Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ASKIG as3kig2 (a`skig Weste), adj.
Etymologi
[af ASKA, sbst.]
(mindre br.) beströdd med l. betäckt l. höljd af aska; nedsmutsad med aska; blandad med aska; jfr ASKOT. Askigh, Cinericius. Lex. Linc. (1640). Askig, .. aschig, was noch Asche an sich hat. Möller (1790). Dalin (1850). Då sade Askungen: ”Hur skall jag .. kunna komma på balen med mina grofva, askiga kläder?” Bondeson Sv. folks. 92 (1882). Bordet är, blir askigt. Hahnsson (1884). Lyttkens o. Wulff Utt. (1889).

 

Spalt A 2491 band 2, 1902

Webbansvarig