Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEDRAGA bedra4ga, i Sveal. äfv. 032 (bedra´ga Weste; bedràga Almqvist), v.3, l. (i sht hvard.) BEDRA bedra4 (bedra´ Weste), v. -drager l. (i sht hvard.) -drar, -drog -drω4g, -drogo -drω4gω, i Sveal. äfv. 032, -dragit, -dragen. vbalsbst. -DRAGANDE, -DRAGELSE (†, G. I:s reg. 4: 28 (1527), Ekblad Lib. mem. (1764) m. fl.), -DRAGNING (†, Lex. Linc. (1640, under fraudatio), Warnmark Sinnev. G 2 a (1687), Ehrencrona (c. 1730) m. fl.); -DRAGARE (se d. o.). -DRAGERSKA (se d. o.); jfr BEDRAG, sbst.2, BEDRÄGERI.
Ordformer
(bedrag(h)a G. I:s reg. 2: 159 (1525) osv. bedräg(h)a (pr. ind. -drägher, imper. -drägh, sup. -dräghit, p. pf. -dräghin, vbalsbst. -dräghelse) Mark. 10: 19, Luk. 19: 8, 1 Tim. 2: 14 m. fl. ställen (NT 1526), Hos. 5: 2 m. fl. ställen (Bib. 1541), Svart Gensv. F 7 a (1558), P. J. Rudbeckius Starcke B 4 a (1624), Ekblad Lib. mem. (1764). bedra (-drar, -dras) Triewald Skaldek. 21 (c. 1710), Dalin Arg. 1: 204 (1733, 1754) osv.)
Etymologi
[y. fsv. bedragha, af mnt. bedregen med anslutning till dragha, drägha; jfr d. bedrage, holl. bedriegen, fht. bitriogan, mht. betriegen, t. betrügen, af samma rot som sanskr. druh (af *dhrugh), fientlighet, skada, svek, drógha, bedräglig, fpers. drauga, lögn, zend druj, bedraga. Anslutningen till dragha underlättades däraf, att ipf. bedroch till bedregen öfverensstämde med ipf. droch till dregen, dragen, bära, hvilket lånats i fsv. under formen dragha o. anslutits till det gamla dragha (se DRAGA). Se för öfr. Tamm]
Jfr AFBEDRAGA, LÄTT-, O-, SJÄLF-BEDRAGEN.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] (till den bedragnes skada o. vanl. till egen fördel uppsåtligen) narra, lura; i sht om svekfullt förfarande hvarigenom ngns ekonomiska rätt kränkes. Bedraga sina fordringsegare. Bedraga någon i spel, i handel och vandel. Ath the siigh meedh thet .. klædhe .. j fraa lybka (dvs. Lübeck) .. icke latha bedragha Thy ath ther ytther wtöffuer stycken ær bedragit (dvs. styckena äro utanpå öfverdragna) med sköönth granth klædhe och innan tiil ær grooffth och oondth. G. I:s reg. 2: 159 (1525). Stiäl icke, bär icke falsk witnesbyrd, bedrägh ingen. Mark. 10: 19 (NT 1526). Köpmannen haffuer een falsk wågh j sinne hand, och bedrägher gerna. Hos. 12: 7 (Bib. 1541). Titt tall thet skall vara ia och neij, / Mäd falsk edh bedrag tin nesta eij. J. Erici i 2 Saml. 4: 175 (1588); jfr 3. (Fr.) Il trigaude, Han bedrar folck. Mont-Louis 280 (1739). Den blir en frägdad man, som konstigt kan bedraga, / Med ena handen ge och med dem begge taga. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 119 (1795); jfr 3. För att hindra guldsmederna att genom en för stor tillsatts af koppar bedraga köparna, underhåller Staten ett Controllverk, der hvarje smidd silfverpjes pröfvas på sin silfverhalt. Berzelius Kemi 2: 339 (1812, 1822). Bedraga någon .. med dåliga varor. Almqvist (1842). Den, som köper af den varan, blir bedragen. Dalin (1850). — särsk.
