Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEDREF, n.; best. -drefvet; pl. =.
Ordformer
(bedre(e)f(f) Förspr. t. NT 1526, s. 3 a, Swedberg Dav. § 100 (1713), Dalin (1850) m. fl. bedriff HSH 16: 28 (c. 1525), Sal. ordspr. 20: 11 (1536))
Etymologi
[fsv. bedref, liksom ä. d. bedrif, bedref af mnt. bedrif; jfr holl. bedrijf, t. betrieb. Vokalen e i andra stafvelsen beror möjl. på den i y. fsv. o. ä. nysv. rätt vanliga växlingen mellan gammalt kort i o. e, t. ex. i drefvin — drifvin; jfr Kock Fsv. ljudl. 456 följ.]
(†) = BEDRIFT II 1 (äfv. 2, 3). Thå man weet huadh hans (dvs. Kristi) gerninga och bedreff war, weet man än icke ther medh thet retta Euangelium. Förspr. t. NT 1526, s. 3 a. Män .. the ther manligha gerningar och merkeligit bedreff hade. O. Petri Kr. 5 (c. 1540). Konungens stora och manligha bedreeff och gerningar. Utl. på Dan. 336 (1592). Konung Christierns skändelighe Laster och otilbörlighe Bedreff. Tegel G. I 1: 59 (1622). Swedberg Dav. § 100 (1713). Dalin (1850; betecknadt ss. gammalt).

 

Spalt B 582 band 3, 1901

Webbansvarig