Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BENÄGNING, f.
Etymologi
[jfr y. fsv. benäghning i bet. bevågenhet (HSH 24: 22) samt mnt. neginge, böjning, o. fsv. benäghdher, se BENÄGD]
(†) = BENÄGENHET 2. Benägning till alt ondt. Warnmark Sinnev. 54 (1687).

 

Spalt B 1199 band 3, 1903

Webbansvarig