a) i förb. bedraga ngn på ngt, fordom äfv. [jfr t. einen um etwas betrügen] om ngt (jfr 2 a slutet), gm list l. svek undandraga l. undanhålla ngn ngt som han borde hafva, men som man i stället behåller för sig själf; frånnarra ngn ngt, tillnarra sig ngt af ngn, narra l. lura af ngn ngt; lura ngn på ngt. Jag har aldrig bedragit någon på ett enda öre. The (dvs. munkarna) haffua .. bedraghit ridderskapet och meniga adelen om theras godz och gårdar. O. Petri Klost. E 2 a (1528). Den förtviflade Skälmen Michel har igenom sin arglistighet bedragit mig om 500 Riksdaler. Boding Mick. 59 (1741). Ågren Gell. 110 (1757). Bönderna bedrogo kronan på både skatter och folk. Fryxell Ber. 8: 118 (1838). Ni är skyldig mig pengar, .. och nu söker ni gräl för att bedraga mig på dem. Hagberg Shaksp. 3: 202 (1848). jfr: Jag hednisk lära / Dig gaf och så på sanningen bedrog. Kullberg Befr. Jer. 2: 34 (1860).
b) (†) i förb. bedraga ngt af ngn = a; jfr AFBEDRAGA. Bedraga pengar af en. Serenius (1741).
c) (†) refl. (med adverbial till rummet): gm list l. svek taga sig fram. Någre hafwe wåre Pass, som länge sedhen vthgifne äre, .. ther medh mången således liuger och bedrager sigh genom Landet. Stiernman Com. 1: 431 (1595).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d. o. t. samt fr. tromper] (numera nästan bl. i högre stil) svika, besvika, gäcka.
a) med personobj. l. abs. Hoppet bedrager. Bedragen i sitt hopp. The män ther tu setter tijn tröst til, the skola bedragha tigh och offuerfalla tigh. Ob. 1: 7 (Bib. 1541). Wällust, .. / Tu tilsäger (dvs. lofvar) tinom thet tu ey ägher, / Men medh gåfwan tu them skamlig bedräger. P. J. Rudbeckius Starcke B 4 a (1624). Falsk och feeg är i andra stycken / Den, som bedrager i godt lag. G. Cederhielm Vitt. 72 (c. 1700); jfr: Den som sviker i dryckjom, han sviker ock i androm styckjom. Iagh håppas han (dvs. konungen af Preussen) skall på slutet finna sigh bedragen i sin räkningh (dvs. beräkning). Carl XII Bref 139 (1715). Nästan alla hafva, mer eller mindre, hunnit bedragas i sitt kostsamma förtroende på Läkares Konst. Thorild 4: 151 (1795). Hvilken vishet .. skulle .. bättre skilja för vår tanke det goda, som skimrar och bedrar, från det goda, som har sitt värde i sin varaktighet ..? Lehnberg Pred. 1: 80 (c. 1800). Vet du en glädje, som icke bedrager, vet du ett hopp, som icke sviker på jorden? Tegnér 4: 14 (c. 1825). Verlden har bedragit dig i allt hvad den lofvar. Franzén Pred. 1: 74 (1841). — särsk. i förb. bedraga ngn på ngt, fordom äfv. om ngt (jfr 1 a), gäcka ngns förväntningar l. förhoppningar om ngt. På plägning ingen gäst hos dessa blef bedragen. Livin Kyrkost. 137 (1781). (Gyllenhielm) Ser .. sig af fienders trolöshet trenne gånger bedragen om en utlofvad förlossning. Lehnberg i 1 SAH 2: 293 (1788, 1802). På verldens lust bedragen, / .. Jag ropar: gif mig tröst! Runeberg 4: 74 (1857).
b) (numera mindre br. utom i förb. med hopp, förhoppning, förväntan o. d.) med sakobj.: ej låta gå i fullbordan, hindra förverkligandet l. utförandet af, ej uppfylla, ej motsvara, komma på skam. Fast deras (dvs. trojanernas) stolta stad blef störtad af min (dvs. Junos) hand, / Æneas dock min hämd bedragit. Kellgren 1: 230 (1782). Bedragna förhoppningar. Weste Werther 108 (1783, 1796). Europa (mottog) förvånad tidningen om en Fred, som bedrog des uträkningar. Personal. vid G. III:s begrafn. B 3 b (1792). Bedrag icke min väntan! Stagnelius 2: 98 (c. 1815). Bedragna önskningar. Wallin Rel. 1: 401 (1825). Det förtroende, som Konungen satte till sonen af den store Ehrensvärd, blef icke bedraget. Franzén Minnest. 3: 167 (1833). Djerfvare blef fienden ju mer hans hopp bedrogs. Runeberg 2: 55 (1846). jfr: Jag borde se med sorg och ångst / På min bedragna fågelfångst. Därs. 332 (1832).
3) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t. samt fr. tromper] ingifva oriktiga föreställningar, komma (ngn) att misstaga sig (refl. o. pass.: misstaga sig), vilseleda, missleda, föra bakom ljuset, blända. Skenet, ytan bedrager; jfr: Utseendet bedrager, heter det. Blanche Bild. 3: 97 (1864). Världen vill bedragas [jfr t. die welt will betrogen sein, eng. people will be deceived, fr. le monde veut être trompé, lat. mundus vult decipi; jfr Ahnfelt Bev. ord 84 (1879)]; jfr: Hopen vill bedras. Leopold 1: 21 (1790, 1814). Snålheten bedrar visheten; jfr A. Oxenstierna Skr. 2: 565 (1623) samt: Girigheet bedrager Wijszheet. Grubb 252 (1665). Ingen bedraghe sigh sielff. 1 Kor. 3: 18 (NT 1526). Han lät bedragha sigh med en falsk dagtingan. O. Petri Kr. 127 (c. 1540). Läter icke .. the spåmän bedragha idher .. Ty the spå idher lögn j mitt nampn .. sägher Herren. Jer. 29: 8 (Bib. 1541). Genom hans (dvs. Guds) ordh kunne wij icke bliffua bedragne, men wårt förnufft kan snart bliffua suekit och bedragit. KOF 1: 273 (1575). Menniskian är aff sin kötzliga wijszheet illa bedragen. Muræus 1: 85 (1648); jfr 4. Det är lätt för mig att öfvertyga mig att mina ögon bedragit. Gustaf III Skr. 3: 65 (1783). Rätta kännare bedragas ej; de se strax skillnaden. Leopold 3: 445 (1795, 1816). Men bedras mitt öga? .. / .. vaggar / ej en farkost vid min strand? Tegnér 3: 121 (c. 1830). Bedraga någon .. med falsk lära. Almqvist (1842); jfr 4. Han bedrog sig icke i känslan af sin kallelse. Franzén Minnest. 3: 392 (1843). Om icke alla tecken bedraga, stå vi inför en religiös kris. Rundgren i 3 SAH 3: 4 (1888). Jag bedrog mig icke uti att Sundberg .. skulle väl förstå att sköta talmansklubban. De Geer Minnen 2: 46 (1892). — särsk.
a) i förb. bedraga sig på.
α) med afs. på person: (svårt l. smärtsamt) misstaga l. missräkna sig med afs. på (ngns karaktär, begåfning, handlingssätt o. d.). Schröderheim Opt. 37 (1794). Hvad jag på honom har bedragit mig! Hagberg Shaksp. 10: 381 (1850). jfr: På Österrike bedrog sig Horn. Svedelius i SAH 55: 228 (1879).
β) (†) med afs. på sak = b. Äfven den sinliga menniskan söker denna frid, men hon bedrager sig på dess medel. Wallin Rel. 1: 20 (1810, 1825). Almqvist (1842).
b) (föga br.) i förb. bedraga sig om (ngt), misstaga sig med afs. på. Om ondt och godt, om väl och ve vi ständigt oss bedraga. Nordenflycht QT 1748—50, s. 39. Leopold 3: 442 (1795, 1816). Bedraga sig om vägen. Meurman (1846).
c) [jfr fr. si je ne me trompe, lat. nisi fallor] för att gifva ett påstående en försiktig l. höflig form, i uttr. om jag icke bedra(ge)r mig, om jag ej misstager mig. Serenius (1741). Om jag ej bedrager mig, voro afsigterna sådana. Wallin Vitt. 2: 307 (1811). Om jag ej bedrar mig förstår ingen af er denna konst. Almqvist (1842). Dalin (1850).
4) förföra, förleda, (med list l. svek) locka, narra. The fatighemen j Skaane ther siigh saa laathe bedragha aff honum (dvs. Severin Norby) med hanss listughe oordh .. ath the .. satthe sigh wp emoth theres rettha herra och konung. G. I:s reg. 2: 182 (1525). Adam wort icke bedräghin, vtan quinnan wort bedräghin. 1 Tim. 2: 14 (NT 1526); jfr 3. Bedraga någon .. med (genom) fagert tal. Almqvist (1842); jfr 3. Det var i djurskepnad djäfvulen bedrog Eva. Rydberg Vap. 183 (1891). — särsk.
a) (knappast br.) med inf. med att. Oelreich 222 (1755). En qvinna bedrages af en talande orm att äta en förbuden frukt. J. G. Oxenstierna 4: III (1815).
b) med prep. till.
