Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANFÖRLIG an3~fö2rlig l. ~fœ2r-, adj.
Etymologi
[jfr ä. t. anführlich]
1) (†) till ANFÖRA 1: som kan föras l. drifvas fram. Wollimhaus Ench. (1652, under actuarius). Cellarius (1699, 1729).
2) (knappast br.) till ANFÖRA 2: som kan ledas l. anföras. Björkman (1889).
3) (knappast br.) = ANFÖRBAR. Björkman (1889).

 

Spalt A 1403 band 1, 1898

Webbansvarig