Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFVÄXA, v. -er, -te, -t, -t (se för öfr. VÄXA).
I. [jfr ä. d. afvoxe] (†) växa fram l. upp; härleda sig, uppkomma, uppstå, blifva följden; jfr AF I 7 a γ. G. I:s reg. 12: 256 (1539). Forräderi .., ther egenom oss .. schada .. afvext är. RA 1: 277 (1540). Vtaff huilkin ölselningh föge gott affwexer. G. I:s reg. 13: 194 (1541). Därs. 16: 235 (1544).
II. [jfr ä. d. afvoxe, ä. t. abwachsen; jfr äfv. lat. decrescere] (†) aftaga; jfr AF II 5 b. Cometernes växande ljus under deras gång til Solen, och afväxande ljus då de gå ifrån hänne. Melanderhjelm 2: 14 (1795).

 

Spalt A 781 band 1, 1898

Webbansvarig