Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BELGARE bäl3gare2 l. bäl3j-, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[ny bildning, uppkommen gm anslutning till SCHWEIZARE, UNGRARE o. d. folkslagsnamn]
(mindre br.) inföding l. inbyggare i Belgien; jfr BELGER 2, BELGIER 2. SvD 1897, nr 116, s. 1. 2 Uppf. b. 1: 608 (1898). PT 1900, nr 188, s. 3.

 

Spalt B 1041 band 3, 1903

Webbansvarig