Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEHÖRLIGHET, f.
(†) = BEHÖRIGHET.
1) till BEHÖRLIG 1, konkret = BEHÖR 1, BEHÖRIGHET 1. Blädinge forsamblingh medh behörligheet. Växiö domk. arkiv 1676, nr 3.
2) till BEHÖRLIG 2: behörighet. Thet wore myckit bättre, at sigh hwart och itt Stånd hölle effter sin behörligheet. En Bonde bleffue en Bonde. En Edelman en Edelman. Fosz 533 (1621).

 

Spalt B 917 band 3, 1902

Webbansvarig