Publicerad 1900   Lämna synpunkter
BARHÄNDT ba3r~hän2t l. BARHÄND ba3r~ hän2d (ba`rhänd Weste), adj.
Ordformer
(-hän(d)t Berch (1773), Svederus (1801), Dalin (1850; jämte det ss. hufvudform anf. -händ), Öhrlander o. Leffler (1852), Lundell (1893; jämte -händ) m. fl. -händ Sahlstedt (1773), Lindfors (1815), Meurman (1846), SAOL (1889) m. fl.)
Etymologi
[jfr nor. berrhendt, berrhendes, d. barhændet; se BAR, adj., o. HAND]
med bara l. obetäckta händer; i sht predikativt i förb. med gå osv. Barhändte hafva Qvinfolken länge gått, innan de fingo Handskar. C. R. Berch i 1 Saml. 3: 319 (1773).

 

Spalt B 321 band 3, 1900

Webbansvarig