Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BDELLIUM bdäl4ium, stundom bed-, n. (r. Berzelius Kemi (jämte n.)); best. -iet (Rydberg Vap. 367 (1891)); i best. anv. äfv. utan slutartikel.
Ordformer
(bedellion 1 Mos. 2: 12 (Bib. 1541; öfv. 1893: bdellium). bdellion Spegel (1705))
Etymologi
[efter t. o. lat. bdellium, gr. βδέλλιον, af hebr. bĕdōlakh]
aromatisk kåda af ngt träd l. ngn buske tillhörande familjen Burseraceæ (”balsamväxterna”). Och war Man (dvs. manna) såsom Corianders fröö, och så til seende som Bedellion. 4 Mos. 11: 7 (Bib. 1541). Stiernman Com. 4: 1097 (1688). Thet dyra Bdellion, / Thet är en Gummi klar, som sköldes vp af wågor, / Och hade läkekraft för margehanda plågor. Spegel Op. par. 35 (1705). Bdellium fås af ett träd, som vexer i Levanten .. Den hitföres i smärre, kantiga klumpar, som äro rödagtiga och genomskinande, hafva glänsande brott, svag oangenäm lukt och en obehaglig terpenthinartad smak. Berzelius Kemi 5: 572 (1828). Bdellium (Bdelliumharts, Bdelliumgummi), ett gummiharts, som användes till rökelse, rökgubbar m. m. Ekenberg (o. Landin) (1894).
Ssgr: A: BDELLIE-KÅDA300~20. SPF 1816, s. 222.
B: BDELLIUM-BALSAM300~20. —
-BALSAM-BUSKE —10~20. Den i Arabien och Ostindien växande Bdellium-balsambusken (Amyris Nioutoutt, Adanson). Åstrand 1: 58 (1855).
-GUMMI~20. Nisbeth (1870). Ekenberg (o. Landin) 47 (1894).
-HARTS~2. Ekenberg (o. Landin) 47 (1894).

 

Spalt B 524 band 3, 1901

Webbansvarig