Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BAUTAHÄLL ba͡u3ta~häl2, äfv. ba͡ω-, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(böthällar (pl.) Dalin Hist. 1: 196 (1747); jfr språkprofvet från Biörner nedan)
Etymologi
[ang. uppkomsten af ordet i nysv. jfr följ.]
(föga br.) = följ. En kullslagen bautahäll af 9 alnars längd. Holmberg Bohusl. 2: 194 (1843). jfr: Jag har i mit Exam. Run. §. 11. och den därtil höriga Mantissa bevisat, at dessa våra Böta-stenar, eljest Böta-ilar eller Hellar kallade, varit enahanda med de så af Grækerna namngifna Bætyli och Amazonernas Batyæ. Biörner Yfverb. göt. 44 (1738).

 

Spalt B 521 band 3, 1901

Webbansvarig