Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSKROTA a3v~skrω2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.).
Etymologi
[efter t. abschroten]
— jfr SKROTA AF o. AFSKRODA.
1) tekn. medelst afskrot l. (skrot)mejsel l. (skrot)sax afhugga l. afklippa l. afslå bitar af (större metallstycke l. metallstång); medelst (skrot)mejsel osv. afputsa l. bearbeta. Afskrota nitar. Skrotsax Nyttjas .. til Plåtars och Blecks afskrotande uti kanterne. Ordalag (1767). Almroth M. tekn. 201 (1838). Bandjern, med jemna kanter, af seg, god materia, afskrotadt i ändarne. SFS 1847, nr 32, s. 17. Afskrotning .., jernpjesers bearbetning genom borthuggning af ojämnheter o. d. med en mejsel, skrotmejsel. Cronquist i NF 1: 222 (1875).
2) tekn. medelst afskrot o. d. afskilja (delar l. bitar från ett metallstycke).

 

Spalt A 509 band 1, 1898

Webbansvarig