 79 (1526). Han .. gaff oss sith bepliktilsse breff ath han .. skulle vara oss och rikit tro och rætrådog. Därs. 4: 392 (1527). Därs. 16: 784 (1544; om skuldbref).

 

Spalt B 1208 band 3, 1903

Webbansvarig