α) (numera knappast br.) locka l. förföra till. O. Petri Men. skap. 26 (c. 1540). Ormen .. bedrog Eva till att öfverträda Guds bud. Schartau Underv. 8 (1799). Att djefvulen .. icke må bedraga och förföra oss till vantro. Lindblom Kat. s. 20 (1811; Kat. 1572: j wantro). Verldens list / Vill oss till synd bedraga. Ps. 1819, 431: 5.
β) jur. svikligen förleda. The contracter, hvartil någon bedragen varder, (äro) vtan krafft och förbindelse. Nehrman Inl. t. jur. civ. 156 (1729). Varder qvinna .. bedragen til fästning. GB 4: 6 (Lag 1734).
c) (†) med prep. (i)från. I .. late igenom mutor bedraga eder ifrån rätten. A. Oxenstierna Skr. 2: 233 (1615). The (som resa i främmande land) .. måge weta at .. undfly theras omgänge, som söka at bedraga them ifrån wår rätta, til någon willfarande Lära. Kyrkol. 1: 6 (1686); jfr b. Werlden migh bedrager / Från tigh medh falskhet stoor. Ps. 1695, 391: 3.
d) (†) med adverbial till rummet: med list l. svek locka l. narra (ngnstädes hän o. d.). Hade han hemligit budh in på Öland, och genom stora och runde tilsäyelser bedrogh fyra Rootar Knechter in til sigh på Slottet. Girs G. I 57 (c. 1630). Dän förrädaren, som bedrog Konung Swän utur Rijket. Reenhielm Olof Tr. 212 (1691). jfr: Påå thet att the .. kunne bedraga them .. jn thill sig, wdi thet obestondh (dvs. uppror) som the förretagit haffua. G. I:s reg. 6: 75 (1529).
e) [jfr motsv. anv. i d. samt fr. tromper] (föga br.) förföra (en kvinna), locka (gift kvinna) till otrohet. Om Paride en Förste ifrån Trojeborgh, / Som .. / .. Helenam dårligh bedrogh. P. J. Rudbeckius Starcke A 2 a (1624). Een Manspärsson som .. ährlig Mans dotter bedrager. RARP 3: 154 (1640). Bedraga en flicka, Virginem seducere. Sahlstedt (1773).
5) om äkta makar o. trolofvade: vara (ngn) otrogen (jfr 2).
a) [jfr fr. cette femme trompe son mari] i fråga om äktenskaplig otrohet. Hans hustru hade redan länge bedragit honom, när han fick reda på hennes älskare. Dalin (1850). En bedragen äkta man. Schück Shaksp. 392 (1883).
b) öfvergifva, vara trolös mot. Han svor henne sin tro, men bedrog henne och är nu gift med en annan. Hvad af hans långa tystnad dömma, / Än at den grymme mig bedrar? Kellgren 1: 91 (1788).
Särskilda förbindelser (till 1):
BEDRAGA IFRÅN. [jfr d. bedrage en noget fra] (†) frånnarra. The (dvs. munkarna) .. bedragha them (dvs. allmogen) theras goodz och peninga jfråå. O. Petri Klost. D 2 a (1528). jfr: Det är intet nog at han har bedragit mig mina penningar ifrån mej. Boding Mick. 59 (1741).
BEDRAGA SIG TILL010 0 4. (numera hufvudsakligen jur.) gm svek skaffa sig, tillnarra sig. De som Karin .. länte och bedrog sig till klederna aff. Växiö rådstur. prot. 1648, s. 327. Bedraga the sig thermed (dvs. gm namnförfalskning o. d.) gods eller penningar til; stånde ock tiufsrätt. MB 8: 1 (Lag 1734). Hvar, som genom antagande af falskt namn .. bedrager sig till gods eller penningar. Straffl. 1864, 22: 1. Bedraga sig till arf efter gamla, rika ungkarlar. Schück Världslitt. 1: 606 (1900).

 

Spalt B 577 band 3, 1901

Webbansvarig