Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANTVINGA, v.
Etymologi
[jfr holl. aandwingen, t. anzwingen; se AN, adv. II 1 b, o. TVINGA]
(†) påtvinga (ngn ngt), tvinga (ngn) att mottaga l. gå in på (ngt). (Icke) låta sigh antwinga någre disreputerlige (dvs. vanhedrande) och osäkre Conditioner (dvs. fredsvillkor). RARP 3: 70 (1638).

 

Spalt A 1929 band 2, 1900

Webbansvarig