Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSIGKOMMEN a3vsig~kom2en, äfv. -si~, hvard. äfv. -säj~, adj. -et; -komne, -a. (skrefs till en början, sannol. i öfverensstämmelse med uttalet ss. tre ord; så ännu hos Hallenberg Hist. 1: 399 (1790))
Etymologi
[af p. pf. KOMMEN i förb. med prep.-uttr. AF SIG]
— jfr KOMMA AF SIG.
Anm. Ordet användes ej gärna med syftning på första l. andra personen. Skämt. säges ngn gg: Jag är afmigkommen; jfr under 1 c β.
1) som kommit i en sämre ställning l. på förfall; jfr AFKOMMA, v. 6. — särsk.
a) (föga br.) om stat, samhälle, institution o. d.: som råkat i förfall. RA 3: 382 (1594; om rike). Åther vprätta rijket igen som mycket är aff sigh kommit. Gustaf II Adolf 105 (1613). Bemälte Schola .. var något af sig kommen. Leinberg 1: 196 (1674). Bärgsmanna-näringen är, i brist på betjening, .. af sig kommen. Tiburtius Intr. i VetA 1756, s. 10. Svenska skeppsflottan .. var af sig kommen. Hallenberg Hist. 1: 399 (1790). Det sköna och vänliga Sachsen .. ser slappt och afsigkommet ut. Rydqvist Resa 112 (1838). jfr: Sachsiske ilvagnen är, såsom mycket i det landet, något gammalmodig och afsigkommen. Därs. 63. — (nästan †) om jord o. d.: som råkat i vanhäfd o. förfall. Resol. 26 Jan. 1698, mom. III. Faggot i VetAH 2: 7 (1740). Hemmanet är af sig kommet genom åboernas försummelse och vårdslösa häfdande. Botin Hem. 1: 136 (1755, 1789).
b) (†) om inkomster: försvagad, reducerad. Rijksens .. igenom det långvariga krijget .. helt af sig komne indrächter. 2 RARP 3: 342 (1723).
c) om lefvande varelser.
α) (mindre br.) med afs. på hälsa, krafter l. utseende: försvagad, medtagen, förslappad.
α‘) om individer. Block Progn. 97 (1708). En del af .. (skolans) Lärare äro af ålder och fattigdom så af sig komne, at de sin sysla .. icke kunna förrätta. Nyköp. lärov. årsber. 1879, s. 31 (i handling fr. 1759). En .. genom sjukdom afsigkommen Fru .. anhåller att någon .. menniskovän ville bistå henne med ett litet Lån. DA 1824, nr 258, s. 8 (annons); jfr γ. Afsigkomna skönheters grofva hy. Törneros Bref 1: 189 (1826). — om djur. (Kalkonerna) äro af sig komne, krafftlöse och sloka vingarne. Salander 44 (1727). — jfr: (Han hade) varit alldeles afsigkommen till sitt goda lynne. Bremer Dal. 220 (1845). jfr äfv.: Vore min röst inte så afsigkommen, så skulle jag stämma opp en visa. Böttiger 3: 72 (1843).
β‘) om koll. Armeen, som .. aff siukdom och långligtt liggende .. var aff sig kommen. A. Oxenstierna Skr. 1: 216 (1634). Rytteriet var mycket af sig kommit. Nordberg 1: 667 (1740).
β) (föga br., företrädesvis i Finl.) med afs. på färdighet l. förmåga: som legat af sig. Jag har en så skicklig köksa, att jag själf har blifvit alldeles afmigkommen i matlagning; jfr den inledande anm.
γ) (numera vanl. med förklenande bibetydelse, stundom med hänsyftning på moraliskt förfall) med afs. på ekonomisk o. social ställning: som kommit på obestånd l. förfall; som råkat i fattigdom o. förlorat sitt anseende. Per Börssons fader .. war af sig kommen, j dett han alle Godzen förslösst hade. RARP 2: 93 (1634). Är någor så af sig kommen, at han ej mächtar betala all sin gäld. HB 16: 1 (Lag 1734). En gammal afsigkommen tjensteman. Geijer I. 1: 311 (1845). I stället för döde eller afsigkomne löftesmän .. anskaffa ny antaglig säkerhet. FFS 1856, s. 177. Afsigkomna och tvetydiga personer. De Geer Minnen 1: 57 (1892). jfr: Drägten (är) litet afsigkommen. Nervander Bilder 200 (1887). — om folkklass, familj o. d. Den gamle Odal-allmogen var .. mycket af sig kommen. Botin Utk. 568 (1764). En högtförnäm, fastän afsigkommen, fransk ätt. Lysander Äfv. 128 (1872).
2) (†) kommen ur bruk; som råkat i glömska; om handlingssätt, läromening, språk o. d.; jfr AFKOMMA, v. 7. Läran om dopet är nog af sig kommen, så wida, at then mechta sellan drifwes i Gudz församlingar, som sig bör. Swedberg Sabb. ro 518 (1688, 1710). Almoso gifft (dvs. allmosegifvande) i thenna kiärlekslösa tiden är mykit af sig kommen. Dens. Ungd. 168 (1709). Dens. Schibb. 140 (1716). Hvad som, Svänskan beträffande, däruti (dvs. i bibeln o. psalmboken) föråldrat och af sig kommit är. Hof Skrifs. 265 (1753). jfr: De former, i hvilka lidelsen .. klädt sig uti dessa tidsmålningar .., äro .. för vårt århundrade mer eller mindre afsigkomna och förbleknade. Lysander Faust 9 (1875); jfr 1.
3) (i Finl.) som kommit af sig l. förlorat fattningen. Lönnrot Fin.-sv. lex. 1: 269 (1874).
Anm. Med anslutning till afsigkommen i bet. 1 har man i senare tid ngn gg bildat ett sup. afsigkommit. Sveriges handelsflotta och köpmanna-kredit hade under kriget .. afsigkommit. Malmström Hist. 2: 11 (1863); jfr 1. jfr: (†) Denna nyttiga Förordning hade .. så af sig kommit hos Allmogen .., at näppligen funnos nu mera några få Bönder, som kommo ihog och efterkommo samma påfund. Linné Västg. 94 (1747; möjl. att föra till KOMMA AF SIG); jfr 2.

 

Spalt A 462 band 1, 1898

Webbansvarig